Vi har just bänkat oss uppe på den fjärde våningen på Helsingfors centrumbibliotek Ode när utrymmet plötsligt fylls av bebisar. De ska med sina föräldrar delta i bibliotekets dagliga sagostund, och vi får maka på oss. Dimitri Qvintus är själv bekant med sagostunderna, eftersom han ofta deltagit i dem tillsammans med sin tio månader gamla dotter.
– Platsen kommer nog till mer nytta för barnen än för oss, säger Qvintus med ett skratt.
Vi går istället ner från avsatsen till cafét, samtidigt som lekledaren knäpper på en julskiva. Med det trivsamma ljudet av Bjällerklang och barnröster i bakgrunden tar vi sedan avstamp i Qvintus egen barndomsmiljö, som ur språkhänsyn inte är helt konventionell i FSD-sammanhang.
Kärleken var ju också en motiverande faktor
Qvintus är nämligen född i en helt finskspråkig familj i norra Savolax. Första gången han kom i kontakt med svenskan var när han som femtonårig Esbobo började spela fotboll i Kyrkslätt.
Hälften av lagkamraterna talade svenska och den nya, målmedvetna centerforwarden beslöt att ta tillfället i akt och lära sig språket. Kunskaperna har sedermera kommit väl till pass såväl i arbetssammanhang som i privatlivet.
– Kärleken är ju också en motiverande faktor. Min sambo är svenskspråkig och eftersom jag kunde svenska, så föreslog jag att vi också skulle tala svenska sinsemellan.
Det är alltså fotboll och kärlek som åtminstone indirekt bidragit till att han den första januari tillträder som ordförande för Finlands Svenska Socialdemokrater FSD.
En mer direkt orsak är ändå Qvintus engagemang inom moderpartiet SDP, som han gick med i av en slump.
– Jag är utbildad journalist och år 2011 jobbade jag som sommarredaktör på Suomen golflehti (Finlands golftidning). Min sista arbetsuppgift var att intervjua Maria Guzenina, som då var nybliven omsorgsminister. Mina frågor var så tuffa att hon frågade vad de hade att göra med golf, och jag svarade att ingenting, men att de är relevanta eftersom hon är minister. Två veckor senare ringde hon och frågade om jag ville börja jobba för henne.
I tio år, och för tre olika regeringar, arbetade Qvintus sedan för partiet i centrala kommunikationsroller. När SDP med hårfin marginal blev största parti i riksdagsvalet 2019 bar det hårda arbetet för partiet frukt och Qvintus blev kallad till specialmedarbetare för den nya statsministern.
Det var Antti Rinne som då ledde SDP och han bildade regering tillsammans med Vänsterförbundet, De Gröna, Centern och SFP.
Nu bildades en regering som enligt många bedömare hörde till de mest vänsterlutande som Finland sett på länge. Som statsministerns medarbetare hade Qvintus en central roll under regeringsbildningen. Själv skulle han ändå inte beskriva regeringsprogrammet som speciellt vänster.
– Nej, jag skulle inte kalla programmet vänster. Snarare är det frågan om smart och tidsenlig politik. Den ekonomiska politiken baserar sig på en lägesanalys om vad som behövs just nu. Om någon vill säga att programmet är vänster så okej, men också Centern, som anses vara ett borgerligt parti, var med om att godkänna programmet.
Framtid, frihet, framgång, och bildning, det är ord jag vill använda för att beskriva socialdemokratin
Trots att Centern var med på noterna var samarbetet mellan dem och SDP ansträngt från första början. Det dröjde heller inte länge före statsministern och hans medarbetare fick märka att när man väl nått toppen, så börjar det blåsa allt hårdare.
Rinne tvingas avgå: "Vi är goda vänner"
Efter bara ett halvt år vid makten tvingades Rinne avgå när Centern meddelade att partiet inte längre hyste förtroende för statsministern. Själv tycker Qvintus, att man inte hjälps av att grubbla alltför länge på det som skett.
