En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
Valets största vinnare är Centern och valets största förlorare är den finländska demokratin.
Valdeltagandet kunde ha blivit ännu sämre, men någon fest för demokratin är det inte om färre än hälften av de röstberättigade röstar. Nu blev valdeltagandet 47,5 procent. Det är betydligt sämre än kommunalvalets redan i sig katastrofala 55,1 procent.
Valdeltagandet fick också avgörande betydelse för valresultatet.
Det finns naturliga förklaringar men det svala intresset måste ändå mana till eftertanke.
Tidpunkten var usel, väljarna hann aldrig förstå vad valet handlade om. Vi har under en kort tid haft alldeles för många val i Finland och möjligen kan en lösning vara att slå samman val i framtiden.
Men det är också uppenbart att alla väljare inte förstod hur valet ökar deras möjligheter att påverka så viktiga frågor som vården och räddningsväsendet.
Det är en paradox, eftersom just de frågorna enligt alla undersökningar är viktigast för människor inför andra val.
En slutsats är att alla inte tror att vårdreformen verkligen gör vården bättre och att välfärdsområdenas fullmäktige verkligen har makten och pengarna att infria alla de vackra löften partierna tävlade om att ge inför valet.
De tre stora partierna är tillbaka
Valdeltagandet fick också avgörande betydelse för valresultatet.
Störst på riksplan blev som väntat Samlingspartiet. Partiets väljare röstar alltid flitigt och då får deras röster större betydelse vid lågt valdeltagande.
Uppenbarligen uppskattade kärnväljarna partiets klara budskap om att sköta ekonomin och förkorta vårdköerna genom samarbete med privata vårdbolag.
Men den stora vinnaren är Centern. Ingen log lika stort som Annika Saarikko under valkvällen. Partiet har länge varit nere för räkning men nu har man fått igenom sin drömreform och dessutom målat kartan över välfärdsområdena i partiets gröna färg.
Sett till antalet mandat är Centern också den faktiska vinnaren.
Löftet om service på glesbygden fick genklang hos partiets väljare.
Gemensamt för Sannfinländarna och De Gröna är att de inte fick fokus på sina kärnfrågor.
Den tredje valvinnaren är SDP. Statsministerpartier har det sällan lätt i val. Nu verkar det som om SDP och Centern lyckats förklara sin vårdreform så att åtminstone en del av väljarna tror på den.
Ytterligare en förklaring till de tre storas återkomst är att de har gott om äldre väljare som känner att vårdfrågor är viktiga – och som röstade.
För Vänsterförbundet som nådde upp till runda åtta procent utan helsingforsarna måste också valet ses som en framgång. Partiet stod i debatten klarast som en motvikt till dem som talade för privata aktörer i vården.
Valdeltagandet fällde Sannfinländarna och De Gröna
Sannfinländarnas väljare röstade däremot inte i det här valet. Partiets ordförande Riikka Purra skyllde under valkvällen på att de inte gillade själva vårdreformen i sig.
En möjlig förklaring är också att hon själv i valdebatterna hade svårt att formulera vad Sannfinländarna skulle göra med makten i välfärdsområdena. Partiets kampanj koncentrerade sig snarare på att påtala hur omöjligt det är att förbättra vården.
Plus att man blandade in bisarra valteman som bränslepriser.
Valets andra förlorare är De Gröna. Partiet som länge hoppats växa till ett stort parti i hela landet harvar nu i gärdsgårdsserien med SFP och KD.
Att Helsingforsborna inte röstade i valet duger inte som en förklaring. Om man räknar bort Helsingforsrösterna i senaste kommunalval skulle De Gröna ha nått över nio procent. Nu nådde man knappt över sju.
Gemensamt för Sannfinländarna och De Gröna är att de inte lyckades få fokus på sina kärnfrågor i det här valet.
Så stora slutsatser ska man ändå inte dra med tanke på kommande val. I riksdagsvalet är partiernas hjärtefrågor tillbaka på agendan.
Valet kan få följder för regeringen
Valet handlade förstås om vem som ska bestämma i välfärdsområdena. Men särskilt Centerns och De Grönas oväntat goda och dåliga valresultat kan ändå få följder för samarbetet i regeringen.
Valsegern kan göra Centern en smula kaxigt.
Regeringen ska under våren fatta svåra beslut om såväl klimatpolitik som sysselsättning.
Det är inte otänkbart att valsegern gör Centern en smula kaxigt. Partiet har nu fått igenom sin största reform i regeringen och kan känna aningen större trygghet.
Å ena sidan kan partiet ställa ännu större krav i regeringen, å andra sidan behöver man kanske inte visa sig fullt lika mycket på styva linan nu när väljarna har hittat tillbaka.
De Gröna måste däremot nu göra allt för att visa väljarna varför de sitter i regeringen. Om valresultatet leder till kris i partiet kan det bana väg för svåra klimatbeslut i regeringen.
SFP fick enkel majoritet i Österbotten
SFP hade säkert hoppats på ett resultat som började på en femma. Men 4,9 procent av rösterna är ett gott resultat för partiet.
En förklaring är att frågor som gäller vård och service – särskilt på svenska – upplevs som viktiga av partiets väljare.
Man lyckades också bli största parti i Österbotten och i Östra Nyland. I Österbotten har partiet rent av egen majoritet.
Det betyder knappast att det blir lätt att fatta beslut i Österbottens välfärdsområde.
En annan av valets paradoxer är nämligen de invalda borde verka för hela välfärdsområdets bästa, men väljarna verkar ha röstat med den egna kommunen för ögonen.
Det högre valdeltagandet på mindre orter tyder åtminstone på att så är fallet.
Också de första kommentarerna från många nyvalda tyder på att deras postnummer blir minst lika viktigt som partitillhörighet i fullmäktigearbetet som inleds i mars.