Sent en kväll står femtonåriga Christopher (Alexander Wendelin) på sin grannes gård och ser med häpnad på hennes hund Wellington som ligger på gräsmattan, ihjälslagen med en trädgårdsgrep.
Grannen (Ulriikka Heikinheimo) blir upprörd, polisen anländer och situationen urartar i att Christopher förs till polisstationen för förhör.
Christopher har nämligen svårt att förstå sig på andra människor, han tycker inte om att bli vidrörd, och blir stressad av främmande.
Christopher släpps med en varning, men han har beslutat sig. Trots att hans pappa (Robert Kock) förbjuder det tänker han ta reda på vem som mördat Wellington.
När sanningen ska fram
Statistiskt sett är det någon som känner offret, resonerar Christopher. Hans huvudmisstänkte blir således grannfruns ex herr Shears (Joachim Wigelius), som han hört sin pappa beskriva som en dålig människa.
Under sina efterforskningar kommer Christopher att upptäcka mycket om både sina grannar, sin egen familj, och om sin mamma (Vuokko Hovatta) som plötsligt gick bort för ett par år sedan.
Den besynnerliga händelsen med hunden om natten är trots det thrilleraktiga avstampet ingen läskig historia, utan en rolig, intressant och berörande berättelse.
Pjäsen baserar sig på Mark Haddons succébok från 2003, vars starkaste behållning var att den på ett intressant sätt gestaltade hur huvudpersonen Christopher tänker och ser på världen.
Han har en kraftfull logisk slutledningsförmåga men blir lätt överväldigad av nya intryck. Och framför allt har han svårt att förstå sig på andra människor med deras obegripliga allegorier och antydningar.
Detta inifrånperspektiv bidrog till att boken väckte så mycket uppmärksamhet då den kom ut. På senare tid har detta börjat betraktas som ett stereotypt sätt att gestalta autism i populärkulturen. Haddon i sin tur har understrukit att boken inte ska läsas som en faktabok om autism, utan en gestaltning av utanförskap och att vara annorlunda.
Arbetarklasskildring
Lilla Teaterns uppsättning av Den besynnerliga händelsen med hunden om natten (regi Paavo Westerberg) blir framför allt en stämningsfull gestaltning av den lilla familjens liv i den engelska arbetarklassen.
Robert Kock gör en känslosam gestaltning av Christophers pappa, en stressad och känslomässigt sårbar knegare som med växande desperation försöker klara familjens vardag, och vars stress får utlopp i vredesutbrott som skrämmer Christopher.
Iscensättningen bygger på visuellt imponerande element. Bakväggen består av matta glasrutor och mot dem projiceras en videoinstallation med vyer av städer, stränder och landskap.
Rekvisita hissas ner från taket och upp igen, till varierande effekt.
Föreställningen ser slående ut, men helheten gör dessvärre inte ett helt konsekvent intryck. Stilnivån på skådespelandet varierar stort mellan karaktärerna vilket tär på sammanhållningen, även om föreställningen bjuder på starka individuella skådespelarprestationer.
Lilla Teatern: Den besynnerliga händelsen med hunden om natten. På scenen: Alexander Wendelin, Ulriikka Heikinheimo, Vuokko Hovatta, Robert Kock, Pia Runnakko, Cecilia Paul, Joachim Wigelius. Regi Paavo Westerberg. Översättning Anna Simberg. Scenografi och kostym Sven Dahlberg. Videodesign Toni Haaranen. Ljusdesign Ville Aaltonen. Ljuddesign Antero Mansikka. Mask Milja Mensonen.