Det ryska, något hysteriska, larmet kring Nato är påtagligt och ser utifrån ut som något slags lek med speglar. Natos ökande inflytande i grannskapet är nämligen en direkt följd av att Rysslands grannar vill gardera sig mot det som de ser som hot från Ryssland.
I Ryssland ser man det på ett annat sätt. Där anser man att Nato med lock och pock försöker ansluta Rysslands grannar till alliansen för att på det sättet utvidga sitt revir och rubba Rysslands säkerhet.
Norge är det grannland till Ryssland som har varit Nato-medlem längst tid, ända sedan alliansen grundades 1949. De andra grannarna, alltså de baltiska staterna, gick med 2004. Sammanlagt har Ryssland drygt 1 300 kilometer gräns med länder som är Natomedlemmar.
Viktigt att betona diplomati
Brevet från utrikesminister Sergej Lavrov nådde också Finland och utrikesminister Pekka Haavisto (Gröna) valde sina ord på guldvåg och talade om hur bra det är att den diplomatiska rälsen används för öppen diskussion. Han har förstås rätt i att den önskvärda utvecklingen nu är fortsatt diskussion med målet att hitta vägar till samförstånd som minskar skärpan i det internationella läget.
Dessvärre är det inte nödvändigtvis det Ryssland är ute efter just nu. En gissning så god som någon är nämligen att Ryssland med utrikesministerns brev vill ta fram bevis på splittring såväl inom EU som inom organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE.
I en situation som den här, där Ryssland minsann inte bara viftar med brevpapper utan också i högsta grad med vapen, är det oerhört viktigt att kunna visa upp en gemensam front.
Den utrikespolitiska ledningen i de länder som ska svara på det ryska brevet har nu verkligen vägande skäl att samarbeta med sina grannar och jämlika medlemmar i såväl EU som OSSE.
Frågor om planer på nya allianser
Ryssland vill synbarligen nu understryka att landet inte bara tänker på Ukraina då man talar om att Nato närmar sig Rysslands gränser på ett aggressivt sätt. Alla nya konstellationer som gäller alliansfrihet eller allianstillhörighet ska nu granskas. Det här gäller i högsta grad Finland och Sverige.
I sitt brev ber utrikesminister Lavrov, enligt uppgifter i ryska medier, om svar på vilka länder som överväger att ansluta sig till Nato, och han vill också ha motiveringar till varför de i så fall tänker så.
Det är något helt bakvänt i sådana frågor, särskilt då Lavrov samtidigt hänvisar till OSSE-principen om att varje land har rätt att själv bestämma hur man allierar sig och sköter sin försvarspolitik.
Putins tystnad
Det är också mycket intressant att president Vladimir Putin så länge har varit tyst i den säkerhetspolitiska diskussionen. Han har inte uttalat sig om säkerhetspolitik sedan december.
Putins tystnad kan kännas illavarslande, men den kan också bero på att den högsta ryska statsledningen ännu inte har fattat något beslut om hur man vill gå vidare.
Putins presstalesman Dmitrij Peskov sa på tisdagen till nyhetsbyrån Ria Novosti att presidenten säger något om det svar USA tidigare gav på en förfrågan från Ryssland "då han anser att det är nödvändigt".
Medan presidenten tiger och följer läget arbetar den ryska propagandamaskinen för full maskin och högljudda politiker och mediepersoner utmålar omvärlden som hotfull, oenig och ovillig till samarbete.
Frågan är förstås om det verkligen finns tillräcklig sammanhållning i väst. Nu är det upp till bevis och ingen behöver tveka, Ryssland kommer att lägga in nya ansträngningar där det syns tecken på missämja. Det kan landet göra på olika sätt: bland annat genom energipolitik, propagandakampanjer och militärt hot.