Så: ett lockigt
famntag.
Den korta dikten säger mer än tusen ord.
Vi har en scen, men läsaren får föreställa sig vad som hänt strax innan och vilka som möts i en omfamning. Är omfamningen ett uttryck för tröst, en försoningsgest, eller en handling av kärlek? Vi vet inte, vi får tänka oss sammanhanget.
Tomas Mikael Bäcks poesi kännetecknas ofta av dylika korthuggna och avskalade scener som kan vara förankrade i en tydlig och konkret bild – en promenad i en höstblöt skog, en andhämtningspaus vid ett vattenbryn eller ett besök på en loppmarknad - men lika ofta bärs scenen/bilden upp av en känsla eller en förnimmelse som kan vara dubbelbottnad och flertydig.
Titeln på den nu aktuella diktsamlingen, Inställningar, är också den mångtydig – poeten ställer in blicken och fokuserar på en detalj, en avgränsad yta:
På det linjerade pappersarket
utnyttjar jag glupskt
marginalerna, varje tom fläck.
Siktet ställs in.
Men inställning handlar också om attityd, om hur man förhåller sig till andra, till sin omgivning, till sin samtid – eller till en tid i det förflutna.
När poeten vandrar runt i barndomens och ungdomens landskap flyter olika tider in i varandra till ett enda nu i en snabb dubbelexponering:
Sommartorpet
vid Replot hamn!
Åter i skärgården,
en alldeles annan skärgård -
och sextio år
identiskt med en blinkning.
Ord som kolliderar
I Tomas Mikael Bäcks poesi är varje ord en avvägning, en avgränsning. Orden har sin konkreta betydelse, men innefattar och omfattar också olika slags associationer/dissociationer.
Dikterna präglas ofta av en lekfullhet där enskilda ord kolliderar med varandra på ett överraskande sätt:
Masurka, masurek
i handen:
kan man rädda sig till stranden
ur sådant fosforaktigt sken?
De kortfattade dikterna har ett aforistiskt och associativt anslag där andemeningen ibland kan förbli något oklar och väcka frågor som inte får ett tydligt svar. Man anar en personlig ingång som inte alltid öppnar sig för läsaren som sådan, men som ger tankenötter att knäcka.
Det finns drag av elegi och melankoli i Tomas Mikael Bäcks poesi – i synnerhet i dikterna som handlar om eller som utspelar sig i barndomens Vasa – men just de dikterna präglas också ofta av en dov och ömmande svärta.
Vid sidan av dikter med underströmmar av sorg och smärta finns också den pillemariska humorn, livsglädjen och upptäckarivern, som ofta markeras med utropstecken!
Här-och-nu
poeters och filosofers kategori!
Ingen ska komma och påstå
att minnesbilden
av vraket i Storviken
vore annat än påtaglig och levande!
Upplevelse!
Att läsa Tomas Mikael Bäck är att träna sig i uppmärksamhetens konst, att ställa in sig på detaljerna och lyssna till språkets stilla sprakande.