Rubrikerna verkligen haglar nu, om än sjukvård, än hemvård, än dagvård som får prioritera om, skjuta upp eller till och med stänga för akut personalbrist på grund av coronaviruset. Men handen på hjärtat: vi vet alla att resursbristen pandemin har blottat inte är ny.
Underresurseringen på daghem, äldreomsorg och sjukhus är något som rapporterats under hela 2000-talet, och det under flera olika regeringar med olika partisammansättningar.
Nu har vi val på söndag, och ett val som uttryckligen handlar om hur social- och hälsovården ska arrangeras. Alla partier är ense om målen, men medlen råder det olika ideologiska syn på.
Stort fokus på 650 coronapatienter – men redan den vanliga vården kräver mycket resurser
Ett av problemen de senaste veckorna är att vårdkedjan helt gått i lås. Det blir en ond cirkel där patienter på akutmottagning väntar på att flyttas till städernas sjukhus, där patienter väntar på att flyttas till hemvården och så vidare.
Det har under hela pandemin varit stort fokus på den exakta mängden intensivvårds- och sjukhuspatienter inskrivna för covid-19, som är ett bra mått på smittspridningen i samhället. Men hur mycket säger den siffran om belastningen på sjukvården överlag?
Vården av coronapatienter belastar ett system som redan är skört
Just nu är omkring 650 stycken patienter inskrivna med covid-19. Sjukvårdsdistrikten har 10 000 bäddplatser, enligt Kommunförbundets kartläggning för 2020. När Svenska Yle frågade sjukvårdsdistrikten om deras bäddpatientmängd förra veckan hade Tammerfors 1 200 patienter varav omkring 40 med covid-19, och Åbo nästan 800 patienter varav 20 med covid-19. I Helsingfors är coronabelastningen större.
Klart är i alla fall att redan grundläget inom sjukvården kräver mycket resurser. Vården av några hundra coronapatienter belastar ett system som redan från början är skört och känsligt för sjukfrånvaro – precis som både dagvården och hemvården är.
Vårdjobb är kvinnojobb där kallet ses som belöning nog
Bemanningen har varit en av de största frågorna under valrörelsen för söndagens välfärdsområdesval. Men inte heller den utmaningen är ett nytt problem.
Tidningen Suomen Kuvalehti går i ett färskt reportage igenom hur Finland, liksom många andra länder, sedan vårdyrkets födsel har behandlat jobbet som något slags kall kvinnor har. Att sköta barn, äldre och sjuka har setts som ett samhälleligt moderskap som av naturen passar kvinnor, och då är det kallet belöning nog: det är aldrig läge att höja lönerna i de kvinnodominerade branscherna.
Det är aldrig läge att höja lönerna i de kvinnodominerade branscherna
Klagar kvinnorna uppmanas de gå runt den här lönegropen, söka sig till andra branscher, för det lågavlönade vårdyrket är ju trots allt självvalt. SK lyfter upp siffror om att Finland har en av de mest könssegregerade arbetsmarknaderna i EU och att det inte ser ut att ändra snart: 80 procent av sjukskötarstuderandena är kvinnor.
Finland har genom lagstiftning försökt råda bot på löneskillnaderna mellan könen, men det handlar om större saker än så. Det handlar om hur arbetet värderas. Finland är i dag det enda landet i Norden där sjukskötarnas grundlön ligger klart under landets medellön.
Vården har underresurserats och i många länder har det förvärrat coronakrisen
Många länder har under pandemin rapporterat om samma problem. Den långa perioden av underresursering, med vikarieberoendet och för stor mängd klienter per hemvårdare, pekades ut som en av orsakerna att så många äldre dog i den första coronavågen av Sverige.
Problemet med underresursering finns helt oberoende av hur sjukvårdssystemen ser ut. New York Times publicerade häromdagen vittnesmål från sjuksköterskor som berättar om en "kronisk underresursering av personal på grund av vinstdrivna sjukhus", ett problem som funnits långt före pandemin. I USA finns det fler utbildade vårdare än någonsin förr, men också där har en stor del lämnat branschen.
De upprepar, år ut och år in: minska belastningen, höj lönerna
Här hemma presenterade Social- och hälsovårdsministeriet förra veckan resultatet från en arbetsgrupp som funderat på hur vårdbranschen kan locka mer folk. Frågan har diskuterats så länge att det går att skriva manus för vad fackrepresentanterna från Tehy och Super säger redan innan de öppnar munnen. De upprepar, år ut och år in: minska på belastningen, höj på lönerna.
I stället fick de 2017 ett konkurrenskraftsavtal som drabbade de kvinnodominerade branscherna extra hårt, med uteblivna löneförhöjningar, förlängd arbetstid och minskad semesterpenning.
Mika Salminen jämför beredskapsbehovet med jaktplansmiljarderna
I dag är folkets stöd för vårdarna starkt. 80 procent av befolkningen vill nu att vårdarna får högre lön, enligt Helsingin Sanomat.
Samtidigt har resurserna inom vården minskat. Bland annat Iltalehti har redogjort för hur Finlands sjukhusplatser minskat med nästan 40 procent under 2000-talet, av ekonomiska skäl. Akutsjukvården har 305 platser på 100 000, ett av de lägsta talen i EU.
Ibland lönar det sig att betala för en beredskap
Frågan är hur mycket det lönar sig att betala för en vårdberedskap som i normala fall inte används. Samma tidning Iltalehti lyfter upp hur Mika Salminen gör en jämförelse med pengarna Finland lagt ut på jaktplan: ibland lönar det sig att betala för en beredskap trots att meningen och förhoppningen är att den aldrig behöver användas.
Hittills har coronapandemin i Finland skötts genom nedstängningar som ska kontrollera smittspridningen, och nu genom att slopa karantänerna när personalbristen och smittspridningen är för stor. Finland har under två år av pandemi inte byggt ut kapaciteten inom intensivvården, rapporterar HBL.
Hur högt värderar vi kvinnorna inom vården?
Under valrörelsen har vi sett att partierna är ganska ense om målen inom vården: vårdköerna behöver förkortas, vårdskulden betas av, hela branschen måste bli mer attraktiv. Många kandidater säger också att vårdarnas löner måste höjas.
De stora ideologiska skillnaderna finns i hur målen ska nås: Hur stor roll ska de privata serviceproducenterna ha, hur viktig är närservicen, är vårdare från utlandet och fler studieplatser inom vården bara plåster på såren eller en viktig del av lösningen?
Visst är det något som är grundläggande fel i hur kvinnodominerade vårdjobb uppskattas av vårt samhälle?
På söndag fattar Finland beslut om åtminstone en del av riktningen för vården, och med med vår åldrande befolkning och våra stigande sjukvårdskostnader är pandemin då ett kortare kapitel.
En större fråga är det många medvetet eller omedvetet tänkt när de applåderat från balkongerna åt coronavårdarna och skramlat ihop presentkort i julklapp åt dagispersonal: visst är det något som är grundläggande fel i hur kvinnodominerade vårdjobb uppskattas av vårt samhälle?