Det slafsar under skorna i leran när Mbaarak Abdalla traskar fram bland mangroveträden i Tudor Creek i Mombasa.
Där strömmar Indiska oceanen in i en vik vid Kenyas näst största stad. Det var en kombination av just den urbana miljön, befolkningsökningen och extrema väder orsakade av klimatförändringen som förstörde 90 procent av mangroveskogen här på under femton år.
När Mbaarak Abdalla först kom hit för tio år sedan var det en bedrövlig syn. Nu är det mycket grönare.
– De här har vi planterat, allt där, och de där, visar han runt.
På tio år har han och den ungdomsgrupp han grundat, Brain Youth Group, planterat 1,2 miljoner mangroveplantor i viken.
– Mangroveskogarna är viktiga inte bara för Kenya, utan för hela världen, säger han.
“Varför planterar du inte kassava”
De tropiska saltvattenskogarna hör till de ekosystem som försvinner snabbast i hela världen. De utgör bara en bråkdel av alla skogar i världen, men är en ovärderlig kolsänka.
Mangroveskogar binder över fyra gånger mer koldioxid än vanlig tropisk skog.
Afrika har avskogats i snabb takt under de senaste åren. En orsak är befolkningsökningen – skogarna huggs ner för att göra plats för odlingsmark, och träet används som både byggnadsmaterial och för att göra träkol som används vid matlagning.
Länge såg lokalbefolkningen Kenyas skogsmyndighet som en militär vinge, som förde krig mot dem när de försökte hitta sätt att överleva, säger Joseph Kipkorir Sigi Langat, forskare på Kenyas marin- och fiskeriforskningsinstitut KMFRI i Mombasa.
Nu har man ändrat strategi och satsar på att folk ska kunna dra nytta av att bevara naturen.
– De fattiga hör till dem som drabbas mest av klimatförändringen, men om de kan förbättra sin ekonomi genom att skydda naturen bidrar det till att bevara skogarna, säger Langat.
Att bevara mangroveskogarna var inte populärt för tio år sedan heller när Mbaarak Abdalla dök upp här i den här byn vid Tudor Creek för att börja plantera.
– Byäldstena sa att vi hade rökt för mycket gräs och nu inte kunde kontrollera ogräset i våra huvud. De fattade inte varför vi inte istället började odla kassava, säger han och flinar.
Men Mbaarak Abdalla grundade sin ungdomsgrupp i alla fall och började plantera, och när han lyckades få ihop finansiering var det plötsligt ett annat ljud i skällan. Då ville flera bybor komma för att hjälpa till med planteringen mot en liten summa pengar.
Kenya satsar på det “blåa kolet”
Nu har ett tiotal av hans gruppmedlemmar samlats för att plantera. Det gör de på frivillig basis tre gånger i veckan.
I plantskolan finns 250 000 mangroveplantor som väntar på att bli utplanterade. Mangroveskogarna är viktiga inte bara som kolsänkor, utan många fiskarter förökar sig i rotsystemen. Dessutom fungerar de som buffert mot tsunamis och rötterna filtrerar också gödningsämnen.
Mary Gona plockar med sig en planta från plantskolan och sedan traskar hon med gruppen genom gyttjan ut till det ställe där de nu försöker återskapa skogen.
– Vi hoppas vi snart har återställt hela området. Genom att plantera de här träden så kämpar vi mot klimatförändringen, säger hon.
Men problemet för ungdomarna har varit just att få ihop finansiering. Under det pågående klimattoppmötet i Glasgow är Afrikas främsta mål att vädja om finansiering för att kunna anpassa sig till det förändrade klimatet och kunna bromsa uppvärmningen.
Ett sätt att få in pengar är genom att sälja utsläppsrätter. Som bäst finns två pilotprojekt vid den kenyanska kusten där utsläppsrätter säljs mot att mangroveträd planteras.
Det här sker hand i hand med att världen nu fått upp ögonen för det så kallade “blåa kolet”, det vill säga de marina ekosystem som kan binda mycket kol, berättar forskaren Joseph Kipkorir Sigi Lang’at.
– Inom några år så kommer utbudet av Kenyas blåa kol att vara mindre än efterfrågan eftersom både lokala och internationella aktörer nu fokuserar på det blåa kolets utsläppsrätter, säger han.
Klimatmålen kan nås med hjälp av mangroveplantering
Kenya har också insett hur skyddandet av marina ekosystem gör att landet kan öka sina ambitioner gällande utsläppsmålen de förband sig vid i Parisavtalet.
Då var siffran 30 procent minskade utsläpp fram till 2030, nu har Kenya ökat det till 32 procent – bland annat tack vare mangroveplantering, säger Kipkorir Sigi Lang’at.
Ungdomsgrupper som den Mbaarak Abdalla har grundat spelar en väldigt viktig roll i Kenya, fortsätter han. De hjälper inte bara med plantering, utan också med att skydda den skog som finns så den inte illegalt förstörs.
Mary Gona gräver en grop i gyttjan med hjälp av en käpp och sänker försiktigt ner plantan i havsbottnen.
Plantorna har vuxit till sig i plantskolan i tre månader. Men det går också att bara sticka ner fröet, som är som en käpp, i gyttjan. Så förökar sig mangroveträden naturligt. Men sannolikheten att de överlever är då mindre.
Och att plantera träden är inget jobb som snabbt ger resultat. Hon pekar mot mangrovebuskage som är kring en och en halv meter höga.
– De här är nu tio år gamla, så det visar att för att ett mangroveträd ska bli fullvuxet tar det mycket tid, säger hon.
Att hugga ner dem går däremot på någon minut.