Den 7 januari 2022 gjordes en operation som många anser vara banbrytande. En 57-årig man fick som första människa i världen ett grishjärta opererat in i sig och valet stod egentligen mellan att dö eller testa den här transplantationen, sa mannen innan operationen. Han överlevde i två månader.
Några månader tidigare gjordes också en transplantation med en grisnjure, då till en hjärndöd människa. Det här var också det första i sitt slag och njuren fungerade i några timmar, vilket var målet med operationen.
Hur ser finländarna på det här? I inslaget nedan besöker vid grisbonden Johan Backlund i Pensala och frågar några oravaisbor om de kunde tänka sig ta ett djurorgan om det gäller liv och död. Vi hör också åsikter kring etik och moral av universitetsläraren i filosofi Hugo Strandberg och professor i transplantationskirurgi Bo-Göran Ericzon.
Organbrist är orsaken till intresset för xenotransplantation
Xenotransplantation kallas det när man gör transplantationer mellan arter, i det här fallet mellan djur och människa. Forskning kring det här startade för cirka 30 år sedan och orsaken är precis den samma som idag: organbrist.
– I grund och botten bygger det på att vi har ett flertal patienter på våra väntelistor som aldrig får de organ de väntar på. Det dog 30 personer på de svenska väntelistorna ifjol, trots att det var ett rekordår gällande vanlig organdonation, säger Bo-Göran Ericzon, professor i transplantationskirurgi vid Karolinska Institutet i Sverige.
Då började man fundera ifall vi kunde använda djurorgan för att ersätta behovet av mänskliga organ.
Men de etiska frågorna är stora och då visste man inte heller hur man skulle undvika sjukdomar och virus som kan sprida sig från djur till människor. Det vet man idag, men nu finns det andra problem istället.
– Den stora frågan är om organen verkligen sedan gör det dom ska göra. Organen ska ju kunna samarbeta med andra organ i kroppen, de “pratar med varandra” och de får signaler. Det språket kanske inte fungerar mellan djurorgan och människa. Och då skulle vi inte ha någon nytta av djurorganen ändå, säger Ericzon.
Det här gäller speciellt användningen av lever eller njure från ett djur. Det är mycket mera komplicerat än att använda ett hjärta, som i huvudsak är en pump.
Hoppas på fler förebyggande åtgärder
Om vi hoppar fram 60 år, till ungefär 2080, så hoppas Ericzon att vi i första hand kunde förebygga många av de sjukdomar som idag leder till att organ slutar fungera.
– Alltså att vi förhindrar att våra organ hamnar i ett läge där de inte har någon livsuppehållande funktion längre. Det måste vara det största och bästa att göra.
Idag finns det nämligen hundra tusentals människor runtom i världen som väntar på nya organ. Sedan finns det ännu fler människor som inte ens kommer in på de här väntelistorna eftersom nyttan är för liten, inte för dem själva, men för att det finns andra vars nytta är större.
Men förebyggande åtgärder är alltid svåra. Det kräver mycket självinsikt, säger Ericzon.
– Det är väldigt svårt om man tänker hur svårt det är att få folk att sluta röka eller få folk att sluta äta felaktig kost på olika sätt. Men där måste det väl vakna någon slags förståelse för detta, att man är lite mera rädd om sig själv, från unga år och uppåt.