Gäng som figurerar på sociala medier, i musikscenen och på gatorna i Stockholms förorter. Det finns tre-fyra namngivna gäng som sägs ligga bakom flera av de dödsskjutningar som skakat om Sverige de senaste åren. Gängen har uppstått i Stockholms förorter, ställen som Rinkeby, Tensta och Husby, det så kallade Järvaområdet, eller Västerort.
Det är ingen organiserad brottslighet i stil med motorcykelgäng, som vi fått läsa om i samband med skjutningarna. Det handlar om lösa nätverk som kan skifta lojalitet beroende på vad som händer runt dem.
En sak som ändå verkar vara gemensamt för dem som går med i gängen är att de kommer från ställen med en så kallad välfärdsbrist. Miljöerna där rekryteringen till kriminalitet är mest framgångsrik präglas av bland annat sociala problem, fysisk och psykisk ohälsa, låg inkomstnivå, låg utbildningsnivå, svag anknytning till arbetsmarknaden, erfarenheter av diskriminering och utanförskap, och upplevelser av att ha begränsade framtidsmöjligheter.
– Om en person inte hittar sin plats i normsamhället finns det alltid någon annan som kan erbjuda hen den platsen utanför normsamhället, säger kriminolog Maria Normann.
Vi har träffats hemma hos henne i något som kan kallas en förort till Helsingfors. Normann, som undervisar i kriminologi, säger att gängbildning inte är något nytt fenomen.
– Redan på 1800-talet for folk runt och slogs i grupper med varandra. Det är ett typiskt beteende, speciellt bland unga och bland män.
Festknarkare har ett ansvar
Inrikesminister Maria Ohisalo (Gröna) sade nyligen i en intervju för kvällstidningen Ilta-Sanomat att den gängkultur som vuxit fram i Sveriges förorter också kan bli verklighet i Finland. Under de senaste åren har det rapporterats om flera fall i huvudstadsregionen där förövarna varit en grupp ungdomar.
Om en person inte hittar sin plats i samhället finns det alltid någon annan som kan erbjuda hen den platsen
Maria Normann, kriminolog
Normann ser inte att läget skulle vara så mycket annorlunda i Finland än i Sverige. Det finns fog för det Ohisalo nämner.
– Det här är inget nytt under solen. Men nu sker detta i en kombination av tid och rum, där det finns mer att vinna än tidigare i att gå med i ett gäng.
Det som finns att vinna är bland annat respekt, status, solidaritet och samhörighet, spänning eller stora inkomster. Sällan handlar ändå gängbrottsligheten om ett akut behov av att försörja sig.
– De här gängen är inte något som är bortkopplat från resten av samhället. Vi måste fråga oss själva varför det inte fanns något bättre alternativ för de här ungdomarna, vad är det vi andra inte gjort tillräckligt bra?
Det som ligger rätt för gängbrottsligheten just nu är narkotikan. Narkotikahandel utgör en stor del av de brottsliga gängens inkomster. Här pekar Normann på den “vanliga” medborgaren.
– Pengarna till handeln kommer inte bara från förorten. Det finns ingen rättvisemärkt narkotika.
När människor som uppfattar sig själva som vanliga medborgare i medelklassområden till exempel köper droger till fest, kan det anses bidra finansiellt till våldet mellan gängen.
– Den som har mer makt borde också ha mer ansvar, säger Normann och menar att vi borde prata mera om de faktorer som möjliggör gängbildningarna.
Inget snabbt slut för gängkonflikter
Den svenska kriminologen Camila Salazar Atías jobbar med bland annat avhopparverksamhet på ungdomsorganisationen Fryshuset. Precis som Normann ser hon det viktiga i att samhället tar ansvar och visar sitt stöd för ungdomarna.
– En stor del av gängens ekonomi är kopplad till droger. De här drogerna används ju i andra delar av samhället.
Hon nämner andra, så kallade svarta varor som säljs obeskattade och pengatvätt som bidrar till att föda gängkriminalitet. Enligt Salazar Atías är det också viktigt att fokusera på andra brott som begås, så att uppmärksamheten inte bara riktas mot ungdomsgängen.
Något snabbt slut på gängkonflikterna i Sverige ser Salazar Atías ändå inte. Så länge orsakerna till gängbildning inte tas på allvar är det svårt att stoppa våldet.
– Vi måste sätta oss ner och göra en långsiktig plan. Unga ska inte känna att de är ett B-lag i samhället.
Ett stort problem i jobbet mot gängbrottsligheten är att de brott som begås inte blir lösta. Det bidrar både till en misstro mot polisen och en möjlighet för gängen att fortsätta reda ut konflikterna internt, det vill säga hämnas på varandra.
Att vapenlagarna skärpts har varit viktigt så man fått bort personer som bär vapen från gatan och på så vis lugnat ner situationen
Camila Salazar Atías, kriminolog
Av de 17 mord som skett i Järvaområdet i år har endast ett klarats upp.
