Guldstriden i damernas sprint avgjordes ungefär halvvägs in i finalen. Jasmin Kähärä åkte omkull i den snabba kurvan och tappade alla chanser till medalj.
Emmi Lämsä krockade med Kähärä. Anni Lindroos lyckades undvika en smäll – men tappade fart. Och fick också se medaljen åka iväg.
– Onödigt mycket rådd, konstaterar Pargas IF-åkaren själv för Yle Sporten efteråt.
– Jag var kanske lite besviken när jag kom i mål och det har inte hunnit smälta in ännu. Men nog är ju en fjärdeplats jättebra i FM-sammanhang, fortsätter hon.
I semifinalen bjöd Lindroos på dagens formbesked. Hon kom in i den sista kurvan före upploppet som fyra, valde den innersta filen – och flög förbi både Lämsä och den kommande silvermedaljören Josefiina Böök.
– Kroppen kändes bra hela dagen, särskilt just där i semifinalen. Jag kände mig väldigt stark och litade på att vara lika stark i finalen. Men på något sätt hade krafterna farit. Jag fick inte till en lika vass avslutning, analyserar Lindroos.
Hon grämer sig mest över att ha hamnat så långt bak i fältet redan före Kähärä kraschade.
– Jag hade fullt upp med att hålla skidor och stavar hela. Jag hade ingen koll på hur de åkte i täten.
Men totalsaldot måste man vara nöjd med, upprepar hon. Utöver dagens fjärdeplats blev det en 13:e plats på den klassiska milen.
Det ska förhoppningsvis räcka till för en plats i U23-VM.
– Jag hoppas att det här gav ett starkt intryck. Men det är ännu junior-FM nästa helg och sen har vi en uttagningstävling ännu efter det. Men det är till min fördel att det gick så bra i dag. Och jag fick formbeskedet jag personligen var ute efter.
Häger fick inte i gång kroppen i tid
Det var ändå inget snack om vem som var största FSS-förhandsfavorit på söndagen. IF Minkens Julia Häger tog FM-silver på sprint med fri stil för två år sedan – och efter lördagens andraplats på den klassiska milen var förväntningarna uppskruvade.
Men Häger kom aldrig riktigt i gång. Hon var nionde snabbast i kvalet, fick kämpa för att ens gå till semifinal och blev där tre hundradelar från en plats bland de två främsta.
– Kvalet kändes ganska tungt, jag kände att jag var trött och inte riktigt hade vaknat till, berättar Häger efteråt.
– Det blev bättre ju längre dagen gick, i semin var känslan redan jättemycket bättre. Och efter att jag blev utslagen åkte jag runt lite och insåg att jag då hade dagens bästa känsla. Jag hade gjort mitt bästa lopp i finalen.
– Jättesurt. Men jag gjorde allt jag kunde. Jag tror att jag tog ut mig så pass mycket i går att det blev lite trögstartat i dag.
Orkar inte tänka på landslagsuttagningarna längre
Mentalt var det ändå inget problem att ställa om, trots silverglädjen på 10 km klassiskt.
– Det kan förstås bli svårt – att man blir uppe i varv. Men jag kände mig redo. Det var bara kroppen som inte var med på noterna. Och med tanke på känslan i kroppen under prologen så tycker jag det blev en helt okej dag.
Framför allt blev helgen som helhet en fullträff.
– Som jag sagt tidigare så hade jag det kämpigt i början av säsongen och därför kan jag uppskatta det här ännu mer. Dessutom har jag inte varit i toppform den här helgen. Så det känns kul att jag ännu har mycket mer att ge och ser att redan den här formen bär så här långt.
Hur långt kunde toppformen bära då?
I sammanfattningen av helgen konstaterade Yle Sportens expertkommentator Andrea Julin att Häger absolut borde vara en av dem som får chansen i världscupen i Planica då de största namnen enligt all sannolikhet förbereder sig för OS.
– Jag hoppas ju verkligen på att jag skulle få vara en del av av landslaget, medger Häger innan hon tillägger:
– Men jag har slutat lägga energi på uttagningarna. Det blir lätt ganska frustrerande. Jag fokuserar på mina prestationer och allt sådant, men det är klart att jag vill vara med.