– Jag har jobbat i tio år i politiken och har lärt mig att man inte alltid själv kan bestämma hur saker och ting utfaller. Jag hade en väldigt bra professionell relation med Antti Rinne, och vi är även goda vänner idag. Så visst, hur ska jag säga, man får ju visa sina känslor i politiken och jag är själv en känslig person. Men samtidigt är politiken sådan, att det ibland uppstår situationer som man inte själv kan kontrollera, att det helt enkelt är omständigheterna som styr. Då måste man bara gå vidare.
Efter att Rinnes regering föll och Sanna Marin utsågs till ny statsminister, fortsatte Qvintus en tid som hennes medarbetare. Snart lämnade han dock den politiska hetluften och gick över till läkemedelsföretaget Bayers finska dotterbolag, där han fungerar som chef för samhällsrelationer.
Om någon vill säga att programmet är vänster så okej, men också Centern, som anses vara ett borgerligt parti, var med om att godkänna programmet.
Men alla eventuella planer på att ligga lågt med politiken kom ändå på skam när Finlands Svenska Socialdemokrater började se sig efter en ny ordförande. Enligt Qvintus blev han kontaktad av ett flertal personer inom FSD som bad honom ställa sig till förfogande.
– Jag hade jobbat för tre partiordföranden och förstod hur viktig svenskan är för SDP i Finland och hur viktig svenskan också är i nordiska sammanhang. I mina jobb som medarbetare har jag alltid försökt hjälpa FSD så gott jag kan. Så när jag fick frågan övervägde jag allvarligt om jag hade något att ge i rollen som ordförande, och kom sedan fram till att jag har det. På kongressen i höst blev jag vald med ett starkt mandat.
Tillbaka i hetluften
Orden han själv bäst anser beskriva socialdemokratin är framtid, frihet, framgång och bildning. Men budskapet verkar inte mera gå fram lika bra som det gjorde på 1990-talet, då Qvintus förebild Paavo Lipponen höll i rodret i SDP.
Partiet har haft speciellt svårt att attrahera unga väljare, vilket framkommer till exempel i bakgrundsmaterialet till Yles partimätningar. Qvintus vill ändå placera SDP:s våndor i en större kontext.
– Jag tycker inte det här enbart är ett problem för socialdemokraterna, utan för alla traditionella partier. Vi måste se oss själva i spegeln och fundera på hur vi ska få med unga.
Sanna Marin har försökt höja sin och partiets profil bland unga genom att ha en aktiv närvaro på sociala medier. Ett av de mest uppmärksammade utspelen var en uppdatering på Instagram som uppmanade de strax efter kriget födda “boomer”-årskullarna att slappna av och inte hetsa upp sig i onödan för saker och ting. Var det här ett bra sätt att höja profilen?
– Det finns inte bara ett rätt sätt att höja sin personliga eller partiets profil, men jag skulle kanske koncentrera mig främst på att få med unga i partiet, säger Qvintus diplomatiskt.
Han tror att det för unga inte alltid är uppenbart om det går att ändra på samhället genom att vara med i ett parti.
– I dag är det många som frågar sig om man faktiskt kan påverka samhället genom att vara med i ett parti, eller om det är effektivare att vara med till exempel i en medborgarorganisation, eller genom att vara aktiv online. Men jag tycker det finns en trygghet i att det politiska systemet, genom vilket förändringarna ändå sist och slutligen sker, är gradvisa. På 1970-talet var det en självklarhet att vara med i partiverksamheten för många och vi måste fråga oss varför det inte längre är så.
Jag märker att tiden gått fort medan vi talat. Tonerna till julsångerna har tystnat och plötsligt är vi omgivna av barnfamiljer som kommit ner till cafét efter att lekstunden tagit slut. Men innan vi går, frågar jag vilka målsättningar Qvintus har för FSD:s del inför det stundande välfärdsområdesvalet.
– Det här själva ordet välfärdsområdesval är fruktansvärt, vi måste hitta på ett bättre säger Qvintus och skrattar till.
Men det är alllvar i blicken när FSD-ordföranden säger är det självklart att partiet ska sikta på första plats.
– Vi har jobbat hårt med att få ihop bra kandidatlistor och vi har alla förutsättningar att göra ett gott val. Men någon siffra för vad som är ett acceptabelt resultat kommer jag inte att säga.