Inom det tyska kristdemokratiska partiet markerar lördagen den 22 januari år 2022 definitivt slutet på eran Angela Merkel.
Trots att Merkel avsade sig ordförandeskapet för partiet redan under hösten 2018, så förblev hon de facto Tysklands ledande kristdemokrat ända till den sista dagen av sitt förbundskanslerskap.
De två partiledarna som har styrt CDU sedan december 2018, först Annegret Kramp-Karrenbauer och därefter Armin Laschet, lyckades inte leva upp till de hårt uppskruvade förväntningar som sattes till Merkels efterträdare.
Det var visserligen stora skor att fylla, men man kan med fog säga att de två inte ens kom nära att fylla dem.
Trots ett, ännu i början av 2021, rätt så gott utgångsläge lyckades Armin Laschet inte kamma hem ett någorlunda acceptabelt resultat i förbundsdagsvalet i höstas och på så sätt säkra att CDU skulle ha kunnat fortsätta att styra landet.
Såväl Kramp-Karrenbauer som Laschet har i hopp om fortsatta framgångar valt att hålla fast vid den politiska linje som Merkel stod för.
Båda försökte vara som Merkel, men problemet var att varken Kramp-Karrenbauer eller Laschet är Merkel.
Också på det symboliska planet blir det genom ordförandevalet nu helt klart att Angela Merkel är borta.
Vid partimötet där Friedrich Merz väljs, medverkar den tidigare förbundskanslern och CDU-chefen inte på något sätt.
Merz och Merkel – en svår relation
Då de kristdemokratiska partimedlemmarna i december fick rösta om vem som skulle bli ny ordförande för CDU, så var det klara besked som gavs.
Att hela 62 procent av medlemmarna ställde sig bakom Friedrich Merz redan i omröstningens första omgång, var ett klart besked om att man vill se ett slut på det stapplande ledarskap som har präglat partiet under de senaste åren.
Samtidigt kan resultatet också ses som det definitiva slutet på de senaste årens försök att hålla ett Merkellöst CDU på den kurs som hon har utstakat sedan hon valdes till partiledare år 2000.
Med Norbert Röttgen hade man i ordförandevalet en kapabel kandidat, som på alla sätt skulle ha hanterat arvet efter Merkel betydligt försiktigare än vad Merz nu sannolikt kommer att göra. Röttgen fick ändå i valet nöja sig med endast knappt 26 procent av rösterna.
Den 66-årige Merz har sedan länge en svår relation till Merkel. Det var Merkel som år 2002 satte punkt för Merz dåvarande politiska karriär genom att åsidosätta honom och själv ta över som ledare för kristdemokraternas grupp i parlamentet.
Merkel och hennes sätt att styra CDU var dessutom, enligt egen utsago, en av huvudorsakerna till att Merz hoppade av politiken sju år senare. Hans comeback år 2018 kan i sig ses som en direkt protest mot Merkel och det hon representerar.
Regeringen Merkels arbete bedömde Merz år 2019 som uruselt.
Måste få CDU ut ur krisen
Efter två förlorade ordförandeval står Merz nu som ny partiledare. Hur väl den sena segern ändå nu må kännas, så måste han i vilket fall som helst också räcka ut handen till dem som fortfarande anser att Merkels väg att gå var den rätta för CDU.
Den konservative och kantige Merz har redan under de senaste månaderna försökt mjuka upp sin framtoning och i valet av de närmaste medarbetarna verkar han bemöda sig om att inte endast ta in personer som står honom själv politiskt närmast.
Kritikerna ser ändå i Merz en ärkekonservativ, nyliberal föredetting som vill vrida klockorna tillbaka med 20 år. Kraven på att CDU också måste bli ett attraktivt val för de unga och för kvinnorna kommer under Merz att ljuda för döva öron, menar man vidare.
Det som går bra hem inom den förgubbade skaran partimedlemmar är nödvändigtvis inte heller det som bäst går hem bland de tyska väljarna i stort.
CDU:s framgångar har i många år hängt nära ihop med att många har valt partiet enbart för Merkels skull. Hennes popularitet har sträckt sig långt över partigränserna och man kan utgå från att många har valt Merkel, inte för, utan trots hennes partitillhörighet.
Att samma stora skara väljare skulle ställa sig bakom personen Friedrich Merz och det av honom ledda CDU gränsar till det omöjliga.
Samtidigt har Merz ändå mycket att vinna. När han nu tar över partiledarskapet kunde nämligen läget för CDU inte vara mycket sämre än vad det är.
Efter Merkelåren har CDU hamnat i en djup identitetskris och höstens förbundsdagsval visade med all tydlighet att många tyskar har svårt att se vad partiet i dagens läge egentligen står för.
Om Merz nu lyckas med att klart definiera vad dagens CDU har att erbjuda tyskarna under de kommande åren, är det ingen omöjlighet att man igen rätt snabbt går förbi socialdemokraterna som landets största parti.
För att det här verkligen ska lyckas måste Merz ändå vara lite mer Merkel än vad han kanske själv vill.