Stormakten upplöstes och i stället uppstod femton nya stater. Den största av dem är Ryssland som också blev Sovjetunionens arvtagare. Det betyder i praktiken att Ryssland tog över både tillgångar och skulder efter den forna unionen.
För dem som hade fostrats i tron att Sovjetunionen stod för det som var rätt och riktigt var det en kaotisk upplevelse att plötsligt vara tvungna att lära sig att allt de hade trott på var fel. Traumat över att ha förlorat sin samhällssyn och sin självbild pinar fortfarande många.
En förlorad identitet
Doften av smultron hör till de goda minnen som Tanja Ljungqvist bär med sig från sin barndom i Sibirien i Sovjetunionen. Det fanns otroligt mycket smultron där och bären var stora som jordgubbar. Doften var stark då barnen plockade smultron för att sedan få smaka på dem som sylt på vintern.
Tanja Ljungqvist hade redan gift sig och flyttat till Finland då Sovjetunionen kollapsade. Hon följde händelserna på tv och kunde inte riktigt förstå vad som höll på att hända. Sedan kom känslorna.
– Jag kände det som om jag förlorade fotfästet då allt vi hade fått lära oss plötsligt var fel.
Hon var själv uppfostrad till att vara en stolt Sovjetmedborgare och kände sorg över att förlora sin identitet. Det handlar inte om att hon skulle idealisera Sovjetunionen som samhälle och stat utan om upplevelsen av att allt som hade ansetts vara rätt i en handvändning var fel.
– Hela sättet att uppfatta världen och att leva i världen skulle förändras och det var svårt, säger Tanja Ljunqvist.
Så har det varit för miljontals människor som efter att ha levt i en stormakt, Sovjetunionen, blev medborgare i mindre stater med nya svårigheter för invånarna.
Många kände sig lurade
Det fanns en grundtrygghet i Sovjetunionen som inte längre existerade. Förtrycket försvann också, men ersattes av fattigdom och osäkerhet. För Sankt Petersburgsbon Ljubov Vasiljeva, som i dag är pensionär, står 1990-talet som en symbol för endast elände.
– Vi blev lurade på allt och visste överhuvudtaget inte vad morgondagen skulle föra med sig, säger hon.
Hon talar bland annat om de vouchrar som delades ut till alla invånare. De var bevis på att var och en ägde en del av den gemensamma, statliga egendomen, alltså industrier, jordbruk och naturresurser. Men väldigt få förstod var den konstiga papperslappen betydde och sålde den för ett lågt pris då någon erbjöd pengar för den.
De som hade pengar och förstod systemet lyckades köpa upp väldiga mängder av vouchrar och skapade sig enorma rikedomar. De som sålde sin voucher kunde för den summa de fick på sin höjd betala för mat och uppehälle i någon månad.
Också Ljubov Vasiljevas familj sålde sina vouchrar. Efter det var allt bara osäkerhet.
– Vi var alldeles vilsna. Allt blev också dyrare, så vi hade knappt råd att köpa kläder till barnen, minns Vasiljeva.
Hon är fortfarande besviken och tycker att inget har blivit bättre.
I dag dignar butikernas hyllor av varor, men alltför många har inte råd att till exempel köpa kött eller ost. Det verkar som om Ljubov Vasiljeva tycker att det var bättre då det var brist på varor än att inkomstskillnaderna har ökat. Hon minns med nostalgi köerna under Sovjettiden. Dem har hon också beskrivit för sin dotter Olga.
– Till nyår kom det mandariner, och alla köade för att få köpa sådana. De doftade så gott och var så läckra, säger Olga Vasiljeva.
Unga vet ganska lite om Sovjetunionen
Nu när det redan har gått trettio år sedan Sovjetunionen föll sönder är bilden av den gamla stormakten på många sätt förvrängd. De som var med vill glömma det som var illa och komma ihåg det som var bra.
De som är födda först efter sönderfallet får höra de äldre generationerna beskriva ett samhälle som de själva inte kan föreställa sig.
På en bakgård i Sankt Petersburg klättrar ett gäng ungdomar på en drakskulptur. Den mest talföra flickan i gänget, Nastja Nasokina, blir uppspelt då jag frågar vad hon vet om Sovjetunionen.
– Då var allt bra, Sovjetunionen var super, säger hon och stämmer upp i den gamla nationalsången som faktiskt efter en liten textförändring numera är Rysslands nationalsång.
Då Nastja lugnat ned sig kan hon berätta också om varubrist och stängda gränser. Hennes mamma och mormor har berättat att det tidvis var svårt att leva då.
Nya ekonomiska villkor
Då Sovjetunionen upphörde att existera betydde det att helt nya ekonomiska strukturer uppstod, många av dem var kriminella. Tanja Ljungqvist minns sin barndom som en trygg tid då Ingen stal och allt var öppet.
– Sedan började människor stjäla, och de som förstod sig på pengar köpte billigt och sålde dyrt.
Alla kunde inte anpassa sig till det nya sättet att leva och kände det som om de hade förlorat sig själva och nästan gått sönder utan sin invanda identitet.
– Många söker fortfarande en ny identitet, medan andra verkar välanpassade och säkra på sig själva, säger Tanja Ljungqvist.
Längtan efter stabilitet
Väldigt många ryssar talar om hur viktigt det är med stabilitet. Många uppfattade Sovjetunionen som ett stabilt samhälle där man kunde föreställa sig hur morgondagen skulle te sig. Nu känns det inte så.
Bland annat har arbetsmarknaden blivit väldigt mycket mera osäker och de som bor på mindre orter har svårt att hitta jobb. I Sovjetunionen hade alla åtminstone till pappers ett jobb och med det kom rätten till en bostad och ibland till och med en betald semester på någon kurort vid Svarta havet.
Då Sovjetunionen inte längre fanns var det också många väletablerade människor som blev arbetslösa.
– Läkare, professorer och andra högt utbildade jobbade mitt i allt på byggen eller körde taxi, säger Tanja Ljungqvist.
Efter sådana upplevelser är det ganska naturligt att man längtar efter just stabilitet och framtidsperspektiv.
– Vi borde inte behöva oroa oss för att våra ledare ska göra något som kan leda till oroligheter, säger Tanja Ljungqvist.
Eftersom hon själv lämnade Sovjetunionen på tröskeln till vuxenlivet är det vissa fenomen i det samhället hon aldrig lärde känna. Hon vet förstås att det förekom omfattande förtryck och att många människor gick hårda öden till mötes på fångläger och i tortyrkammare. Men hon såg själv inget av det under sin uppväxt.