– Vad hjälper hårdare straff när du inte har någon att straffa?
Orsakerna till att brotten inte klaras upp beror enligt Salazar Atías till stor del på resursbrist. Att utreda ett mord kräver mycket arbete. Enligt en undersökning gjord i New Jersey i USA måste man få svaren på kriminalteknik, såsom ballistik och dna, inom 48 timmar för att ha goda chanser att lösa brottet.
– I Sverige får man vänta tre månader på kriminaltekniska svar.
Vapen bort från gatan hjälper
En av de åtgärder som inrikesminister Ohisalo nämnde för att komma åt ungdomsbrottsligheten är skärpta vapenlagar. Här håller Salazar Atías med.
– Tidigare kanske man bara tog bort vapnet av en person och sedan var hen ute på gatan direkt igen. Då kunde konflikten fortsätta bubbla. Att vapenlagarna skärpts har varit viktigt så man fått bort personer som bär vapen från gatan och på så vis lugnat ner situationen.
Det ger hopp, för det är en fruktansvärt destruktiv miljö de här ungdomarna lever i
Camila Salazar Atías
Sverige skärpte sina vapenlagar i december 2020. Maxstraffet för synnerligen grovt vapenbrott höjdes från sex till sju års fängelse.
I Finland är maxstraffet för grovt skjutvapenbrott högst fyra års fängelse.
Förebygg, förebygg, förebygg
När brotten redan skett kan man arbeta med att minska symtomen, men det viktigaste jobbet bör göras på förhand. Hur förhindrar vi då unga att hamna i den typen av kriminalitet?
– Det gäller att skapa framtidshopp där unga är likvärdiga medborgare i samhället, där de ses som en resurs i stället för ett problem, säger Salazar Atías.
Det som Sverige inte varit tillräckligt snabba på att göra är det som också Normann säger att vi i Finland behöver fokusera på; sociala tjänster, resurser i skolorna, vidareutbildning och att helt enkelt skapa möjligheter där unga har en annan väg att gå än den kriminella.
Redan för drygt tio år sedan skapade organisationen Fryshuset i Stockholm en avhopparverksamhet för personer som varit med i gängbrottslighet. Den har visat sig vara en effektiv funktion för att hjälpa unga som vill bort från gatan.
– Det ger hopp, för det är en fruktansvärt destruktiv miljö de här ungdomarna lever i. Det är stressigt och slitsamt och de flesta kommer att vilja hoppa av. Då är det viktigt för oss som samhälle att se till att vi finns där, säger Salazar Atías.
Hon betonar vikten i att en sådan verksamhet måste finnas så att de som hoppar av har någonstans att ta vägen. Vid Fryshuset hjälper man avhoppare med nytt boende, terapi, KBT-behandlingar och praktiska saker som till exempel hur man sköter sin privatekonomi.
Rappen fått oförtjänt dåligt rykte
Hur är det med populärkulturen då, vilken roll spelar rappen i gängbrottsligheten? En av de som under året har utsatts för dödligt våld i samband med gängkonflikter är den svenska rapparen Einár. Här verkar många medier ha dragit likhetstecken mellan den aktuella musikstilen och våldet.
Inte helt så enkelt, menar forskarna Erica Åberg och Hanna Tyvelä som verkar vid Åbo universitet och Tammerfors universitet. En viss koppling finns, men det är farligt att förmoda att kopplingen alltid är där.
Duon har tidigare undersökt de finska rapparna Cavallini och Shrtys sätt att ta stadsutrymmer i besittning genom självutgivning och konsumtion av märkeskläder. Åberg och Tyvelä har nyligen påbörjat en forskning om mediediskursen kring hur rapp sammankopplas med våld.
– När vi pratar om de svenska rapparna så finns gängen redan där i förorten, de bildas inte kring rapparna, säger Åberg.
Mera handlar det om att gängen försöker dra nytta av rapparna, att spegla sig i deras popularitet. Det som rapparna själva gör är att bidra med en samhällskritik som borde tas på allvar.
– Ofta pratar man om att rapparnas låtar glorifierar våld, men när man lyssnar på lyriken så visar den ett mörker och en brist på alternativ, säger Tyvelä.
I låtarna speglas ofta samhällets syn på rapparna själva, på de minoriteter de eventuellt representerar, och den brist på alternativ de blivit tilldelade av resten av samhället. Det i sig kan bli en självuppfyllande profetia när unga med invandrarbakgrund i förorterna redan i ett tidigt skede kriminaliseras av media, människor och makten.
Åberg och Tyvelä kastar en hink isvatten över hela journalistkåren som till synes inte intresserat sig för dessa förortsrappare före gängbrottslighet kommer på tal.
En fråga som forskarna ställer sig är varför vi så lätt vill stämpla dessa unga som kriminella? Det kan vara frågan om politisering, säger dom, om färgblindhet och framför allt – om rasism och samhällets allt hårdare värderingar som mer och mer hotar att marginalisera dessa ungdomar.