Det var i tidningen Etelä-Uusimaa som fiskeribiologen Markku Kaukoranta, Raseborgspolitikern Petteri Ahomaa (Saml) och skådespelaren Jasper Pääkkönen den 20 januari lade fram förslaget att riva dammarna för att öppna vägar för fiskarna.
Jaana Pönni säger att hon inte har något emot att saken diskuteras, men att det är tråkigt att diskussionen förs utan alla involverade parter.
Förslaget finns som en del av Karisåns fiskeriområdes nyttjande- och vårdplan till Närings-, trafik- och miljöcentralen. Det är Kaukoranta som gjort planen. Han menar att alternativet att riva dammarna inte funnits tidigare, men att det nu skulle gå att genomföra inom projektet.
Kaukoranta har redan tidigare förhållit sig kritisk till trapporna.
Mångårigt projekt
Filosofie doktor i fiskeribiologi Markku Kaukoranta, numera pensionerad, anser en rivning vara en betydligt hållbarare lösning än fiskvägar och menar att det är onödigt att bygga trappor för att i framtiden vara tvungen riva dem.
Västra Nylands vatten och miljö, LUVY, har sedan år 2015 drivit ett projekt för att få laxfiskar till Svartån och Lojo sjö. Projektet har fått finansiellt stöd av Raseborg, Lojo, Vichtis, Högfors och Loppi som också förbundit sig att fortsätta stödja det under de följande åtta åren.
LUVY är en ideell förening som grundats år 1975 för att befrämja vattenskyddet inom västra Nyland. Senare har verksamheten utvidgas till att gälla även miljöskydd, miljöhälsa och vattenskyddet.
Målet med projektet är att återställa beståndet av vandrande havslax och havsöring bland annat genom att bygga fiskvägar mellan Pojoviken och Lojo sjö. Dessutom vill man trygga flodpärlmusslans fortplantning i vattendraget och skapa en livskraftig population.
Det har slängts fram förslag om att riva kraftverken tidigare, men det har aldrig diskuterats med energibolaget
Jaana Pönni, verksamhetsledare vid LUVY
Två fiskvägar har redan byggts, en i Åminnefors och en i Billnäs. Nu står byggandet av fiskvägar i Svartåfors och Åkerfors i tur.
De totala kostnaderna för alla åtgärder framtill 2030 beräknas uppgå till 6,5 miljoner euro.
Verksamhetsledare Jaana Pönni är därför förbluffad över förslaget att riva dammarna i stället för att fortsätta bygga fiskvägarna enligt planen.
– Det har slängts fram förslag om att riva kraftverken tidigare, men det har aldrig diskuterats med energibolaget. Det skulle bli märkbart dyrare än att bygga fiskvägarna, säger hon.
Hon medger att alla experter inte är överens om det bästa alternativet i vissa fall, men säger att LUVY:s mål är att hitta den bästa möjliga lösningen som är acceptabel för parter.
Koskienergia: "Har inte kommit på tal att riva"
Pönni säger att hon förstått att Koskienergia som äger kraftverken vill fortsätta ha dem i bruk.
Koskinenergias vd Hannu Ruotsalainen kommenterar i ett e-postmeddelande till Yle Västnyland att Pönni har rätt och att de vill fortsätta använda kraftverken.
"Det har inte kommit på tal att riva", skriver han.
Pönni menar också att en rivning av dammarna i Svartåfors skulle ha en direkt inverkan på vattennivån i Lojosjön. Hon påminner också om att det är en lång process att hitta en lösning som alla är nöjda med, bland annat Museiverket och markägarna.
I Raseborg har vi drömt om fiskvägar i femtio år, och nu finns det två fiskvägar
Jaana Pönni, verksamhetsledare vid LUVY
Inom LUVYs projekt går en eventuell rivning inte att genomföra, säger Pönni. Då skulle det vara frågan om ett helt eget projekt.
– Alla förslag är välkomna och man får diskutera, men det skulle vara bra att höra alla parter så att folk inte får fel uppfattning av situationen. I Raseborg har vi drömt om fiskvägar i 50 år, och nu finns det två fiskvägar. Det hade funnits årtionden att hitta lösningar om man så velat.
