Danskonstnären Annatuuli Saine tränar varje morgon i sitt arbetsrum i Fiskars och simmar i sjön året om.
– Speciellt i de här tiderna måste jag ta hand om mig själv och mitt verktyg, alltså min kropp och min själ.
Bodde långt från dansskolorna
Som barn bodde Annatuuli Saine i norra Karelen och långt från alla dansskolor. Som lärarbarn höll hon till på skolan och skolgården och gymnastiksalens gammalmodiga scen med röda draperier blev en bekant plats.
– Så länge jag kan minnas har jag velat dansa. Jag gjorde koreografier för mina kompisar och vi uppträdde med teaterpjäser och dansföreställningar.
Saine började ta danslektioner och insåg vid 19-års ålder att det är dansare och koreograf hon vill bli. Hon flyttade till Holland och bekantade sig med olika dansskolor där. Hon utbildade sig till dansare vid Konsthögskolan i Amsterdam och linjen för New Dance Development.
Vid sidan om studierna i modern dans ägnade hon sig aktivt åt att dansa flamenco och sjöng också med i en kvinnokör som flitigt turnerade runt i Holland.
Intresserad av historia, skrev kabaré
Sedan 25 år är Annatuuli Saine bosatt i Fiskars med sin familj.
Hon är producent och konstnärlig ledare för Saine Ensemble som samlar professionella musiker och konstnärer i olika projekt.
– Det är det verktyg med vilket jag gör mitt konstnärliga arbete.
Hon har gjort dansfilmer som är inspelade i Fiskars och Billnäs och platsspecifika koreografier, bland annat en hyllning till Fiskars å.
– Bruksmiljön inspirerar mig, förklarar hon, och berättar om sitt stora intresse för historia.
Här löper trådarna naturligt samman till de kabaréer hon skrivit och uppfört i Fiskars och Virkby.
2019 började hon skriva den första pjäsen som går från brukets historiska begynnelse kring 1649 och till början av 1900-talet. Den är lokalt förankrad men öppnar också upp för större perspektiv.
– Jag har varit intresserad särskilt av det som hände i Europa under 1930-talet, med immigranter och annat. Det påminner ganska mycket om våra tider, säger Saine.
Saine skrev en pjäs baserad på historiska konstnärer och artister. Sångerskorna Edith Piaf och Zarah Leander, Lotte Lenya som flydde till USA med sin judiske man Kurt Weill och Maire Ojonen från finska Harmony Sisters.
– Jag tar deras roller och tolkar deras historia och sånger de sjöng. Jag har lekt med tanken på hur det var om de träffades, vad de diskuterade och hur de upplevde varandra. Eller om historien hade tagit en annan vändning?
Studerar sinnen och empati
Tillsammans med fotografen Ulla-Maija Alanen är Annatuuli Saine aktuell med ett projekt som undersöker rörelse och kinestetisk upplevelse.
Temat vatten är ett för båda centralt och förenande element: Saine simmar och Alanen fotograferar under vatten.
Att vara konstnär handlar för mig om att förstärka min empatiska förmåga i förhållande till andra människor.
Annatuuli Saine, danskonstnär
Produktionen som har premiär våren 2022 handlar om våra sinnen: hur huden känner vattnet, hur man med hörseln uppfattar ljudvärlden under ytan och hur balansen påverkas av vattnet.
– Som dansare är jag intresserad av den kinestetiska intelligensen, och hur kropp och själ går hand i hand. Också av hur man kan utvecklas och lära sig mera genom en kinestetisk medvetenhet, förklarar Annatuuli Saine.
Det handlar också om att fördjupa sin empati för andra människor och den omgivande miljön, menar hon.
– Att vara konstnär handlar för mig om att förstärka min empatiska förmåga i förhållande till andra människor. Som dansare handlar det om kroppsspråk; att kunna tyda och tolka andra människors sätt att vara i sin kropp och deras förhållande till andra och till omgivningen. Inte bara utifrån vad de säger med ord, alltså.
Sjukdom gör vardagen utmanande
Som konstnär kan Annatuuli Saine vittna om att hon haft en tuff tid under pandemin. Men hon har aktivt följt sina rutiner inom dansträningen också då hon inte har något jobb på gång.
– Jag kommer hit till mitt arbetsrum i gamla knivfabriken varje morgon för att träna. Efteråt simmar jag, det gör jag året om. För att hålla mitt instrument, som är min kropp i skick, ifall det skulle erbjudas arbete.
Artros och ledsmärtor har följt med jobbet som dansare, bland annat efter flera år inom flamenco.
Det är en orsak till att Saine valde att bredda sitt kunnande genom att ta sånglektioner, och hon arbetar också som sångare och skådespelare.
Annatuuli Saine undervisade över 20 år i dans vid Västra Nylands folkhögskola. Men artrosen gör att hon måste vara selektiv med vad hon tar sig an för att kroppen och fötterna ska orka och hålla.
Saine är medlem av Andelslaget Onoma som samlar konstnärer, hantverkare och formgivare i Fiskars. Hon arbetar också som lokal guide.
Kämpar mot depression och likgiltighet
Hur är det då inom konstnärsgemenskapen i Fiskars, stöder man varandra i svåra tider?
– Jag tror nog snarare att man drar sig undan och in i sin egen värld. För att orka, och för att kämpa emot depression och likgiltighet. Man skyddar sin egen inre värld som konstnär.
Annatuuli Saine har märkt att familj och nära vänner blivit viktigare för henne och det är främst hos dem hon söker sitt stöd.
Hon beskriver den enorma skillnad pandemin fört med sig och tystnaden som inträdde då covid förändrade allt.
Hon hade samarbetat med skådespelaren Kati Outinen i föreställningen Minä maalaan teidät kaikki, som handlade om konstnären Helene Schjerfbeck och om att vara kvinnlig konstnär under hennes tid och i vår tid.
De spelade 60 föreställningar för mer än 6 000 åskådare. Saine valde att fira sin femtionde födelsedag med att spela den sista föreställningen i Fiskars den 7 mars 2020. En vecka senare hade Finland stängt ner.
Även om Annatuuli Saine är van att leva och försörja sig som frilans så kom förändringen som en chock.
– Skillnaden var enorm. Man kan inte göra sitt jobb, som är att göra föreställningar och vara på scen. Det som jag har gjort i närmare 30 år.
