En finalkväll med en önskelista?
Vilken tur att Finland skickade fram det finskaste som vandrar på två ben då. Markku Kanerva får ursäkta, här stod ju jultomten på innerplanen och öppnade famnen för landslaget när de klev ut för att dra in några andetag av en stormatch i lungorna dagen före avspark mot Frankrike.
Vi får en helt avgörande match i elljus på Olympiastadions höstgolv, känslor som spänner över hela den gröna gräsmattan, en makalös motståndare som förstås ska till Qatar för att försvara VM-titeln om ett år.
Och så Finlands landslag – laget som står stadigt och sällan slutar att förvåna. Nu står de vid mittcirkeln och tassar på tå i utkanterna av en ny, vacker framgång.
Hela vägen hit, till en direkt duell för ett historiskt VM-playoff, har de baxat sig själva i den här tuffa kvalgruppen med världsmästaren Frankrike och EM-kvartsfinalisten Ukraina.
Jag kunde inte i min vildaste fantasi ha begärt mer.
Skrämselskott från Frankrike?
Det har gått en månad och några grader sen vi var här senast. Då hällde Ukraina trettio liter iskallt vatten över Finland och stora frågetecken runt hela kvalprojektet.
– Tonen i medierna var att det här kvalet är kört. Så tänkte inte vi. Tur att vi fick rätt och skapat ett bra läge. Man vill bara ut, uppleva ett otroligt hemmastöd och spela mot regerande världsmästaren, konstaterar Rasmus Schüller.
Nu virvlar senhöstvinden runt som ett regn av istappar, rakt genom yllejackor, under stickade tröjor och in i fingervantar. Frankrikes stjärnor trippade omkring på Olympiastadions gräs med – förståeligt nog – långkalsonger, mössor och halsskydd uppdragna till öronen när de kände på mattan.
Tjugo–trettio franska journalister grävde också fram mer kläder ur väskorna på huvudläktaren och spekulerade i samtalsämnet med stort S. De tror inte överdrivet mycket på att Didier Deschamps ställer över hela stjärnartilleriet.
"Möjligen Benzema på bänken, men vi tror på Griezmann och Mbappé från start", var prognosen från franska kollegorna.
Skrämselskott? Bara Deschamps kan ge svaret, och han gav inga svar.
Jag tillbringade en stund med att lyssna på då samma journalister förhörde franske kaptenen Hugo Lloris i Olympiastadions källarvåning. Det fanns ett enda tema: Hur gräver Les Bleus fram motivationen för att spela en betydelselös kvalmatch i nollgradigt före några dagar efter VM-avancemanget?
– I landslaget har vi ett ansvar att spela bra. Vi känner stolthet över att bära den här tröjan. Vi vill avsluta det här VM-kvalet och stänga landslagsåret på bästa sätt, svarade Lloris på varenda fråga.
Kommer ge det en chans
Alldeles oavsett franska laguttagningar tror jag att vi ska vara rörande överens om två saker: kalkylera inte med något gratis från breda, bestämda Frankrike – och sätt inte hus och hem på Bosnien nere i Zenica mot Ukraina.
Finland kan i teorin förlora sig till eufori vid midnatt, men de måste likafullt gå ut för att avgöra det här på egen hand, visa världen att de är ett ovanligt tappert fotbollslag.
Markku Kanerva har satt ihop en grupp med lim, stift och finsk följsamhet och den kommer åtminstone att ge det här en rejäl chans. Vinn dueller, eliminera alla lockande ytor och låt Frankrike spela runt snarare än igenom, håll ut en timme och vrid upp den franska obekvämheten till olidliga nivåer.
Det krävs kamp, kontroll och konstruktiva, klara tankar.
Bosnien borta var en påminnelse om hur strukturerat och stabilt Finland kan ligga i det defensiva spelet, men också om hur spetsiga de kan se ut framåt i sina bästa stunder. Nu behövs en repris i uppskruvat läge.
I lördags stod Finland för sin bästa prestation för året, en bortaseger för historieböckerna. Nu står nittio minuter och en världstrea mellan Finland och VM-playoff. Det är verkligen inte ingenting.
Det är oerhört svårt, men det är ändå ett läge som man bara kunde önska sig efter landslagets senaste insats på hemmaplan.