Humorgruppen KAJ och den konstnärliga personalen på Wasa teater har för andra gången tillsammans förverkligat en egen värld. Förra gången fick vi titta in i den suveräna staten Gambämark, som likt i en Trumpsk dröm slagit upp en mur mot omvärlden.
Den här gången berör de ett annat dagsaktuellt tema då musikalen Botnia Paradise tar publiken ombord på ett kryssningsfartyg på Bottniska viken. I verkligheten har Kvarkens stolthet, passagerarfartyget Botnia Aurora nyligen sjösatts. Det fartyget står för det modernaste inom området.
Wasa teaters Botnia Paradise å sin sida är en skorv från 1972 där kaptenen sålt all säkerhetsutrustning, inklusive livbåtar och flytvästar, för att finansiera diverse tillbehör till personalfesterna.
Drömmarnas mål och Bachelor of the sea
Trots att Botnia Paradise sägs vara Årets lågprisbolag för tredje året i rad, så ger resan passagerarna en lyxig känsla av att få kasta loss från vardagsjaget.
Bland passagerarna hittar vi österbottniska motsvarigheter till Lasse Åbergs Stig-Helmer och kumpanen Ole. Det är Kevin Holmströms Dan-Ole, en fågelintresserad ungkarl, klädd i kortbyxor och kikare som ännu bor hemma hos mamma. Hans bästa vän är entreprenören och nyktra spelmissbrukaren Bertel, spelad av Axel Åhman.
Bertel är en man med ambitioner och världsvana. Hans mål med kryssningen är att hålla sig ifrån spelautomaterna och hitta en kvinna åt Dan-Ole.
Lägg på dig dansantjengona ikväll Dan-Ole. Nu ska ungkarin far ut på grönbete.
Axel Åhman som Bertel i Botnia Paradise
J:et i Humorgruppen KAJ, Jakob Norrgård, spelar liksom i Gambämark en ung kille som söker sin väg framåt och sin plats i livet. Han är namne med Benjamin Ingrosso och artistdrömmen är det största i livet för honom, uppväxt som han är med Sveriges tv, Melodifestivalen och Allsång på Skansen.
I Benjamins karaktär samlas mycket av det österbottniska. Inklusive den dåliga finskan, vilket kommer fram när han jobbar som motvillig svanmaskot ombord.
Muscha och eurodance
Runt KAJ-medlemmarna har vi ett rikt persongalleri. Vi har naturligtvis båtens trubadur och samtidigt berättare (Markus Lytts). Gitarren och det obligatoriska långa håret kompas av en skjorta med samma mönster som fartygets heltäckande matta, signerade ett samarbete mellan scenograf Mia-Irene Sundqvist och dräktdesigner Linn Wara.
Vi har en karaktäristisk kryssningsvärdinna i Sinikka, som reder upp vilka problem som helst. Hon kokar muscha för att öka intäkterna, klarar av Heimlichmanövern och när det börjar bli riktigt tajt slangar hon bränsle ur Viking Amorella. Sinikka spelas av Carola Sarén.
Problemen som Sinikka får ta itu med är ofta orsakade av kaptenen Juha-Mika "Kossu" Koskiniemi (Johan Aspelin).
Till karaktärerna hör också tuffingen Tuplajuusto, spelad av Jonas Bergqvist. En finsk- och Närpesbördig mc-åkare som förutom att han har ett hett humör också har en mjuk sida som älskar romantik och poesi.
För underhållning "i världsklass" står rikssvenska schlagerdivan Linda Q, spelad av May Schjörlien. Hon förmå piskar upp rena eurodancestämningen. Benjamin är hennes fanboy och tillsammans tar de över underhållningen på båten, till publikens njutning.
Båten på väg till Sverige har öppnat sin famn. Sverige ropar mitt namn.
