Grattis på Svenska dagen! Visst blir man glad som finlandssvensk den 6 november. Gratulationerna rullar fram i twitterflödet och i annonser. Politiker, privata företag och intresseorganisationer har ansträngt sig för att skriva en fras på svenska - också de som inte gör det andra dagar på året.
Sjukskötarnas fackförbund Tehy publicerar hela sin medlemstidning också på svenska. Helsingfors IFK bjöd in till finlandssvensk kväll redan på fredagen med hockeymatch mot Vasa Sport under devisen "Tillbaka till rötterna". Attityden har i flera år synats i klubbens marknadsföring genom finurliga slogans på tvåspråkig helsingforsslang.
Nylands brigad lär ut militärslang i en video på sociala medier för att finskspråkiga ska få en inblick i vad "dägädollar" och "pisiskrinnare" är.
Helsingin Sanomat publicerar en tvåspråkig artikel, skriven av Hbl, där ordföranden för Helsingfors stadsfullmäktige Fatim Diarra öppet talar om att göra verklighet av sitt löfte att lära sig svenska.
Det syns en förändring i attityderna gentemot svenskan. Helsingin Sanomat skriver i sin ledare att en orsak är att Sannfinländarna har tonat ner sitt fokus på den så kallade tvångssvenskan. HS gör tolkningen att fler ser ett behov av att lära sig svenska med tanke på att utrikes- och försvarspolitiska samarbeten med Sverige är mer i ropet.
En massa bra projekt på gång, men färre toppolitiker talar svenska
Också regionala språkexperiment med frivillig skolsvenska torkade in på grund av ointresse i kommunerna. Den hätska tonen gentemot svenskan är inte lika dominerande. Man hör allt mer sällan begreppet tvångssvenska användas på finskt håll. Språkambassadörer som turnerar i finskspråkiga skolor för att berätta hur de lärde sig svenska har blivit en succé.
Allt det här gör att det är lättare att andas som finlandssvensk, och kanske som finskspråkig som talar svenska. Den klassiska berättelsen om att få på käften när man talar svenska i grillkön på natten blir förhoppningsvis alltmer sällsynt.
Däremot är de faktiska språkkunskaperna inte de samma hos offentligt anställda, hos ledande tjänstemän och politiker. Det vet många finlandssvenska ungdomar som har försökt få psykiatrisk vård på svenska i stora sjukvårdsområden som HUS. Det vet också alla som har fött barn på sjukhus i stora städer i södra Finland.
De fyra största partiernas ordförande talar inte svenska
Det vet också alla vi journalister, till exempel på Svenska Yle, som varje dag frågar efter intervjuer på svenska av politiker och tjänstemän. Det handlar om ett stort behov av intervjuer på flytande svenska, som inte alls behöver vara perfekt, men som ger oändligt mycket mera till radiolyssnare och tv-tittare än vad översatta ljudsnuttar på finska gör.
En snabb genomgång av Finlands toppolitiker ger följande bild: Av regeringens 19 ministrar talar ungefär hälften svenska i intervjuer - däremot ger varken statsminister Sanna Marin (Sdp) eller vice statsminister Annika Saarikko (C) intervjuer på svenska.
Av riksdagspartiernas ordförande talar fem av nio svenska. Eftersom ingen av de fyra största partiernas ordförande gör det, inklusive Marin, Saarikko, Petteri Orpo (Saml.) och Riikka Purra (Sannf.), så hörs svenskan inte mycket i uttalanden i de viktigaste politiska debatterna.
Om svenskan hördes oftare i offentligheten så skulle det ha en stor betydelse för hur bekväma finlandssvenskarna känner sig i sitt hemland.
Hur ska finlandssvenskarna känna sig bekväma i Finland?
I tankesmedjan Magmas färska undersökning om hjärnflykten till Sverige påpekas att coronapandemin inte hade en väldigt stor effekt på flyttrörelserna, och att nettoutflyttningen av finlandssvenskar till Sverige väntas ta fart igen.
I Magmas tidigare rapporter har det kommit fram att det är vanligare att helt svenskspråkiga, än tvåspråkiga finlandssvenska ungdomar flyttar till Sverige. Många upplever att finskan inte räcker till för att leva ett vardagsliv på finska, och inte minst för att ta sig in i arbetslivet.
Det här är på sikt en stor ödesfråga för finlandssvenskarna. I Svenskfinland fokuserar vi mycket på hur finskspråkiga ska lära sig bättre svenska. Men hur ska man höja intresset, självkänslan och framtidsutsikterna för skolbarn som upplever att de inte klarar sig på finska?
Hur ska man stöda barn som inte vågar tala finska?
Många finlandssvenska föräldrar kämpar med att hitta möjligheter för sina barn att lära sig finska: via hobbyer, tv-program och små praktiska övningar i stil med att köpa glass på finska i kiosken. Det är inte alltid lätt för ett skolbarn som upplever att det värsta som kan hända är att göra bort sig: "vad ska jag säga om jag inte förstår vad de säger tillbaka?" I vår helsvenska familj har vi tagit ett första steg mot en veckovis pratstund på finska: Vi talar alltid finska i bastun.
Ett projekt som kan vara till hjälp är språkambassadörerna, som har utvidgats också till svenska skolor. Meningen är att svenskspråkiga killar och tjejer åker omkring i de svenskspråkiga skolorna och berättar hur de vågade börja öppna munnen på finska till slut.
Målet borde rimligtvis vara att alla ska känna sig mer avslappnade i förhållande till båda språken. Det handlar om att det ska vara lättare att andas på finska och svenska, att våga lite mera och ha större tolerans för en viss knagglighet. Lösningen på det här problemet behöver man kanske inte hitta på uttryckligen på Svenska dagen, men gärna någon annan av de andra 364 dagarna.
Artikeln uppdaterades 7.11 kl. 12.50 med tillägget att språkambassadörernas projekt har utvidgats också till svenska skolor.