Över hälften av de finländska företag som svarat på Baronas senaste undersökning säger att arbetskraftsbristen för tillfället är värre än före coronapandemin. En del av dessa säger till och med att bristen är värre än någonsin tidigare.
Thomas Palmgren som är chef för internationella ärenden vid Företagarna i Finland säger att bristen syns på alla håll i landet och i alla branscher.
– Väldigt många håller på att bli pensionerade och det betyder att det finns väldigt många företag till salu, och färre som vill ta över dem.
För tillfället finns det finns det tiotusentals företag som söker ny ägare i Finland.
– Vi behöver utländsk arbetskraft men våra system gör det svårt att få hit den. Det behövs olika snabbkanaler för att kunna ta emot arbetskraft till Finland.
Språket är problemet
Vid serviceföretaget Barona säger Elina Koskela, som är chef för global arbetskraft, att det finns ett större problem än byråkratin. Bristande språkkunskaper visar sig vara en avgörande faktor i rekryteringen.
– Det är ett otroligt intressant fynd i vår undersökning. Språkkunskaperna ses som den största utmaningen när man tänker på att rekrytera utländsk arbetskraft.
Även om 40 procent av de tillfrågade företagen meddelar att det går att jobba på engelska är språket den stora utmaningen. Tanken att man måste kunna ett språk perfekt för att våga prata det lägger en grund till osäkerheten, menar Koskela.
– Jag har jobbat med internationell arbetskraft i över tio år och det är sällan alla pratar en perfekt engelska. Det viktigaste är att man gör sig förstådd.
Enligt Koskela borde man skilja på språkkunskaperna och substanskunnandet. Även om någon inte pratar ett språk fullständigt kan hen vara utmärkt på sitt jobb. Hon säger att det finns flera utmärkta exempel bland annat inom hotell- och restaurangbranschen, och i kundserviceyrken, där arbetstagare klarat sig på engelska.
– Största delen av finländarna pratar engelska till viss mån, det kräver bara mod av oss. Det är det här modet jag nu efterlyser, säger Koskela.
Tillstånden invecklade
Den näst största orsaken till att företag inte anställt eller tänker anställa internationell arbetskraft är byråkratin. Enligt Baronas undersökning tycker många företag att det är tungt och tidsdrygt att ha hand om inrese- och arbetstillstånd och annat som behövs för att kunna arbeta i Finland.
– Det finns hjälp att få till alla dessa problem, säger Koskela.
Hon ger de filippinska sjukskötarna som exempel. I och med rekryteringen gick dessa på en kurs i finska och på fem till sju månader lärde de sig språket tillräckligt bra för att kunna jobba inom vården hos oss.
– Det finns en stor mängd utbildningar och skolningar som företagen kan ta del av. Det är klart att det finns vissa jobb som kräver att man kan finska eller svenska, men språk går också att lära sig.
"Det handlar om strukturer"
Diego Ginartes kom till Finland från Spanien för sex år sedan. Sedan dess har han aktivt sökt jobb inom sin egen bransch, kulturbranschen. Mer specifikt är det film han utbildat sig inom. Med en högskoleexamen och tilläggsstudier i fickan är det ändå inte många jobb han landat.
– Jag har haft svårt att hitta min egen plats inom kulturbranschen. Jobben jag sökt har främst varit i huvudstadsregionen och de har ofta krävt att jag måste kunna finska.
På frågan om dessa jobb hade kunnat utföras utan kunskaper i finska svarar Ginartes:
– Absolut.
Själv upplever han problemet till stor del beror på strukturer. Han lyfter fram en undersökning från 2019 där det konstateras att personer som inte har finsk- eller svenskklingande efternamn bevisligen har svårare att få jobb, eller ens bli kallade på anställningsintervjuer, i Finland.
– Jag kan bara prata om kultur- och filmbranschen som jag själv jobbar inom, men också eller kanske just på grund av, att branschen är så liten i Finland blir det ännu svårare att få jobb.
Ginartes pratar om bästa broder-fenomenet. Man anställer personer som rör sig i ens egna kretsar eller som någon man känner har jobbat med. Han anser sig ändå vara privilegierad i den mån han är europeisk, vit, heterosexuell man - men säger att en finländsk person med samma examen som han har större chanser att få ett jobb.
Han säger ändå att det så småningom verkar blir bättre. Själv har han nyligen haft ett jobb på Helsingfors internationella filmfestival Kärlek och Anarki. Han tror att jobbet hjälper honom att få in foten på fältet och få nya jobb i framtiden.
Enligt en undersökning gjord av Undervisnings- och kulturministeriet borde man specifikt inom kulturbranschen också utöva en viss mängd positiv diskriminering.
Unga vågar prata
Vid Företagarna i Finland säger Thomas Palmgren att det finns en skillnad mellan den yngre och den äldre generationen.
– Engelskan blir så småningom vanligare i arbetslivet. Den yngre generationen driver på detta.
Palmgren ser ett stort behov av skarpa hjärnor och välutbildade människor i det finländska arbetslivet, dessa ska till viss del gå att hitta utomlands.
– Alla länder tävlar om kunnig arbetskraft. Vi har en bra landsbild men håller våra gränser stängda.
Med det menar han att det kan vara svårt för utländsk arbetskraft att få byråkratin i skick. Också praktiska saker som nätbank, sysselsättning och skola för den medkommande familjen kan vara svårt att ordna.
– Migrationsverket är i en nyckelroll. Det måste gå snabbare att få arbetstillstånd.
Enligt Palmgren är det största hindret för att få utländsk arbetskraft all byråkrati som processen innebär.
Men att det skulle vara mer byråkrati än brist på finska eller svenska som gör att det är svårt att få jobb håller Diego Ginartes inte med om.
– Det är inte så mycket byråkrati som strukturer, som gör att det är svårt att som icke-finländare få ett jobb. Det finns organisationer som jobbar med att få en mer inkluderande och representativ kultur- och filmbransch i Finland - men det går långsamt.