Bråttom att rädda flodpärlmusslan
Tiden håller på att rinna ut, påminner Jaana Pönni.
– Fiskvägarna hindrar inte att någon efter några årtionden beslutar att riva kraftverken. Men ingen har fört den här diskussionen och jag anser inte ens att det är en möjlighet. Flodpärlmusslan håller på att dö ut i ån och det är bråttom, säger hon.
Aningen förbittrad över att projektet inte upplevs som en positiv sak konstaterar hon att ingen hindrar någon från att kavla upp ärmarna och göra annorlunda.
– Det är fritt fram för alla att ansöka om pengar och göra ett bättre jobb.
De två tidigare trapporna har även fått stöd av staten, Jord- och skogsbruksministeriet, Pojo- Ekenäs- och Lojosjöns fiskeriområden, Sappi Kirkniemi, SSO, Lojonejdens miljökluster och energibolaget Koskienergia. En del av finansieringen kommer också från EU.
Avsikten är att ansöka om statliga pengar och andra finansiärer också till det nya projektet.
"Staten väntas finansiera hälften av utgifterna, som senast", skriver Jaana Pönni i ett e-postmeddelande.
En del av fiskvägen naturenlig
Kaukoranta förespråkar antingen naturenliga fiskvägar eller avlägsnandet av hinder.
Inom Jord- och skogsbruksministeriets program Nousu, som ska förbättra förhållandena för våra vandringsfiskar, föreslås både lösningar som fiskvägar och att riva sådant som hindrar fiskarna från att vandra.
Vad gäller Svartåprojektet så är strävan att Åkerfors i första hand blir ett delvis naturenligt fiskvägsalternativ medan Svartåfors fiskväg ska byggas som en teknisk fiskväg.
Planeringen av fiskvägarna i Åkerfors och Svartåfors får finansiering av Nousu-programmet.
Ragnar Lundqvist: "Borde ha diskuterats för ett eller två år sedan"
Raseborg förband sig redan i september i fjol att fortsätta finansiera projektet med 230 000 per år 2022-2025 såvitt också de andra kommunerna stöder projektet.
När vi ringer upp stadsdirektör Ragnar Lundqvist är det första gången han hör om förslaget att riva dammarna istället för att bygga fiskvägar.
Lundqvist säger att en naturlig väg för fiskarna naturligtvis skulle vara det bästa, men det skulle kräva en diskussion om kompensation till bolaget som äger kraftverken.
– Man borde ha diskuterat det redan för ett eller två år sedan. Jag tror inte att det finns pengar att riva och kompensera bolaget.
Vi måste diskutera vad som är vettigast, om man har gjort något redan eller om det bara är på idéstadiet
Ragnar Lundqvist, stadsdirektör i Raseborg
Lundqvist menar att ifall en rivning skulle gå att genomföra med en snabb tidtabell så skulle det vara ett alternativ istället för de planerade fiskvägarna, men han är förvånad över att ingen lyft fram det här alternativet för staden.
– Jag vet inte hur realistiskt de ser på saken, de som har tagit initiativet, och om de har gjort några realistiska uträkningar.
Han säger att han kommer att kontakta Markku Kaukoranta, Petteri Ahomaa och Jasper Pääkkönen för att fråga hur noggrant de satt sig in i möjligheten att riva dammarna.
– Vi måste diskutera vad som är vettigast, om man har gjort något redan eller om det bara är på idéstadiet.
Lundqvist skriver senare i ett e-postmeddelande att staden i nuläget i alla fall går framåt som tänkt.
Fiskbiolog vill riva dammarna
Fiskeribiologen Markku Kaukoranta har gjort förslaget till nyttjande- och vårdplaner för Karislojos fiskeriområde till NTM-centralen. Ekenäs-Pojo och Karisåns fiskeriområden var med och finansierade trapporna i Åminnefors och Billnäs.
Karisåns fiskeriområde har alltså tidigare stött projektet, men förespråkar nu en rivning av dammarna i vårdplanen. De två fiskeriområdena gränsar till varandra vid Åkerfors.
NTM-centralen började behandla fiskeriområdenas förslag i januari. Behandlingen kommer att pågå ända fram till sommaren, och för en del planförslag kan beslut fattas först på hösten.
