Utvecklingen i Bosnien lyftes fram i rampljuset förra veckan i FN:s säkerhetsråd då den nya höga representanten för Bosnien och Hercegovina Christian Schmidt varnade för att läget är det allvarligaste sedan 1995.
Schmidts rapport till säkerhetsrådet finns här (på engelska).
Den högsta makten och sista ordet i Bosnien och Hercegovina innehas av det internationella samfundets höga representant, som har befogenhet att stifta lagar och avskeda politiker och tjänstemän.
Arrangemanget togs i bruk genom fredsavtalet för Bosnien 1995, det så kallade Daytonavtalet. Den första höga representanten var svensken Carl Bildt.
– Det som lett till den senaste massiva eskaleringen är att den förra höga representanten Valentin Inzko drev igen en lag som innebär straff för den som förnekar folkmordet i Srebrenica, säger Balkanexperten Sanimir Resić vid Lunds universitet till Svenska Yle.
Inzkos beslut under sina sista dagar på posten i augusti ledde till häftiga protester i Republika Srpska, där ledaren Milorad Dodik inte erkänner att något folkmord ägde rum i Srebrenica.
– Det här var spiken i Bosniens kista, sa Dodik i en kommentar till den höga representantens beslut.
De förra bosnienserbiska ledarna Ratko Mladić och Radovan Karadžić ses som hjältar i Republika Srpska trots att de av omvärlden ses som ansvariga för massakern i Srebrenica och har dömts för folkmord och krigsförbrytelser av Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien.
Serbledaren hotar splittra Bosnien
Dodik och Republika Srpska har sedan augusti i protest blockerat federala funktioner som lagstiftning och hotat med att den bosnienserbiska republiken ska gå sin egen väg och bland annat skapa en egen militär.
– Det som gör saken riktigt illa är att EU är oenigt och länder som Ungern öppet ger bosnienserberna sitt stöd. En regional konflikt spiller lätt över till det övriga Europa, säger Sanimir Resić.
– Det kan man kallt räkna med.
EU har en konflikt i farstun
Sex länder på västra Balkan – Bosnien och Hercegovina, Serbien, Montenegro, Kosovo, Nordmakedonien och Albanien – står alla i kö för att få komma med i EU, men flera EU-länder motsätter sig det.
Orsaken är att EU vid tidigare utvidgningar antog nya medlemmar på alltför lösa grunder, enligt kritikerna.
Ungern och Polen blev EU-medlemmar 2004, men har inte velat acceptera EU:s gemensamma värderingar. Bulgarien och Rumänien upptogs 2007 trots att länderna då liksom nu plågas av utbredd korruption.
EU har hittills hållit medlemskap i utsikt för länderna på västra Balkan men utan att säga något om när det kan bli aktuellt. Samma förhalande användes gentemot Turkiet, som till sist tröttnade och i stället vände sig emot EU.
– Ju längre tiden går, desto mer kommer vi att få se nya idéer och tankar, säger Sanimir Resić.
Han påpekar att Rysslands enda plattformer på Balkan numera är Serbien och Republika Srpska i Bosnien och Hercegovina.
– Milorad Dodik har hotat med att "vi har vänner som kommer att hjälpa oss", och då tänker han ju på Ryssland.
Andra länder kan också snabbt bli indragna i en eventuell konflikt. Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan har lovat att ingen ska få kröka ett hår på muslimerna i Bosnien, som också har stöd av Albanien.
– Man bör ju vara försiktig med att ropa varg, men den här gången är jag nog rätt så orolig eftersom Dodik rör sig på en väg där han börjar närma sig en punkt utan återvändo. Risken finns för en stor regional konflikt som kommer att påverka EU vare sig man vill det eller inte, säger Balkanexperten Sanimir Resić.
Källor: Yle, Sanimir Resić, Reuters, Agence France-Presse, The Guardian, BBC, Der Spiegel, Balkan Insight, Radio Free Europe/Radio Liberty.