Artikeln är över 3 år gammal

"Det här är ett bevis på att man aldrig ska ge upp" – imponerande uppvisning av Nina Chydenius som efter åratal av problem äntligen är finländsk mästare

Ätstörningar har bromsat Nina Chydenius framfart i ett årtionde. Nu har hon tagit sig ur träsket – och krönte sin fantastiska säsong med ett FM-guld på 10 000 meter.

Nina Chydenius.
Bild: Lehtikuva

Känslorna är på ytan direkt. Tårarna tittar fram genast efter att Nina Chydenius korsat mållinjen och hon rusar raka vägen upp på läktaren för att krama om tränaren Håkan Prest.

– Jag är bara så jättetacksam. Jag har drömt om den här dagen så många år och tänkt att hoppas jag nån gång får uppleva det här, säger hon efteråt i Yle Sportens intervju.

– I dag lyckades det äntligen och det var extra roligt att jag inte var ensam här, utan jag hörde när mitt gäng hejade på mig. Min familj var här, mina barn var här och förstås min tränare. Jag har länge önskat att jag ska kunna ge honom den här medaljen. Det här känns som en seger för oss alla, inte bara mig.

Håkan Prest får en varm kram av adepten. Bild: Lehtikuva

Chydenius kopplade greppet genast från start och ryckte ifrån de övriga. Johanna Peiponen kom ikapp efter ett par kilometers löpning men fick snabbt släppa kontakten på nytt.

Den här kvällen var Nina Chydenius.

– Jag var aldrig säker på segern, jag väntade hela tiden på att Johanna ska komma förbi, skrattar Gamlakarleby IF-löparen som förbättrade sitt personliga rekord med en halvminut till 33.45,79 och besegrade tvåan Peiponen med samma marginal.

Den erfarna tränaren Prest är fortfarande rörd en kvart efter målgång.

– Det var mäktigt. Hon sprang precis på det sättet jag hade funderat ut. Med draghjälp tror jag hon kunde ha närmat sig 33.30 i dag. Det här ger självförtroende inför framtiden, det finns mycket mer att ta, säger Prest.

– Otroligt fint presterat av henne om man tänker varifrån vi har börjat.

Kämpat sig igenom helvetet

Chydenius berättade i fjol i Sportliv hur ätstörningar dominerat hennes liv i över tio års tid. Då hon tänkte på sina rekordnoteringar kände hon endast ångest, när hon mindes hur illa hon mådde då hon sprang dem.

I sommar har hon raderat ut de gamla rekorden en efter en. Med besked. Eller vad sägs om denna rekordslakt:

  • 800 m: Förbättrat personbästa med 6 sekunder till 2.14,51. Tidigare rekordet från 2012.
  • 1500 m: Förbättrat personbästa med 11 sekunder till 4.23,77. Tidigare rekordet från 2014.
  • 3000 m: Förbättrat personbästa med 12 sekunder till 9.15,37. Tidigare rekordet från 2013.
  • 5000 m: Förbättrat personbästa med 12 sekunder till 16.25,63. Tidigare rekordet från 2013.
  • 10 000 m: Förbättrat personbästa med 1 minut och 36 sekunder till 33.45,79. Tidigare rekordet från 2011.

Som 31-åring är Chydenius nu bättre än någonsin.

– Jag är just där jag vill vara just nu. Jag känner mig lycklig och i balans, och det känns som jag förtjänat det här efter allt jobb jag gjort och allt jag gått igenom, säger mästaren.

– Det här är en symbol för resan jag gjort. Jag har alltid tänkt att jag kan vinna, fastän jag inte varit där psykiskt eller fysiskt. Men jag har alltid vetat att det är möjligt, och det här är ett bevis på att man aldrig ska ge upp. Det kommer svåra år och perioder, men man ska fortsätta tro på sig själv.

Chydenius tar sats och skickar en känslofylld hälsning till alla som har det jobbigt.

– Jag vet att det finns människor som tittar på det här där hemma som är sjuka och mår dåligt, eller är skadade och inte kan ställa upp. Jag vet att det gör ont, jag vet att ni gråter – jag har också gjort det. Men ni ska veta att det aldrig lönar sig att ge upp hoppet. Det lyckas nog till slut.

Drömmen om OS

Medaljen är Chydenius första i Kalevaspelen. Hon har tidigare varit på pallen i FM-sammanhang inomhus, samt i terräng och på landsväg, men aldrig tagit guld. Nu kom det.

– Jag har fått träna kontinuerligt, jag har inte varit skadad egentligen alls. Jag har ett jättebra team runt mig, ett gott samarbete med min tränare och förstås min familj. Så jag hoppas kunna fortsätta nästa år och nästnästa år och åren därpå, säger hon ivrigt.

– Jag älskar ju att springa, varför skulle jag sluta nu, det känns om jag bara börjat!

Nina Chydenius och Sebastian Mannström.
Maken Sebastian Mannström får en kyss av den färska mästaren. Bild: Lehtikuva

Några meter bort sitter Chydenius två barn. De får ännu se mamma springa 5000 meter i Kalevaspelen på söndag – och kanske i framtiden på ännu större arenor.

– Drömmen är att vara med på EM nästa år och därefter OS 2024 eller 2028. Det har alltid varit min dröm. Att bli mamma och få springa i OS. Mer än så kan jag inte önska.