Start
Artikeln är över 3 år gammal

"Freden ska nog vara dyrköpt" – mycket står på spel när Pappersförbundet förhandlar med UPM

Det är strid om prestige och principer på båda sidor när Pappersförbundet och UPM äntligen lyckas sätta sig ner för förhandlingar. Arbetsgivaren vill förändra förhandlingskulturen, men det har ett pris, säger arbetsmarknadsforskaren Mika Helander.

Pappersförbundetgs strejkvakter med gula västar i vintermarsch.
Pappersförbundets strejkvakter utanför UPM i Kouvola. Bild: Emmi Korhonen / Lehtikuva

Alla andra bolag inom träförädlingsindustrin har redan slutit avtal. Det är bara UPM som är kvar och har tagit strid. Sociologilektorn Mika Helander från Åbo Akademi ger en bakgrund till vad som står på spel.

– Den har sin bakgrund i hela omstruktureringen av branschens förhandlingssystem. Företagen har tänkt sig att inleda företagsspecifika förhandlingar eller rentav husspecifika förhandlingar och avtal, säger Helander.

Det skulle ge en stor skillnad. Tidigare har man haft branschvisa avtal, gemensamma för alla koncerner. Man har standardiserat arbetsvillkoren oberoende av vilket företag de anställda har jobbat för.

Mika Helander
Mika Helander är sociolog och arbetsmarknadsforskare vid Åbo Akademi Bild: Jasmine Nedergård / Yle

Lönekonkurrens

De centrala avtalen har minskat på tävlingen mellan bolagen, man har konkurrerat med andra faktorer, påpekar Mika Helander. Men personalkostnaderna, alltså lönerna och arbetsvillkoren, har varit gemensamma för alla anställda i branschen.

Nu vill arbetsgivarna gå in för att förhandla på nya sätt inom den här branschen.

Skogsindustrin avsade sig de centraliserade, branschvisa avtalen för ett år sedan. Därför har man i år ingått koncernspecifika avtal. Stora Enso var det första företaget som nådde avtal med Pappersförbundet i oktober 2021.

Det blev en ganska lyckad förhandlingsprocess och man kom ganska snabbt till lösning, bedömer Mika Helander. Avtalet gick på drygt två år med löneförhöjningar på 1,9 procent de två första åren och 0,9 procent i början av det tredje.

Industriområde i Jakobstad. I förgrunden UPM:s skorsten. Nere till vänster finns Walki och längre bak finns bland annat Alholmens Kraft.
Fabriksområdet i Jakobstad. Bild: Kalle Niskala / Yle

Skilda avtal vid produktionslinjerna?

UPM sägs ha varit initiativtagaren när arbetsgivarna inom skogsindustrin ville ändra förhandlingssystemet. Målsättningen var företagsvisa avtal.

– Dom har väl vissa koncernspecifika intressen och motiv till det. De är mer globala än de andra företagen och har andra villkor att ta ställning till, säger Mika Helander.

De andra företagen var beredda göra koncernspecifika avtal, men UPM vill göra det enligt produktionslinjer, specifika avtal för olika sektorer.

Då skulle de som gör cellulosa få andra löner än de som gör tryckpapper, förklarar Mika Helander. Motiveringen skulle vara olika produktionsvillkor, global konkurrens, att priserna och vinsterna är olika för de olika produkterna.

Det handlar om förhandlingsmakt

Mika Helander, arbetsmarknadsforskare

Det här är en helt ny situation för facket. Om avtalen spjälkas upp blir de svårare att kontrollera, konstaterar Mika Helander.

– Det handlar om förhandlingsmakt. Det blir svårare för facket att få inflytande på löner och andra villkor om vissa produktionslinjer hamnar i en svårare situation än andra.

Arbetstagarorganisationerna är rädda för allt för stor diversitet i arbetsvillkoren, där helt nya avtal måste förhandlas helt från noll, säger Mika Helander.

Förhandlingar igång

Från arbetsgivarna finns det också lite prestige med i spelet. Arkitekterna bakom den nya förhandlingskulturen på arbetsgivarsidan har haft svårt att gå med på koncernspecifika avtal, också trots strejkhot.

Pappersförbundet gick i slutet av förra veckan med på att inleda förhandlingar med UPM:s olika affärsverksamheter skilt för sig. Det ledde till att UPM slutligen mjuknade så pass att förhandlingarna kunde inledas.

