Blir det medaljskrammel för Damlejonen i Peking?
Det var frågan på allas läppar då chefstränaren Pasi Mustonen tog ut sin trupp till OS – och trots att diskussionen inför vinterspelen dominerats av vändningarna kring Noora Rätys vara eller icke-vara i laget finns det mycket som talar för en topp 3-placering för Finland.
Stommen är kvar från de tidigare framgångsrika turneringarna och Damlejonen går in i turneringen som bronsfavorit. Det inte minst tack vare förstakedjan som håller världsklass.
Här är spelarna som är ute efter att fixa medaljen och i bästa fall utmana USA och framför allt Kanada om en plats i finalen:
Målvakter
Anni Keisala, Ilves
"Hon den där som tog Noora Rätys plats i truppen", men sanningen är självklart inte så krass. Keisala visade i VM 2021 att hon håller måttet på högsta möjliga nivå och går med all rätt in i OS-turneringen som förstamålvakt.
Jo, det kunde ha varit på sin plats att tävla om förstaspaden med Räty, men Mustonen och resten av träningsstaben såg den 175 centimeter långa 24-åringen som det självklara valet.
I Sportliv berättade Keisala i december öppet om den hårda läxan att bara talang inte räcker till.
Meeri Räisänen, JYP-Akatemia
Mustonen menade att det är Räty som tar över som förstakeeper ifall Keisala inte kan spela. Hur märkligt det än låter får Räisänen faktiskt ställa in sig på att vara backup oavsett. Och det är en roll hon vant sig vid bakom just Räty.
Har fått hoppa in mellan stolparna i tidigare turneringar också och oftast gjort jobbet riktigt bra. Hör till lagets mest rutinerade spelare med sina 32 år.
Eveliina Mäkinen, Brynäs IF
Inleder högst sannolikt turneringen som tredjemålvakt. Men har kapacitet att axla en större roll också. Delar i praktiken på ansvaret i Brynäs och har SDHL:s bästa räddningsprocent samt lägsta snitt på insläppta mål.
Agerade backup i hemma-VM 2019, då med efternamnet Suonpää.
Backar
Jenni Hiirikoski, Luleå HF
Om Finland ska utmana om en skrällplats i finalen är det Keisala som ska stå på huvudet – för att Damlejonen ska fixa minimikravet på ett brons är Hiirikoski lagets viktigaste spelare.
Oerhört stabil defensivt trots att hon bara är 162 lång, men det är framför allt offensivt hon är som bäst. Läser spelet som få andra, passar fram rätt spelare i rätt läge och kan dirigera formationsspelet från blålinjen i powerplay.
SDHL:s i särklass poängbästa back – tredje bäst i poängligan också då anfallare får vara med.
Ronja Savolainen, Luleå HF
Hiirikoskis högra hand och en lika viktig del av kuggen som stavas förstakedjan. Är med sina 177 centimeter den längsta spelaren i laget tillsammans med bland andra Susanna Tapani – men sättet hon använder sin kropp gör att hon känns ännu större på isen.
Speciellt viktig just därför i matcherna mot de fysiskt tuffa nordamerikanerna. Offensivt kunnig också, har ett skott som heter duga.
Minnamari "Minttu" Tuominen, Kiekko-Espoo
Var med redan i Vancouver-OS 2010. I Peking är backtruppen bakom det första paret rätt ung och Tuominen får således axla rollen som rutinerad och pålitlig pjäs för träningsstaben att lita på.
Flyttar tillsammans med Räty tillbaka till KRS Vanke Rays efter OS. Det kinesiska laget kickade inför säsongen samtliga utländska spelare (utöver Tuominen också Michelle Karvinen och Susanna Tapani) för att låta potentiella inhemska OS-spelare slipa på formen.
Den här säsongen har Tuominen hittills spelat för fostrarföreningen Kiekko-Espoo där det blivit 32 poäng på 30 matcher. Också aktuell för ansvar i den andra powerplay-femman.
