Den finlandssvenska miljöorganisationen skriver i ett pressmeddelande att Natur och Miljö är bestört över avverkningen av naturskog i Raseborg.
Det handlar om Naturresursinstitutets forskningsskog på ungefär 700 hektar i Solböle i Bromarv som statsägda affärsverket Forststyrelsen förvaltar.
– Avverkningarna kom till vår kännedom dagen efter att vi tillsammans med andra miljöorganisationer hade uppvaktat regeringen om ett krav att skydda mera naturskogar. Egentligen borde all statsägd skog i naturtillstånd skyddas om vi ska kunna leva upp till de nya målsättningarna om biologisk mångfald och bland annat EU:s biodiversitetsstrategi.
Det säger Camilla Sederholm som är verksamhetsledare vid Natur och Miljö. Orsaken till att bland andra hon blev upprörd är att det råder olika åsikter om hur värdefull skogen i Solböle i Bromarv är.
– Bland annat enligt Luonto-Liitto som har gjort karteringar där, så finns det väldigt värdefull, gammal skog där som finns med i planerna på avverkningsområden, säger Camilla Sederholm.
Luonto-Liitto är en miljöorganisation för barn och unga. Luonto-Liitto utgör också en del av Finlands naturskyddsförbund.
Olika uppgifter om hur mycket som ska kalhuggas
För Sederholm är det lite oklart hur mycket Naturresursinstitutet och Forststyrelsen ska låta avverka och när det ska ske.
– Det finns planer på totalt 20 hektar av vilka största delen ska kalhuggas, säger Camilla Sederholm på Natur och Miljö.
I pressmeddelandet skriver miljöorganisationen att Forststyrelsen har avverkat sju hektar skog och planerar att avverka ytterligare cirka 20 hektar naturskog i Solböle med omnejd. Omkring 15 hektar av dessa skogar ska kalhuggas.
– Det är också lite oklart om allt är forskningsskog eller om det också är skog utanför forskningsområdena, tillägger Sederholm.
Yle Västnyland kontaktar kommunikationschef Päivi Lazarov på Forststyrelsen. Hon svarar via e-post att avverkningarna sker i Naturresursinstitutets forskningsskog och tillägger att skogen måste skötas för att man ska kunna bedriva forskning också i framtiden.
Lazarovs kollega på Forststyrelsen, teamförman Ilkka Korhonen, svarar per telefon att det område som ska kalhuggas är 1,2 hektar stort.
Följande person som kontaktas av reportern, som plumsar runt i snön i Solböle i Bromarv, är Kaija Puputti. Hon är forskningsingenjör på Naturresursinstitutet och brukar tillbringa en hel del tid i forskningsskogen i Solböle där det bland annat undersöks hur bra olika trädslag klarar sig i vårt klimat. Forskningen görs på olika provytor.
– Naturresursinstitutet beställer olika skötselåtgärder varje år. Till exempel när det gäller en provyta så gör man en plan och enligt planen så måste man vanligtvis göra någonting. I år har vi beslutat att vi ska avverka på en lite större provyta eller egentligen provytor. Det handlar om forskning i kontinuerlig beståndsvård, säger Kaija Puputti.
I kontinuerlig beståndsvård och kontinuitetsskogsbruk fäller man träd men kalhugger inte området.
Kaija Puputti säger att man planerar fälla skog på områden som tillsammans blir runt 20 hektar. Forststyrelsen har avverkat runt sju hektar i januari och meningen är att fälla träd på ett annat område med provytor. Också det området finns i forskningsskogen och är cirka sju hektar stort.
– Resten är sedan sådan skog som inte är provytor men är mellan provytorna. Där har vi också en skötselplan, säger forskningsingenjör Kaija Puputti.
Hur mycket är gallring och hur mycket är kalhuggning?
– Nästan allt är gallring eller kontinuerlig beståndsvård. Vi har ett område på 1,2 hektar med kalavverkning.
Orsaken till att man kalhugger, det vill säga fäller alla träd på provytan som är 1,2 hektar är att det i tiderna, närmare bestämt 1933, planterades nordamerikanska contortatallar på platsen. Tallarna planterades på ett område som har visat sig vara för fuktigt för dem, så de flesta tallarna har dött stående.
Utrotningshotade mossor i Solböle
Enligt organisationen Natur och Miljö bidrar Forststyrelsens avverkningar till att artrikedomen i området förstörs. Miljöexperter har i samband med tidigare inventeringar påträffat utrotningshotade arter såsom långfliksmossa och lysmossa i det skogsområde som nu har avverkats, skriver man i pressmeddelandet.
– De har ju sina forskningsskogar i Bromarv, som de haft i 90 år, och då menar de (i dagens läge Naturresursinstitutet, redaktörens anmärkning) att man ogärna avbryter så här långa forskningsserier. En sak som kan avbryta forskning är om man påträffar en väldigt sällsynt art och då kan det uppstå meningsskiljaktigheter hur mycket man måste skydda den här arten, säger Natur och Miljös verksamhetsledare Camilla Sederholm.
Åsikterna är alltså delade, säger Sederholm och tillägger det finns läger som anser att man inte överhuvudtaget borde hugga på sådana områden.
– Vi försöker också ta i beaktande att det finns arter som man måste skydda. Vi gör så bra som möjligt, men forskningen kommer först i forskningsskogar, säger Kaija Puputti på Naturresursinstitutet.
Forststyrelsen lämnar till exempel döda träd som fallit kvar i skogen, tilläger Puputti.
– Vi vet i dag att nuvarande skogsbruksmetoder inte varit tillräckliga för att skydda skogens arter. De flesta utrotningshotade arterna finns i skogen och antalet rödlistade arter ökar. Vi har inte fått slut på nedgången av den biologiska mångfalden. Vi behöver göra något för att vända den här trenden, säger Camilla Sederholm på Natur och Miljö.
– Det blir ibland lite tryck på de här forskningsskogarna. De är ju en del av de statsägda skogarna. Nog skulle man vilja skydda mycket skog, men man borde också lämna lite forskningsskog för skogsforskning. Det tycker jag, säger Kaija Puputti på Naturresursinstitutet.