OS-start i längdåkning på lördag – och samtidigt får en hel värld stifta bekantskap med en nyhet. Damernas skiathlon blir den allra första internationella tävlingen som avgörs vid skidstadion i Chongli, ett område som ligger ett par timmars bilfärd norr om Peking.
– Nu för tiden körs det inte världscup i den här typen av banor ofta. Jag kommer inte på banor som skulle vara lika tuffa. Det är väldigt långa uppförsbackar, konstaterade Johanna Matintalo efter att ha testat spåren.
Ett samtal till Glenn Lindholm hade gett Krista Pärmäkoski & Co en klar bild om det som väntar. I sin roll som tränare i det kinesiska skidlandslaget är Lindholm en av rätt få i västvärlden som har haft närkontakt med banorna.
– Väldigt fina och väldigt krävande banor. Många tycker att de liknar Holmenkollen i Oslo, säger Lindholm till Yle Sporten.
Men vad har kineserna byggt upp i bergen? Vem gynnas? Vad blir avgörande? Var ska man slå till? Hur blir de yttre förhållandena?
Frågorna är ställda, Lindholm har svaren.
1. Samtalsämnet: Sand i fästvallan?
Det är ofrånkomligt att inte börja med en kort geografilektion.
OS-byn ligger i Zhangjiakou och en bit därifrån finns skidstadion. Hela området gränsar till Inre Mongoliet och Gobiöknen, en av världens största öknar. Det är ett kargt, bergigt landskap och det finns väldigt lite natursnö.
Snökanonerna i de kinesiska bergen uppges ha gått på högvarv i flera månader – dels för att fylla tävlingsspåren, dels för att klä in naturen utanför spåret med ens lite snö.
Det är onekligen långt till de täta granskogarna i Norden. De yttre faktorerna i Kina kommer att spela roll.
– Banorna ligger i utkanterna av en öken. Det kan blåsa väldigt mycket och det kan påverka en hel del under vissa dagar.
Dessutom har det redan rapporterats mycket om att ökensand kan finnas i spåren.
– Sanden och annan smuts kan ställa till det, men vi får hoppas att vallarna inte behöver ta med det i kalkylerna.
2. Utmaningen: Hantera höjden
Det är, förstås, ingen slump att OS-åkarna laddade upp på hög höjd i Italien: Finland och Norge i Seiser Alm, Sverige i Livigno.
Vinterns OS bjuder på riktigt hög höjd – högsta punkterna på banan är på över 1700 meter. Senast ett skidmästerskap avgjordes på sådan höjd var 2002 i Salt Lake City.
– Höjden gör de här banorna speciellt tuffa och det kommer att påverka ganska mycket. Det ställer stora krav på åkarna. Vissa tål hög höjd bättre än andra.
Glädjande besked för finländarna? När det var höghöjdstävling i världscupen i Lenzerheide gick det ju som en dans med seger för båda syskonen Niskanen.
3. Banprofilen: Stigning så det räcker till
Det finns ett antal tävlingsspår i OS: från sprintbanan på ungefär 1,5 kilometer till de längsta slingorna på 7,5 och 8,3 kilometer för tremilen och femmilen.
– Utför är det väldigt enkelt, egentligen inga kurvor och ganska långsam fart. Uppför är det inte så brant. Det är långa motlut, en ganska nordisk terräng.
Enligt Lindholm är det aningen tuffare banor än det var i senaste VM i Oberstdorf och Seefeld. Jämfört med exempelvis Lahtis är det mycket mer krävande i Zhangjiakou.
Tidigare nämndes banorna på Holmenkollen – enligt många åkare bland de tuffaste i världscupen. När VM avgjordes i Oslo 2011 hade femmilen en total stigning på runt 2000 meter.
Här i Zhangjiakou kommer femmilen att landa på ungefär samma stigning. Dessutom blir den höga höjden ytterligare en faktor som gör årets OS-femmil svårslagen i fysisk kravbild.
– Och det sträva föret påverkar dessutom mer än den höga höjden.
Finns det något speciellt ställe att slå till på?
– Egentligen inte. Det är jämntjockt, upp och ner. Det är inte som i Oberstdorf med en rejäl backe där alla avgöranden kom.
Vilka styrkor premieras?
– Åkarna med bäst maximal aerob syreupptagningsförmåga gynnas. I framför allt fristilen gäller det att ha bra uthållighet i benmusklerna för att orka trycka på uppför.
4. Stadionområdet: Ingen vila
Kina är ingen skidnation och de olympiska spelen avgörs inte på någon jättearena. Det finns en läktare vid upploppet på stadionområdet.
I motsats till många andra banor finns det däremot ingen orsak till taktiskt rävspel för att dra fördel av vindskydd bakom andra när målgången närmar sig.
– På väg in mot stadion kommer en mindre uppförsbacke. Det blir helt annorlunda ingång till stadion jämfört med Lahtis, Seefeld och Oberstdorf. Där kommer man mot mål i en nerförsbacke och har god fart.
Lindholm drar linjer mellan Zhangjiakou och Lillehammer.
– Man ska jobba sig upp på platån och in på stadion. Det blir väldigt utslagsgivande. Stadionområdet är ganska kompakt och det finns inte så mycket att arbeta med där.
5. Vallningen: Då har det gått åt skogen
Vallateamen förväntar sig stabila vinterförhållanden. Långtidsprognoserna visar också mellan tio och femton minusgrader.
Det torra bergsklimatet och frånvaron av natursnö gör att det blir kärvt, långsamt före i konstsnöspåren.
– Det ska vara ganska enkelt att valla i de förhållandena och det ska inte bli avgörande. Det blir lätt att få fäste, lite större utmaningar att ha perfekt glid.
– Uppför är det alltså långsluttande backar. Om någon åkare tvingas saxa i klassiskt har vallateamet misslyckats.
I och med att för-OS ställdes in förra året startar åtminstone alla från samma punkt.
– Det är en ny plats för hela eliten. Det är bara de kinesiska åkarna som har åkt där förut.