Sini Karjalainen, University of Vermont
Kommer på basis av träningsmatcherna mot Tjeckien att bilda det andra backparet med Tuominen. 23 år gammal och främst känd för sina defensiva egenskaper.
Den här säsongen har det förvisso så här långt blivit tolv poäng på 19 matcher för Catamounts, men i landslaget är saldot 1+3 på 41 matcher.
Nelli Laitinen, Kiekko-Espoo
Häpnadsväckande mogen för sin unga ålder, konstaterade Mustonen om den då 17-åriga Laitinen under hemma-VM 2019. Nu har supertalangen tre år mer under bältet och är redo för en snäppet större roll i landslaget.
Ser ut att få starta i det tredje backparet då Tuominen fortfarande verkar finnas högre i rangordningen bland de offensivt kunniga backarna. Har ändå noterats för klart fler poäng (12+34) den här säsongen i damernas hockeyliga.
Sanni Rantala, Kiekko-Espoo
19-åringen spelade tillsammans med klubbkamraten Laitinen i träningsmatcherna mot Tjeckien och lär få samma roll i OS. Då Ronja Savolainen saknades i träningsmatcherna mot Kanada fick Rantala till och med ansvar i det första backparet med Hiirikoski.
Har trots sin unga ålder redan fått återhämta sig från två allvarliga knäskador, men har aldrig gett upp hoppet. Har den här säsongen hållit mellanår från studierna för att kunna lägga all fokus på OS-hockeyn.
Ella Viitasuo, Kiekko-Espoo
Med all sannolikhet sjundeback bakom resten av sextetten – men har rutinen för att hoppa in lite när och var som helst.
Gjorde sin VM-debut redan våren 2016, var med också i silverlaget och stod för ett mål i bronsmatchen i senaste VM. Defensivt stabil, långt ifrån lika produktiv offensivt som resten av Esbolagkamraterna.
Anfallare
Michelle Karvinen, IF Malmö
"Ovanliga upplägget inför OS – Damlejonens stjärna ska spela på näst högsta nivå i Sverige och träna med lag i Danmark", hette rubriken på Yle Sportens webbplats som summerade Karvinens plan för att hålla formen inför vinterspelen.
Har alltså tillbringat säsongen i Skåne i den svenska hockeyettan där hon i ärlighetens namn inte hör hemma (47 poäng på 10 matcher), men ska också efter OS flytta tillbaka till kinesiska Vanke Rays.
Utgående från Damlejonens träningsmatcher hittills har formen inte heller lidit av att spela mot klart sämre motstånd. Mot Kanada och Tjeckien hörde Karvinen som vanligt till de mest tongivande anfallarna tillsammans med ...
Susanna Tapani, Vanke Rays
Har till skillnad från Tuominen och Karvinen inte hittat ett annat lag att spela för då Vanke Rays satsar på de kinesiska spelarna. Eller nå, inte ett ishockeylag åtminstone. I ringette spelar hon i FM-serien för RNK Flyers. (Tapani har under hela sin karriär hållit på med båda grenarna samtidigt.)
Rent spelmässigt har hon redan i flera år målmedvetet jobbat på fysiken för att framför allt kunna utmana nordamerikanerna. Dels har hon spelat för TPS B-juniorpojkar, dels har hon sommartränat med herrliga- och NHL-spelare.
Och på isen syns resultatet. Skridskosnabb och säker med puck – Finlands absolut viktigaste anfallare tillsammans med Karvinen och ...
Petra Nieminen, Luleå HF
Förstakedjans center och kanske ändå mest spelskickliga lirare. Då Nieminen hittar sitt flyt får hon det att se busenkelt ut att finta sig förbi försvarare och pricka kryssen.
I SDHL har det blivit 52 poäng på 30 matcher så här långt – näst mest poäng i hela ligan.