UPM:s vd Jussi Pesonen twittrade på tisdagen att förhandlingarna går framåt. Både pappersförbundet och UPM i Finland har förbundit sig till förhandlingar i de olika affärsverksamheterna. Cellulosabranschen inledde förhandlingarna i god anda på måndagen. Från och med onsdagen sätter sig fyra andra affärsverksamheter vid förhandlingsbordet.

Pappersarbetarna på UPM har strejkat sedan årsskiftet, och har meddelat sin vilja att strejka till mitten av mars. Varje strejkdag bedöms kosta UPM flera miljoner.

Huvudingången till UPM:s fabrik i Jämsänkoski.
UPM:s fabrik i Jämsänkoski. Bild: Petri Aaltonen / Yle

Facket får skuld, överkapacitet orsaken

Mika Helander påpekar att det också har varit tal om överkapacitet på vissa håll. Oberoende av arbetstagarnas krav finns det en press på företagen att stänga vissa produktionslinjer och sanera.

Facket fick också en del av skulden när UPM beslöt om placeringen av ett nytt bioraffinaderi i Rotterdam i stället för Kotka.

– Man använder facket som ett argument, också om det sedan visar sig att man aldrig hade någon avsikt att placera den i Kotka heller, invänder Helander.

Pappersförbundets avdelning 44, orange väst
En strejkande pappersarbetare i Villmanstrand. Bild: Kare Lehtonen / Yle

– Det kanske inte är så stort problem att strejken kostar mycket, om man ändå har för avsikt att minska på produktionen, och stänga arbetsplatser, speciellt inom tryckpapperstillverkningen.

Pappersförbundet får stöd av andra fackförbund. Bland annat har Bil- och transportarbetarförbundet AKT inlett en blockad mot UPM i hamnarna. Dessutom planerar man strejk för att skynda på de egna lönekraven.

Industrifacket har också beslutat bojkotta UPM:s fabriker. Det visar att konflikten är större än ett enskilt pappersbolag.

UPM hotar fackets existensberättigande

Inom facket ser man att UPM som enda bolag i sin bransch har inlett en kamp för att minska fackförbundens inflytande.

Facket har väldigt svårt att gå med på betydande lönesänkningar eller sämre villkor än i andra konkurrerande bolag, påpekar Mika Helander.

Arbetarna inom närliggande branscher jämför sin levnadsstandard och sina arbetsvillkor. Det är en kärnfråga för facket. Det handlar om fackets existensberättigande i att försvara sina medlemmars intressen.

A4-papper på löpande bandet.
UPM borde ha råd att möta fackets löneökningskrav, säger Mika Helander. Bild: Mårten Lampén / Yle

Här finns också frågan om det här nu är den Trojanska hästen. Det blir en auktion där man prutar om lönerna.

– Om facket tvingas ge efter inom ett företag finns det en risk att andra företag i nästa runda tar över samma metoder, säger Mika Helander.

"Kostar inte UPM så mycket"

Utifrån de siffror man har sett i offentligheten verkar UPM ju ha gått bra, de har inte brist på pengar i kassan, säger Mika Helander. Därför borde UPM ha råd att möta fackets löneökningskrav.

Han anser att de avtal som har ingåtts hittills har inte gett så höga löneökningar.

– Tänker man på inflationstakten är det osäkert om köpkraften förbättras bland löntagarna. Det verkar inte finnas ekonomiska anledningar. Det som motiverar är försöket att ändra på arbetsmarknadssystemet, säger Mika Helander.

Klart i februari trots knot

Det är svårt att göra någon prognos om hur lång tid förhandlingarna ännu tar - och vilka turer det blir hos till exempel riksförlikningsmannen. Men det är ett gott tecken att förhandlingarna inleds.

Före utgången av februari är nog allting klart, tror arbetsmarknadsforskaren Mika Helander. Då finns ett eller flera fungerande avtal inom UPM.

Före det kommer vi att få höra missnöjda förhandlare på båda sidor. De måste ju visa att de har stått på sig, men gett med sig på bara vissa punkter.

– Om facket tvingas retirera väldigt mycket så har man mer att vänta i kommande förhandlingar.

Mycket beror på hur dyr freden blir, hur stora lönekostnaderna blir i framtiden. Om UPM förlorar och förhandlingarna leder tills stora problem, så avskräcker det konkurrenterna att försöka på det samma, misstänker Mika Helander.

Jussi Pesonens tweet lades till kl 12.16