Markku Kaukoranta förklarar att även om fiskvägar länge varit aktuella i området så har möjligheten att riva dammarna inte funnits tidigare.
"För trettio år sedan presenterade jag tillsammans med Markku Marttinen, den dåvarande fiskeridirektören i Nyland, för Karis dåvarande stadsdirektör att med hjälp av fiskvägar undanröja de uppstigningshinder som bildats av kraftverksdammarna och återställa vandringsfiskbestånden i Svartån" skriver han.
Han förklarar att energibolagen på den tiden hade ganska blygsamma skyldigheter att ta hand om fiskarna.
Fortum som då hade hand om dammarna var alltså inte intresserade "såvida de inte fick rejäl kompensation för energiförluster och fiskvägarna finansierades av andra" berättar han.
"Inte ett alternativ ens för tio år sedan"
Kaukoranta skriver att man på den tiden inte ens kunde drömma om att återställa ån till sitt naturliga tillstånd genom att riva kraftverksdammarna, och att det alternativet inte ens övervägdes för tio år sedan.
"Jag har varit emot tekniska fiskvägar hela tiden, eftersom de bara tillåter fisken att stiga i ån, då de tar sig nedåt måste vägarna säkerställas med en styranordning för att förhindra att fiskarna tar sig in i turbinerna" förklarar Kaukoranta.
Han säger att också naturenliga fiskvägar har samma problem, men de kan konstrueras så att mynningen är längre bort från kraftverket.
"Det gör det lättare att styra fisk till fiskvägen än vid tekniska fiskvägar som är belägna alldeles intill kraftverket."
Han tycker att det är synd att de lägre fiskvägarna byggdes med tekniska lösningar, men menar att det är något som energibolaget föredrar, eftersom tekniska fiskvägar kan stängas när det inte finns någon vandring genom dem, medan naturenliga måste hållas ständigt vattnade.
"Tryck på olika håll i världen att ta bort kraftverk"
Kaukoranta säger att det såväl runtom i världen som i Finland, under de senaste åren har funnits ett starkt tryck på att ta bort kraftverk i vattendrag som är obetydliga för landets energiproduktion men destruktiva för naturen.
Han nämner Hiitolanjoki i Södra Karelen som ett exempel där dammarna ska rivas.
"Den första dammen togs bort på sommaren och genast på hösten lekte laxen i sina gamla häckningsplatser", berättar Kaukoranta som anser att det samma kunde genomföras i Svartån.
"Skulle inte kräva separat projekt"
"Om det finns ett konsortium som kan köpa kraftverk av energibolaget så kan rivningen av dammarna finansieras av konsortiet och staten, varvid de pengar som avsatts till fiskvägarna överförs till rivning av dammarna och restaurering av forsarna", föreslår Kaukoranta.
Han menar att det i längden skulle vara en billigare lösning än att bygga två fiskvägar som enligt honom senare skulle behöva avvecklas för att trycket på att återuppliva ån säkert växer.
Kaukoranta anser därför en rivning vara en mycket mer ekonomiskt lönsam lösning än att använda fiskvägar. Att riva dammarna skulle enligt honom gynna hela vattenekosystemet.
Han håller inte med Pönni om att det skulle kräva ett separat projekt, utan menar att man inom projektet borde undersöka alternativet att riva dammarna.
LUVY: "Vi har hört Finlands ledande experter"
Planeringen av Svartåns fiskvägar inleddes för sju år sedan under ledning av Raseborgs stad. I planeringen deltog förutom LUVY även Raseborgs tekniska central, stadsstyrelsen, fiskeri- och hydrologisakkunniga från Egentliga Finlands, Nylands och norra Österbottens NTM-centraler, energibolaget Koskienergia, representanter för lantbruksproducenter och markägare samt Museiverkets och Landskapsmuseets representanter.
Pönni poängterar att de även i det fortsatta projektet hört experter.
- I min mening har Finlands ledande experter varit involverade i utarbetandet av fiskvägarna, konstaterar hon.
LUVY har kring 25 experter och en del av dem med examen inom vatten och fiskeri.