Elisa Holopainen, Kiekko-Espoo
Var med sina 42 poäng på 19 matcher damligagrundseriens poängetta och har varit pigg i Damlejonens träningsmatcher den här säsongen. Innan flytten till Esbo förde hon så gott som på egen hand KalPa till final.
Bara 20 år ung, men ändå en av de absolut viktigaste anfallarna bakom stjärntrion i förstakedjan.
Noora Tulus, Luleå HF
Det har funnits en viss rotation när det kommer till rollen som andracenter i Damlejonen under höstens träningsmatcher, men det ska enligt all logik vara Tulus plats att förlora.
Var pigg mot Kanada men kunde inte medverka mot Tjeckien, där andra spelare fick testa på spel med de unga, talangfulla yttrarna.
Har också hunnit vara avstängd i fem matcher för en huvudtackling den här säsongen. Luleåtränaren tyckte förvisso att avstängningen var oproportionerligt tuff med tanke på att Tulus "bara" agerat vårdslöst i situationen – men avstängd var hon ändå.
Tanja Niskanen, KalPa
Niskanens roll som tredjecenter verkar rätt spikad. Höll till i mittfilen i tredjelinan både mot Tjeckien och Kanada och klarade uppgiften med heder i behåll.
Inte direkt bländande bra offensivt, men håller tätt bakåt – något som chefstränare Mustonen uppskattar av spelarna i de lägre kedjorna. Med det sagt har hon kapacitet att panga in puckar rätt spektakulärt också, vilket hon visade i VM-bronsmatchen mot Schweiz.
Vardagsyrket hittas i det militära och kallas "tankki" – stridsvagnen – av lagkamrater.
Emilia Vesa, Kiekko-Espoo
I träningsmatcherna mot Kanada hittades Vesa i samma tredjelina tillsammans med Niskanen. Båda är storvuxna (176 respektive 177 centimeter) och den fysiska aspekten spelar garanterat in då Mustonen matchar kedjorna speciellt i de tuffare matcherna mot nordamerikanerna.
21-åringen gjorde sin stortävlingsdebut på VM, än så länge har det inte blivit poäng.
Julia Liikala, HIFK
Liikala, 20, gjorde likaså sin stortävlingsdebut i Kanada i augusti och hittades också i tredjelinan i träningsmatcherna mot Kanada. Mot Tjeckien fanns hon i fjärdekedjan.
Den enda HIFK-, eller Stadin Gimmat-liraren som hittas i OS-truppen. Det andra aktuella namnet hade varit poängplockaren Matilda Nilsson. Men Mustonen har flera gånger understrukit att försvarsegenskaperna måste vara i skick på VM- och OS-nivå.
Och det säger väl rätt mycket om Liikalas styrkor i rinken.
Sofianna Sundelin, Team Kuortane
27 poäng i grundserien i damligan, men i landslaget lär Sundelin trots sina offensiva egenskaper få axla roll som energiknippe i fjärdelinan.
Med sina 19 år ytterligare en av talangerna som väntas hitta på något spännande i de lägre kedjorna. Spelade fördomsfritt framför allt i träningsmatcherna mot Kanada.
Jenniina Nylund, St. Cloud State University
Fick testa på spel som andrakedjans center mot Tjeckien då Noora Tulus saknades, högst aktuell för rollen som fjärdecenter i OS.
Är med sina 22 år lustigt nog en av de lägre kedjornas mest rutinerade spelare. Landslagsdebuten kom nämligen redan säsongen 2015/16.
Vass i tekningssituationer och säsongens främsta poängplockare i St. Cloud State med sina 15 pinnar på lika många matcher.
Sanni Hakala, HV71
En annan förhållandevis "urgammal" (24) pjäs att slänga in i de lägre kedjorna för Mustonen. Var med redan i OS i Pyeongchang, har hållit hus i Jönköping och HV71 sedan 2017.
Typexemplet på en pålitlig arbetshäst som kan göra jobbet som krävs, men inte värst mycket mer än så. Förutom om det riktigt vill sig, som i hemma-VM 2019 där det blev tre poäng på fyra matcher.
