Romanen Valentin är en berättelse inspirerad av verkliga händelser i Ryssland och storfurstendömet Finland i början av 1900-talet.
Förutom att Valentin är en historisk och samhällspolitisk roman, är det en spänningsroman, en thriller som vimlar av spioner och agenter, terrorister och anarkister. Men Valentin är också, och inte minst, en kärleksroman.
Historien utspelar sig under ett år, från maj år 1904 till maj år 1905, en tid präglad av stor oro och skarpa motsättningar i det ryska samhället.
Å ena sidan har vi dem som förespråkar reformer – liberala krafter och idealister, samt terrorister och anarkister.
Å andra sidan har vi dem som motsätter sig reformer – framför allt tsar Nikolaj II och hans närmaste krets, bland dem inrikesminister Vjatjeslav von Plehve.
Det fanns många anledningar till att Mikael Wahlforss ville skriva just om Ryssland under början av 1900-talet:
– Det här är en intressant tid i Rysslands historia ur politisk synvinkel, men också rent konstnärligt och kulturellt. Tiden från mitten av 1800-talet fram till första världskriget var en kulturell blomstringstid i Ryssland med författare som Tolstoj, Dostojevskij och Tjechov, och kompositörer som Tjajkovskij och Rachmaninov. Politik, kultur och samhälle hänger ihop och bildar en intressant helhet.
Under många år har Mikael Wahlforss jobbat inom filmvärlden som manusförfattare, regissör och producent – bland annat i Latinamerika där han gjort filmer om olika motståndsrörelser.
– Jag kan se paralleller mellan många samhällen i Centralamerika och Ryssland: det finns maktfullkomliga diktatorer och väldigt stora klyftor i samhället. Samtidigt finns det också ett stort motstånd mot dessa regimer.
Furstedottern blir spion
I början av romanen räknar Mikael Wahlforss upp alla mer eller mindre centrala personer i berättelsen – de uppgår till uppemot 40 stycken! - och i centrum för handlingen har vi framför allt furst Andrej Kobonskij och hans döttrar Yvonne och Tanja.
Startskottet (!) för berättelsen är en misslyckad terrorattack mot inrikesminister von Plehve där furst Kobonskijs son Alexej, som är officer vid kejserliga Chevaliergardet, dör av misstag.
Mikael Wahlforss säger att han ville skildra händelserna 1904-05 ur ett litet annat perspektiv genom att fokusera på de två furstedöttrarna Yvonne och Tanja och deras utveckling under denna period:
– Från att ha varit rätt så naiva överklassflickor blir båda två så småningom engagerade för och emot terrorismen.
Yvonne svär på att hämnas sin brors död och kontaktar den hemliga polisen Ochrana i akt och mening att bli rapportör och polisspion och för att kunna infiltrera sig i de revolutionära kretsarna. Men när hon väl lyckats ta sig in i socialistrevolutionärernas inre krets inser hon snart att världen inte är så svart-vit som hon trott:
– Alla partier var officiellt förbjudna i Ryssland vid den här tiden, men det socialistrevolutionära partiet var det viktigaste motståndspartiet i landet. Yvonne blir engagerad i den revolutionära kampgruppen, och så småningom tvingas hon ta ställning till terrororganisationens verksamhet. Under berättelsens gång får vi följa Yvonnes utveckling från att ha varit en snäll, oskyldig och ovetande flicka till att bli någonting helt annat, konstaterar Mikael Wahlforss.
Furst Andrej Kobonskij hör till de rikaste männen i Ryssland och han är knuten till inrikesministeriet, vilket innebär att han har stor insyn i hur landet styrs – och också starka åsikter om hur landet borde styras.
Fursten beskrivs som en ”revolutionär kapitalist” och hör till dem som förespråkar omfattande demokratiska och progressiva reformer. Hans ledord är frihet, jämlikhet och broderskap.
– Ryssland var starkt tudelat vid den här tiden: å ena sidan har vi de ärkekonservativa med tsar Nikolaj II i spetsen som ansåg att hans makt var given av Gud, å andra sidan har vi de liberala krafterna som önskade se att Ryssland utvecklades i en mer demokratisk riktning.
– Det var många som försökte få igenom liberala reformer, men som gång på gång möttes av hårdnackat motstånd. Tsaren omgav sig med konservativa personer, som inrikesminister von Plehve som bland annat stödde pogromerna mot judar. Mitt försök är att försöka beskriva de här människorna så mångsidigt som möjligt, och berättelsen handlar inte enbart om terrorism, utan jag vill också berätta om det ryska samhället i stort, inte enbart i negativ bemärkelse.
Kontakter mellan ryska och finska aktivister
De ryska revolutionära krafterna hade återkommande och regelbundna kontakter med finska aktivister. Båda hade som mål att driva igenom en genomgripande förändring av det ryska samhället och den ryska politiken.
I Mikael Wahlforss roman Valentin reser t.ex. ett antal medlemmar av kamporganisationen inom det socialistrevolutionära partiet till Hangö för att träffa den finländske journalisten och politikern Konni Zilliacus, som år 1904 var med om att bilda Finska aktiva motståndspartiet.
