Diskussionen om landsbygdens hälsostationer går het inför välfärdsområdesvalet. En del partier värnar om de minsta kommunernas serviceställen, andra tycker att diskussionen är populistisk.
Förändringsdirektören för vårdreformen vid Birkalands förbund, Jaakko Herrala, tycker att diskussionen om hälsostationsnätverket är relevant.
Herrala tror ändå inte att någon på kort varsel börjar lägga ned serviceställen. Fastigheterna som övergår från kommunerna till välfärdsområdena hyrs enligt lagen för tre år, med ett optionsår.
– Det tar säkert flera år då välfärdsområdets fullmäktige börjar dryfta hur man ska modernisera servicenätverket, så att det motsvarar befolkningens servicebehov, säger Herrala.
Man sparar inte pengar genom att åka taxi
Birkaland är det till befolkningsunderlaget största välfärdsområdet och har i dagens läge omkring 650 social- och hälsovårdsfastigheter. Drygt 40 av dem är hälsovårdscentraler eller hälsostationer.
Enligt Herrala är sparpotentialen som finns i själva servicenätverket liten. Birkaland gjorde under den förra regeringsperioden beräkningar som visade att man genom rationaliseringar skulle kunna spara ett par miljoner euro. Helhetsbudgeten för området går på två miljarder.
– Det är inte mycket om man räknar med att invånarna ska sättas att åka buss, som kanske går en gång om dygnet. Då blir det till att åka taxi.
Ett bättre sätt att spara pengar är enligt Herrala att utveckla datasystemen och satsa på digitaliseringen av tjänster.
Bättre konkurrensutsättning kan också bidra till hushållningen. Välfärdsområdena kan till exempel spara genom att konkurrensutsätta varor och tjänster tillsammans.
Svårt att bygga om utrymmena så att de motsvarar visionen
Större utmaningar väntar beslutsfattarna i välfärdsområdena några år in i framtiden. Många områden kan bli sittande med byggnader som inte lämpar sig för moderna behov. Det är då serviceställenas framtid på allvar ses över.
Regeringen Marin vill införa ett nytt slags social- och hälsocentraler. Tyngdpunkten förs över från den specialiserade sjukvården till basservicen och det förebyggande arbetet. Socialvårdens roll betonas mer än tidigare.
Det är inte bara existerande lokaler som måste anpassas. Framtida investeringar måste också planeras enligt de nya riktlinjerna.
– Konceptet utmanar nog fullmäktigeledamöterna. Hur ska fastigheterna göras om till social- och hälsocentraler? De har ju inte lämpliga utrymmen, säger Herrala.
Ansvaret ligger hos de lokala beslutsfattarna
Enligt medicinalrådet Taina Mäntyranta vid Social- och hälsovårdsministeriet ligger ansvaret för att fatta besluten hos de blivande fullmäktigeledamöterna.
– Det är välfärdsområdena som självständigt bestämmer om sitt servicenätverk, var de ska ha social- och hälsocentraler och var de ska ha andra tjänster. Det står klart skrivet i lagstiftningen.
Lagstiftarens vilja är att tjänsterna ska vara integrerade. All service måste utgå från befolkningens behov.
Mäntyranta tror inte att det blir några dramatiska förändringar vid ingången av år 2023, då de nya välfärdsområdena inleder sin verksamhet.
Områdena måste planeras enligt framtida behov
På en del håll i landet behövs enligt Mäntyranta anpassning. Staten styr åtminstone i början finansieringen, vilket måste beaktas.
Samtidigt förutsätter förändringar i befolkningsstrukturen oberoende att något görs. På många håll kommer det att finnas fler äldre, färre barnfamiljer och folk flyttar till de stora städerna.
– Därför kan man inte planera enligt nuvarande situation, utan enligt hur området ser på framtiden.
Diskussionen om antalet serviceställen som finns på ett visst område känns inte fullt meningsfull för lagberedaren.
– Det är kanske inte särskilt klokt just nu att bara räkna hur många stationer det finns och var de är belägna, säger Mäntyranta.
Önskemål till regeringen: Gör inte alla reformer samtidigt
Folk närmar sig ofta välfärdsområdena via problem som kan uppstå i framtiden. De flesta är överens om att det också finns fördelar med dem.
I en kommun med några tusen invånare kan kostnaderna för social- och hälsovården variera stort från ett år till ett annat, beroende på enskilda sjukdomsfall och annan variation.
– I det blivande välfärdsområdet talar vi om en variation på kanske en procent på årsbasis. Det gör verksamheten mer förutsägbar, säger Jaakko Herrala.
Herrala har ett önskemål till regeringen inför jul. Personaldimensioneringar, vårdgarantier och vårdreformen är arbetskrävande och kräver mer personal. Personalbristen pinar som bekant social- och hälsovården.
– Reformerna kunde genomföras efter varandra och inte alla samtidigt.