Sanni Vanhanen, Ilves
Sist på den här listan, men det ska verkligen inte säga något om henne som spelare. Vanhanen är bara 16 år gammal och enligt alla mått den finländska damhockeyns supertalang nummer ett.
Fick ansvar redan under VM i augusti i fjol, jämförs med Sebastian Aho tack vare sitt fantastiska spelöga och är ett oerhört spännande jokerkort för Mustonen att slänga in lite var som helst.
Var den andra som fick vikariera som center i andrakedjan under träningsmatcherna mot Tjeckien.
Emmi Rakkolainen, Kiekko-Espoo
Fick hoppa in som reserv på grund av att coronasmittade Viivi Vainikka inte kunde stiga på planet till Peking. Har noterats för 29 poäng på 16 matcher i grundserien av damligan, men har faktiskt aldrig spelat i ett stort mästerskap för Finland trots flera landslagsmatcher i mindre turneringar.
I första hand en center, men lär få hoppa in som ytter om inte andra centrar faller bort.
Frågetecknet: Viivi Vainikka, Luleå HF
Skulle vanligtvis vara självskriven i andralinan, men testade positivt för covid-19 innan avfärd. Det är oklart om hon hinner ansluta till truppen, minst fyra negativa test krävs i nuläget av dem som smittats kort före OS.
Flyttade till Luleå sommaren 2020 som bara 18-åring och har den här säsongen varit lagets fjärde bästa poängplockare. Skulle vara oerhört viktig i sin roll.
Analys: Brons fortfarande väntevärdet – men det beror på hur laget bearbetar fallet Räty
Spelmässigt finns det inget som talar emot ett brons i Peking. Finland har det på pappret tredje bästa laget och framför allt förstakedjan är sylvass.
Det går inte att understryka tillräckligt: förutom USA och Kanada finns det inte ett endaste lag i den här turneringen som kan slänga fram en femma som Damlejonens förstakedja. Varje spelare i kvintetten Nieminen-Karvinen-Tapani-Hiirikoski-Savolainen kunde spela i stora roller i ett "damernas NHL (förutsatt att de med pengar och makt i Nordamerika kunde komma överens om hur en sådan liga ska se ut).
Men orsaken till att det krävs ett smärre mirakel för att gå till final hittas bakom dem: det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket bredd i laget för att utmana de urstarka förhandsfavoriterna från USA och Kanada.
Trots det har Pasi Mustonen fortsatt sikta högt. Han har i flera år byggt laget kring spelare som ska kunna utmana dem. Då finns det inte plats för utpräglat offensivt kunniga spelare som Matilda Nilsson och Ida Kuoppala – Mustonen vill ha spelare som är bättre defensivt än de i hans ögon är.
Men då resten av laget håller minst lika hög nivå som resten av de deltagande ländernas toppspelare så finns det helt enkelt inte mycket som talar emot något annat än en bronsmatch och en ny bronspeng heller.
Men.
Sättet Mustonen har hanterat alla svängar kring Noora Räty är varken snyggt eller proffsigt. Framför allt då Räty uppenbarligen fortfarande är oerhört högt uppskattad i omklädningsrummet.
Finns förtroendet där för chefstränaren? Det är en fråga som vi knappast får svar på innan Mustonen har lämnat landslaget.
Och om det inte finns där – vilket mycket väl kan vara fallet – lyckas laget ändå förbise sina känslor och rikta fokus på de senaste fyra årens absoluta höjdpunkt och stora mål?
Oavsett hur fult Mustonen hanterade fallet Räty är det ändå det som det handlar om. OS i Peking har varit damspelarnas stora mål sedan februari 2018 – och VM-silvret på hemmaplan var bara ett bevis på att de på den bästa av dagar klarar av att till och med rubba de största och tuffaste.
Vad tror du? Blir det medalj för Damlejonen i Peking? Delta i diskussionen i kommentarsfältet!