Det är inte bara Mikael Wahlforss som intresserat sig för aktivister och terrorister i Ryssland och storfurstendömet Finland under början av 1900-talet.
I höstas gav Anders Mård ut romanen Storm över S:t Petersburg som handlar om finländska aktivister som reser till S:t Petersburg våren 1905 i akt och mening att döda ministerstatssekreteraren Constantin Linder, en av storfurstendömet Finlands mäktigaste män.
Finns det berättigade mord?
I februari 1904 utbröt krig mellan Ryssland och Japan – ett krig som det ryska folket fick betala med blod, svett och tårar. Kriget slukade pengar och ledde till brist på mat och förnödenheter runtom i landet.
I Ryssland, liksom i storfurstendömet Finland, växte motståndet mot tsaren och protesterna blev allt mer högljudda.
Strejker och demonstrationer avlöste varandra och ledde till våldsamma sammandrabbningar mellan arbetare, bönder och s.k. vanligt folk å ena sidan och militära och polisiära styrkor å andra sidan.
– Också i Finland fanns det aktivister som motsatte sig tsarens maktfullkomlighet och förryskningen av Finland. En del av dessa skulle man kunna kalla för terrorister, som Eugen Schauman och Lennart Hohenthal som båda utförde politiska mord.
Det gäller att kunna offra pjäser om man på det sättet kan vinna hela spelet. Som i politiken … bara man vet vilka pjäser det lönar sig att offra.
ur Valentin
Frågan om våldets moral är central i Mikael Wahlforss roman, och gång på gång återkommer frågan om det finns berättigat motstånd och berättigade mord: Kan man ställa ett liv mot ett annat, vems liv är mer värt än en annans? Är ett mord berättigat om man därmed kan rädda ett folk eller ett land?
– Det är en svår moralisk fråga. Vad skulle till exempel ha hänt om bombattentatet mot Hitler i november 1939 hade lyckats? Då skulle bra många människoliv ha räddats. Och i det fallet kan man kanske tala om ett berättigat mord. Men det är oerhört svårt att säga när ett mord är berättigat och när det inte är det, och vem avgör det? Det viktigaste är nog att hålla på rättssamhället, konstaterar Mikael Wahlforss.
Omfattande efterforskningar
Förutom att Valentin är en roman som skildrar stora politiska och samhälleliga omvälvningar i Ryssland i början av 1900-talet, skildrar romanen också vardagslivet i S:t Petersburg – allt från vad man äter och hur man klär sig till det myllrande livet ute på gatorna och på skridskobanan, ”den nya modeflugan” i staden.
Varje liten detalj är återgiven med största omsorg och visar på författarens inkännande kunskap om ämnet.
– Det mesta bygger på ingående efterforskningar. Jag har tagit del av en hel del bildmaterial och läst böcker om och från denna tid, bland annat ögonvittnesskildringar och självbiografier av såväl Ochranans dåvarande chef Alexander Gerasimov som terroristen Boris Savinkov. Sedan har jag lagt ihop scenerna till ett pärlband.
Komplicerade och intrikata kärlekshistorier
Förutom att Valentin är en samhällspolitisk spänningsroman är den en kärleksroman med många invecklade och intrikata, för att inte säga oväntade, vändningar
– Det finns ett flertal kärlekshistorier i berättelsen, och det är svårt att prata om dem utan att avslöja alltför mycket, säger Mikael Wahlforss och skrattar hemlighetsfullt.
Men, så mycket kan man i alla fall säga att systrarna Yvonne och Tanja leker med elden …
Många av personerna i berättelsen faller tillbaka på historiska personer – bland dem ”Valentin”, men vem var han?
– ”Valentin” var ett täcknamn för ledaren för den viktigaste terrororganisationen i Ryssland vid den här tiden, och han har funnits i verkligheten. Tsar Nikolaj II kallade honom för Rysslands farligaste man.
Hur är det att utgå ifrån och närma sig personer som funnits i verkligheten – vilka utmaningar ställer det på en som författare?
– Även om man känner till en hel del om de historiska personer som man skildrar gäller det att försöka föreställa sig hur de tänkte och hur de levde. Det är ju inte fråga om en biografisk text, utan om fiktion. Men det hör till det roligaste som finns att försöka leva sig in i hur människor tänkte och hur de reagerade och agerade i olika situationer.
Mikael Wahlforss håller som bäst på att läsa den österrikiske författaren Joseph Roths roman Radetzkymarchen, som skildrar det österrikisk-ungerska imperiets sista årtionden, och han lyfter fram ett citat ur förordet som han tycker att på ett fint sätt sammanfattar författarens roll:
”Författarens ödmjuka och nobla uppgift består av att samla ihop privata människoöden vilka historien har, som det verkar, blint och obekymrat låtit falla i glömska.”
– För författaren gäller det med andra ord att ge ett mänskligt perspektiv på historiska händelser. I alla stora skeenden är det viktigt att också komma ihåg den vanliga människan. Det ankommer på författaren att registrera det som är väsentligt och unikt, men att ge det ett mänskligt perspektiv.
Lyssna på intervjun med Mikael Wahlforss:
