En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
– När det gäller friska barn så behöver vi få mera data på om det faktiskt är nödvändigt för dem att få en tredje vaccindos, kommenterar Hanna Nohynek.
Hon är överläkare vid Institutet för hälsa och välfärd och sitter också med i WHO:s vaccinexpertgrupp (SAGE). Gruppen tittade den här veckan närmare på vad forskningen nu säger kring vaccination av barn och drog slutsatser av det.
I Finland är de enda barn som i nuläget rekommenderas få en tredje dos 12–17-åringar med kraftig immunbrist – till exempel till följd av cancermedicinering eller efter en organtransplantation.
Också 12–17-åringar som hör till en medicinsk riskgrupp kommer troligen så småningom rekommenderas få en tredje vaccindos.
Men varför är det då så att friska barn kanske inte behöver en tredje dos, när en sådan rekommenderas för vuxna?
– Man vet att barn har en bättre immunitet. De skapar mer antikroppar, säger Nohynek.
Hon tillägger att det dessutom är centralt att skydda mot allvarlig sjukdom. Två doser vaccin ger troligen barn ett ganska så långvarigt skydd mot just allvarlig sjukdom, och dessutom drabbas barn ofta bara lindrigt om de insjuknar i covid-19, kommenterar hon.
Hanna Nohynek säger också att det inte i nuläget lönar sig att minimera lindrig covid-19 genom att vaccinera mer. I och med omikronvarianten så är skyddet mot lindrig covid-19 nedsatt och relativt kortvarigt, med de coronavacciner vi har i dag.
Fördelar och nackdelar, samt global solidaritet
Det finns också alltid risker för allvarliga biverkningar av coronavaccinerna, även om sådana biverkningar har visat sig vara mycket sällsynta. Till exempel pojkar som är 12 år eller äldre och unga män har kunnat råka ut för hjärtmuskelinflammation och hjärtsäcksinflammation.
– Det handlar om avvägningar. Om man inte kan minska på risken för allvarlig sjukdom särskilt mycket genom att vaccinera en tredje gång, så borde man då göra det, när det finns en sällsynt risk för hjärtproblem? frågar sig Nohynek.
Ur WHO:s perspektiv handlar det dessutom om global solidaritet. Det poängterar också Hanna Nohynek själv.
– Om rika länder vaccinerar mer än nödvändigt sådana grupper som inte har så stor nytta av det, så är de här doserna borta från de doser som kan användas globalt. I nuläget är det en stor klyfta mellan rika och fattiga länder när det gäller vaccinationerna. Det finns fattiga länder där bara tio procent av befolkningen har vaccinerats mot covid-19.
Hon tillägger att risken för att viruset muterar till en ny farligare variant också är större när många är ovaccinerade.