– Det har varit jättesvårt, jag har skickat en massa mejl och presenterat mig. Jag kan förstå att det är svårt att få kontakt med folk under en tid när allt är nedstängt, mer eller mindre. Alla har sitt eget att tänka på, och det finns en stor oro i synnerhet inom kulturområdet, men någonstans känner jag att det är enda sättet att hantera situationen. Det att man tar kontakt oberoende av hur besvärligt det är, säger Jenny Holmlund.
Hon är medveten om att det också tog lång tid att etablera sig i den gamla hemstaden Göteborg.
– Det första året i Sverige, det var inte roligt. Det var jättetungt och svårt.
Valde konst istället för psykologi
Beslutet att stanna kvar i Helsingfors fattade Jenny Holmlund den här hösten, efter ett drygt år i den nya hemstaden. Då bestämde hon sig för att överlämna sin ateljé i Göteborg till några gamla kolleger.
Jenny Holmlund kommer från en liten by, och hade planer på att studera psykologi efter studenten.
Men det blev konst- och designstudier istället.
– Konstnär är kanske inget man direkt väljer att utbilda sig till när man kommer från landsbygden, där ses hantverk närmast som en hobby.
Själv har hon en gedigen utbildning, två år i Nordiska konstskolan i Finland, och efter några år på konst- och hantverksutbildningar i Finland och Sverige kom hon in på Högskolan för konst och Design i Göteborg, där hon har studerat till magister.
Jobbar utgående från pusselbitar
Jenny Holmlund jobbar i gränslandet mellan att vara konstnär och designer och skapar mönster som kan bli klädesplagg, väskor, tygmärken – eller konstverk. Hon utgår från pusselbitar och använder mycket färger.
– Jag köpte en viss typs smarttelefon när man skulle ha det, det här är länge sedan nu. Den hade glas på framsidan och baksidan. Då började jag göra ett fodral, eftersom jag tänkte jag att jag måste skydda den på något vis. Jag har alltid varit intresserad av att återanvända läder och prägla in mönster i skinnet, lite som att återgå till scoutlivet när man var liten och brände in sitt namn i skärp och så.
Fodralet blev som ett smycke, eftersom man gick med det runt halsen, och mönsterbilden kom utgående från en diamant.
– Jag kallade den kollektionen AYC, det var lite bling-bling. Jag bröt upp diamanten i olika pusselbitar, vände på dem, fann olika punkter och byggde linjer. Det uppstod ytor som jag fyllde med lager på lager av färg. Och trots att varje konstverk har en egen personlig pusselbit, så blir det ändå en kollektion av det. Det är mitt signum kanske, att jag jobbar med ett system utifrån pusselbitar som jag har format själv.
Det är ingen tillfällighet hur mönstren uppstår, utan resultatet av medvetna val som Jenny Holmlund gör.
– Det har tagit ett tag innan jag har format exakt hur jag vill och jag jobbar fortfarande på det, vilket är det intressanta med att vara mönsterkonstnär och designer.
Lång erfarenhet av second hand-branschen
Jenny Holmlund använder sig av återvunnet material, något som hon länge har varit intresserad av. Hon har, vid sidan av konstnärskapet, arbetat i second hand-branschen i drygt 15 år under tiden i Göteborg.
Hon har alltid ögonen öppna i second hand-affärer för att hitta material – exempelvis sytråd, som det finns mycket av – något som Jenny Holmlund behöver när hon gör sina tygmärken.
Jenny Holmlunds varumärke är inspirerat av den gamla hembyn Vexala som inspirerar till lek. Vexala är en liten by utanför Nykarleby, där det finns mycket vatten och skog.
Jenny Holmlund säger att relationen till byn grundar sig i upplevelserna från barndomen och återspeglar sig i tankarna på Vexala.
– För mig är det är just minnet av att vi lekte och lekte och lekte och byggde. Vi var väldigt fria att fara runt i skogsområden, och vi hittade våra egna platser där vi kunde berätta våra historier
Det som Jenny Holmlund saknar mest i den nya hemstaden Helsingfors är mötesplatser, alltså fysiska och sociala plattformar såsom marknader där konstnärer och designers kan sälja sina produkter och möta kunder. Det här är något som utvecklats i bred skala i Sverige.
– Jag saknar sociala plattformar där du träffar folk och där man diskuterar, just det här mötet med kunden är otroligt viktigt, och även att du övar dig i att du pratar om vad du arbetar med, för det utvecklar dig i ditt konstnärliga arbete, när du måste sätta ord på det du gör.
– Det är svårt att vara konstnär om du inte får ett utbyte av andra, det är lite det som är grejen med kultur att man byter erfarenhet och kunskap med varandra, och för alla de här intressanta diskussionerna.