Svenska Yle når ministern per telefon i Bryssel just före planet mot Helsingfors ska lyfta.
– I sin nuvarande form kan jag inte godkänna förslaget. Det är helt för detaljerat och passar inte Finland. Det här har jag och Centern gjort klart, säger Leppä.
EU:s klassificeringssystem för hållbar finansiering ska förebygga gröntvätt på finansmarknaden och styra pengar till hållbara investeringar. Enligt EU-systemet som nu stöps bör fonder berätta om de är enhetliga med den gröna klassificeringen eller inte.
Arbetet med att skapa klassificeringssystemet har hållit på en längre tid och applåderas av många inom finansbranschen. Det nya regelverket har redan delvis godkänts. Arbete mot klimatförändring, miljöskydd och biodiversitet hör till de kriterier som måste uppfyllas för att en placeringsfond ska få en grön stämpel. Det här kommer i praktiken att betyda att penningströmmar kanaliseras till ändamål som anses hållbara. I sista hand är det alltså ett politiskt beslut det är frågan om.
"Det måste gå att stoppa"
I Finland har till exempel jord- och skogsbrukarnas intresseorganisation MTK betecknat regelverket som “en katastrof” för Finlands skogsindustri. Enligt MTK innebär processen som nu är i röret, att skogsägare borde lämna 20 procent av sin skogsareal utanför ekonomiskt bruk.
Leppä tror att processen fortfarande går att stoppa, trots att den framskridit så pass långt.
– Det måste gå att stoppa, det måste få acceptans i medlemsländerna, och den gränsen har nu överskridits. Det innebär att förslaget måste ändras. Målsättningen är god, men sättet som det ska genomföras på går för mycket in på detaljer. Dessutom knackar man på befogenheternas gränser och jag tycker inte det alls är passande.
Ministern anser att det ska finnas mer utrymme för medlemsstater att implementera regelverket.
– Det måste bli mer strategiskt så att medlemsländerna själva kan välja de bästa möjliga förfaringssätten så att den stora målsättningen om koldioxidneutralitet uppnås. Vi når det inte genom att detaljerat reglera om varje enskild sak så att alla medlemsländer måste genomföra det trots att omständigheterna är olika. Det är det stora gjutfelet. Det måste finnas spelregler, men man ska inte gå på paragrafnivå.
Andra existerande styrmedel som kan motverka externaliteter som är negativa för miljön är till exempel miljö eller energiskatter och utsläppshandel. Är dessa bättre mekanismer för att uppnå målsättningarna?
– Vi har en mängd styrmedel, och det är också ett dilemma att vi har så många olika sådana att det fördunklar helheten. En annan synvinkel är att det bland företag finns mycket på gång gällande miljön och det för målsättningarna framåt, så regleraren behöver inte gå in på detaljer, utan istället fokusera på incitament och strategier.
Edit: "Styrningsmekanismer" har ändrats till "styrmedel" klockan 15.03