Jakob Norrgård som Benjamin
Kärlek ombord
På Botnia Paradise får unga Benjamin inte bara jobb, utan han hittar också kärleken i kollegan Julia, spelad av en skönsjungande Mathilda Kruse. Tillsamman peppar de varandra att förverkliga sina drömmar, även om det kanske för dem bort från varandra.
Kärleken slår också till i en orrspelsdans mellan Dan-Ole och Tove Qvickströms kvinnliga motsvarighet till Dan-Ole. Orrspelet krävs för att slå en konkurrerande, salongsberusad tangocharmör ur brädet.
Tangocharmören (Johan Aspelin) är en av många mindre roller där ensemblen med hjälp av enbart kroppsspråket snabbt får oss att identifiera vanliga karaktärer ombord på en passagerarfärja.
KAJ-medlemmarna själva skymtar överallt. Förutom att de har sina huvudkaraktärer är de också med bland övriga i ensemblen som lustiga dansare i sångnumren.
Humorkarameller och kärlekspastiller
I Ida Kronholms regi känns föreställningen som att vi i publiken umgås med personal och passagerare på Botnia Paradise. Själv skrattar jag så mycket att jag ofta glömmer bort att jag är där för att iaktta och analysera å jobbets vägnar.
Här radas roliga dialoger och episoder och här droppas många bra oneliners. Humorn prunkar och man får hänga med för att inte missa någon munterhet som slängs fram i förbifarten.
Botnia Paradise är som en godispåse från taxfreebutiken, där ingen förälder stoppar dig och säger att "nu räcker det". Här finns oräkneliga söta humorkarameller, här finns lite salta kärlekspastiller och några bitar dramatik och massor av goda musikaliska tuggummin. Och det bästa är att du kan äta hur mycket som helst ur Botnia Paradisepåsen utan att få magknip, du mår bara bättre och bättre.
Men förutom humorn är musiken och sångrösterna den stora behållningen. Låtskrivarsidan av KAJ rör sig som brukligt hemtamt mellan olika musikstilar, producerat av "husproducent" Janne Hyöty. Orkestern finns också med på scenen och skymtar, under ledning av kapellmästare Ralf Nyqvist, bakom de stora panoramafönster som ger inramningen av ett fartyg.
Vi får ta del av alltifrån vackra ballader till pompösa sång- och dansnummer, med häftigt ljus och rolig koreografi av Ida Inxi Holmlund – som också stod bakom koreografin i Gambämark. De olika karaktärerna har sin egen musikstil.
Till godbitarna bland sångnumren hör när Axel Åhmans Bertil släpper fram gamblern i sig själv. Efter åtta månaders avhållsamhet genomgår han en transformation till en självsäker pengakarl med backslick och uppknäppt skjorta och framför låten Back in business. Tempot och intensiteten stegras.
Och det bästa är att du kan äta hur mycket som helst ur Botnia Paradisepåsen utan att få magknip, du mår bara bättre och bättre.
En gnutta allvar
Det här är ändå en mindre mångbottnad historia än föregångaren Gambämark. Efter att ha skrattat oss igenom första akten önskar jag mig en dos av någonting lite djupare.
Allvaret kommer när det blåser upp till trettio sekundmeters storm. Botnia Paradise är inte rustad för sådant väder och alla i personalen måste övervinna sig själva för att rädda fartyget från att gå under.
Det är en fin scen och mina tankar går till min egen gamla arbetsplats, det fartyg som senare skulle döpas om till Estonia. I verkligheten är det cirka tio dagar till årsdagen av förlisningen. Linda Q sjunger en strof ur Titanics påstådda dödshymn Närmare Gud till dig. Men även när det är som mest dramatiskt löses problemen med humor och "flaggan hålls i topp".
I slutet går tankarna också till filmen Titanic. Då inser rollkaraktärerna att de kanske redan innan de uppnådde sina drömmar hade bästa i livet, tillsammans med arbetskamraterna på den gamla skorven Botnia Paradise.
