Man blir inte rik på att vårda en anhörig hemma. Det stöd samhället ger en närståendevårdare varierar mellan några hundra och omkring tusen euro.
– Tänk att de täcks beskatta bidraget dessutom, utbrister författaren Carina Nynäs, i Mi Wegelius intervju nyligen.
– När vi behövde mera hjälp under en veckas tid på grund av min mans tarmbakterie, så påverkade det bidraget omedelbart. Kortsiktigt, kommenterar Nynäs.
Hon hör till de 50 000 finländare som har registrerat sig som närståendevårdare. Det verkliga antalet beräknas vara 350 000 personer, en del av dem ännu i arbetslivet utanför hemmet.
För en registrerad närståendevårdare kategoriseras bidraget enligt hjälpbehovet. Den lägsta summan är enligt lagen 423,61 euro och den högsta 847,22 euro. Det här är siffrorna för 2022. Uppgifterna finns på sidan Förbundet för närståendevårdare i Finland.
Kommunerna kan ändå välja att betala högre närståendevårdarbidrag i särskilt krävande situationer.
Stödtjänster som hemvård och städning kan påverka bidraget, som alltså beskattas enligt närståendevårdarens inkomster. Summor, stöd och tjänster till närståendevårdarna kan ändå variera i olika kommuner.
– Det finns till exempel skillnader mellan Borgå och Lovisa, berättar Anette Karlsson, SDP-politiker i Östnyland och styrelsemedlem i den lokala föreningen för närståendevårdare och deras vänner.
– Stödet på miniminivån och i följande vårdklass är lite högre i Borgå än i Lovisa. När vårdbehovet sedan är som störst och närståendebidraget som högst, då är bidraget högre i Lovisa, jämfört med Borgå, säger Karlsson.
Närståendevård blir billigare, det gäller att tänka långsiktigt
Anette Karlsson, SDP-politiker i Östnyland
Anette Karlsson tycker att kriterierna för närståendevården är för stränga i dag. De borde ses över och systemet borde vara mer genomskinligt, så att folk förstår hur kriterierna är uppbyggda. Karlsson är aktiv inom närståendevården efter att hon på nära håll följde med hur hennes äldre släktingar togs om hand av yngre.
– Det var naturligt då, men tiderna förändras.
Karlsson efterlyser en större förståelse för närståendevården, den sparar pengar för samhället.
– Att vårda någon i hemmet är mycket billigare än servicehus eller anstaltvård, men det verkar inte finnas någon bred enighet kring vad det innebär. Man behöver tänka på längre sikt för att förstå sambandet, förklarar hon.
Systemet borde förbättras i grunden
Carina Nynäs, närståendevårdare
Carina Nynäs är inne på samma linje.
– Jag räknade ut hur mycket vi sparat samhället, Lars och jag, genom att jag vårdat honom hemma under de senaste fem åren. På sjukhem eller servicehus hade han kostat samhället 325 000 euro, säger Carina. Jag har lyft omkring 20 000 euro på den här tiden.
– Skillnaden är hisnande. Nu arbetar jag ju gratis, egentligen. Systemet med närståendevård borde förbättras i grunden, säger Nynäs.
Mindre – eller mera – i de nya välfärdsområdena?
I de nya välfärdsområdena, som inleder sin verksamhet 2023, kommer närståendevården inte att höra till det främsta att åtgärda.
– Jag tror tyvärr att frågan inte tilldelas så stor betydelse, säger Anette Karlsson, SDP-politiker i Östnyland. Problemen i primärvården, både inom sjuk- och socialvården är stora, och trycket på att korta vårdköerna är enormt efter pandemin. Närståendevården är bara en liten bit.
– Alla frågor som har att göra med välfärd och ork i vardagen är ändå viktiga för beslutsfattarna. Högsta prioritet får närståendevården ändå inte, bedömer Karlsson. Tyvärr, tillägger hon, det här bidrar till alltför kortsiktigt tänkande.
En fråga om rättvisa
verksamhetsledare Sari Tervonen, Förbundet för närståendevårdare
I grunden handlar närståendevården om rättvisa. Bidraget borde vara lika stort oberoende var man bor.
– Egentligen är det ju en mänsklig rättighet i ett välfärdssamhälle, säger Sari Tervonen, verksamhetsledare för Förbundet för närståendevårdare i Finland. Nu varierar bidragets storlek och kriterierna för närvårdarstatus likaså. Så borde det inte vara, systemet borde vara genomskinligt.
Hon tvivlar på att de nya välfärdsområdena kommer att innebära mera pengar för vården, snarare tvärtom.
– Mest rädda är vi för att det blir mindre pengar för närståendevården. Redan nu ser vi att vissa kommuner inte har råd med den närståendevård, som garanteras i lag, säger Tervonen.