Sedan 1920-talet har livräddningsmedaljen årligen tilldelats ett tiotal finländare. Medaljen har ofta beviljats en person som med risk för sitt eget liv har räddat en annan människa.
Livräddningsmedaljen godkänns av republikens president efter att livräddningsmedaljnämnden behandlat de förslag som lämnats in till regionsförvaltningsverken. I år godkände presidenten elva personer. En förutsättning för att man ska få medaljen har vanligen varit att man äventyrat sitt eget liv.
En av dem är Marijo Honkonen från Lovisa som gjorde en anmärkningsvärd insats i samband med en markbrand.
Honkonen är på väg till Helsingfors för att ta emot livräddningsmedaljen när Merja Ekqvist, chef för Regionförvaltningsverket i Södra Finland, överräcker den fredagen den 5 november.
– Att beviljas medaljen kom som en total överraskning. När presidenten hade godkänt dem i februari i år och de ringde från Regionförvaltningsverket för att gratulera trodde jag att de ringde fel nummer, säger Marijo Honkonen.
Det hade förflutit så pass lång tid från själva händelsen och Honkonen hade ingen aning om att någon hade föreslagit henne. Men när de frågade om hon deltagit i räddningsarbetet vid en brand på en gård i Lovisa så förstod Honkonen varför hon förlänats medaljen.
– Det känns fortfarande lite overkligt, för jag har inte kunnat föreställa mig att man kan få en medalj. Men det känns riktigt bra och jag är absolut på väg. Jag förstår det säkert bättre när jag får ta emot den, säger Honkonen.
Honkonen arbetade då för Mörskom kommun och nominerades av kommundirektören Sam Vuorinen efter att berättat om händelsen för kollegorna.
Stor markbrand på egen gård
Honkonen tilldelas medaljen för att ha räddat en person som fattat eld i samband med en markbrand som utbröt då denne brände löv och trädgårdsavfall på gården.
En dag i slutet av april 2020 var Honkonen på väg med bil till affären. Hon körde genom Gammelby och upptäckte kraftig rökbildning och lågor på en gård på vänster sida om landsvägen.
– Jag såg en äldre man som stod mitt i lågorna. Han befann sig i en sluttning och elden hade spritt sig åt olika håll. Jag hade redan kört förbi när jag plötsligt kände att jag måste stanna bilen. Jag stannade vid vägrenen och ringde nödnumret.
Honkonen hörde sig för om någon redan hade anmält en markbrand, och då ingen gjort det gick hon raskt till gården med telefonlinjen öppen.
– Mannens byxor fattade eld och jag fick honom övertygad att gå till ett trädgårdsskjul intill. Han var säkert i chock och jag såg att byxbenen hade brunnit, i synnerhet baktill. Jag försökte lugna ner honom och sa att jag ringt nödnumret.
Mannen försökte ta sig tillbaka till branden för att rädda en handske som börjat brinna, men Honkonen lyckas få honom att sätta sig på en stol framför skjulet.
– Han berättade att branden var kontrollerad och trodde att elden inte borde kunna sprida sig längre än till ett vattenfyllt dike intill. Men det blåste och marken var väldigt torr så elden spred sig åt alla håll och med god fart uppför sluttningen så att det sprakade i träden.
Räddningsverkets brandbilar anlände till platsen, men utan förstavårdare. När ambulansen sedan kom fick de ta hand om mannen som både fått rökskador och svåra brännskador på benen.
– Då upptäckte jag att skjulets baksida hade börjat brinna. Jag såg två pulkor som satt fast i varandra. Den ena var fylld med vatten så jag bar dem till skjulet och hällde vattnet på lågorna, säger Honkonen.
Räddningsverkets brandmän hade fullt upp med att släcka brandhärdar på flera olika ställen, men ryckte sedan också in vid trädgårdsskjulet.
Honkonen stannade på olycksplatsen i en dryg timme tills mannen hade förts till sjukhus för vård.
– Jag kände att jag bara måste ingripa och sedan ta en sak i taget. Jag försökte lugna ner mannen och sköta om honom så gott jag kunde.
När brandbilarna körde upp på gården dök också mannens hustru plötsligt upp i dörröppningen. Hon hade inte varit medveten om brandfaran och hur elden spridit sig.
– Hon hade kanske sovit eller upptäckte branden först senare. Det var säkert en uppskakande händelse för dem båda.
Medan branden accelererade i fart försökte Honkonen också få andra bilister att stanna men ingen kom för att hjälpa till. Därför uppmanar hon östnylänningarna att inte vara rädda för sitt eget skinn utan modigt hjälpa den som är i nöd.
Medaljer för insatser i vatten och mot våldsdåd
De övriga som beviljas livräddningsmedalj inom Regionförvaltningsverket i Södra Finlands område är:
15-åriga Aleksi Määttä från Kotka som räddade två personer i strömt vatten genom att simma ut med ett rep till de drabbade. Personerna kunde sedan räddas ur vattnet.
Jussi Saksa från Esbo utsatte sig själv för fara när han avbröt en våldshandling, där en person attackerat en annan med ett eggvapen. Saksas agerande lugnare ner situationen och offret fick hjälp.
Wilma Hyvönen från Tusby agerade modigt när hon dök under vattnet för att hjälpa en förare vars bil kör av vägen och rullat ner i en å. Bilen låg upp och ner i vattnet. Hyvönen lyckades öppna förardörren, släpa den livlösa förfaren upp på land och ge akutvård tills förstavårdare anlände till platsen.
Taruanna Haarlo från Forssa räddade två barn i åldern 10 och 9 som fallit genom isen. Haarlo gick ner i vaken tillsammans med barnen och höll dem flytande med hjälp av en livboj tills hjälp anlände till platsen.