Kuggmatch? Nej då.
Damlejonen visste precis vad de höll på med då de körde omkull Japan i OS-kvartsfinalen på lördagen. Finländarna var bättre på precis allt, omställningarna, försvaret, närkamperna och framför allt målskyttet.
Och det i form av Petra Nieminen.
Nieminen har ett grymt skott, det vet vi, men det verkade vara lättare sagt än gjort att anpassa sig till spelet i liten rink. Mot USA och Kanada var hon osynlig, mot Schweiz och ROC också kilometer från den nivå vi blivit vana vid.
Men nu? Jösses. Snacka om att vara klinisk då insatserna ökar.
Sätter man ett sätter man flera, tydligen
Yle Urheilus expert på plats här i Peking, den tidigare OS-resenären Saila Saari, har hela tiden sagt att Nieminen bara behöver det där första målet för att komma igång.
Efter att hon punkterat nollan mot Japan spelade Nieminen faktiskt med ett beundransvärt självförtroende och dödade matchen nästan helt själv.
Michelle Karvinen och Susanna Tapani var inte heller mycket sämre, trots att de började leka på isen i den tredje perioden. De schabblade bland annat bort ett två-mot-noll-läge i boxplay. Och trixade till det lite väl ofta.
Men det här var ändå en match som var över efter 3-1-målet. Allt efter det var bara en påminnelse om att Finland faktiskt också ska nämnas i samma diskussion som Kanada och USA.
Nu gäller det att visa att man hör hemma i den diskussionen också i ett OS.
Mirakel på önskelistan
Härnäst står en semifinal mot USA i tur för Damlejonen. Det var den här matchen som var orsaken till att gruppspelssegern över ROC egentligen var så viktig – i alla andra fall hade motståndet i semin stavats Kanada.
USA är inte lika bra. USA är inte lika överlägsna. Jo, de kommer att föra spelet. Jo, de kommer att skjuta varje gång de har läge att göra det.
Mot Japan visade Damlejonen att de har fart i benen om de vill ha det. Mot USA skruvas tempot upp något oerhört – det viktigaste är att inte stå stilla.
Backarna och försvararna måste orka jobba hemåt efter att USA vinner puck i mittzon. Anfallarna måste orka lägga press på de amerikanska försvararna då de bygger upp spelet i egen zon.
Då finns det en chans.
Men mest av allt måste alla orka kämpa framför kassen. Det är där USA räknar med att vinna kampen om returerna, det är där USA gör sina mål.
Aggressiviteten nära målen i båda ändorna är något Damlejonen måste ta med sig från den här segern.
Då finns det en pytteliten chans att stå för det som ändå ska kallas ett mirakel.
Men det allra finaste? Sättet hur de finländska Luleåbekantingarna åkte fram för att omfamna sin lagkamrat Chiho Oshawa efteråt. Och sättet hur de japanska spelarna följde med kärleken med så otroligt breda smil på sina läppar.
Ändå rätt symboliskt att semifinalen spelas på alla hjärtans dag – enligt nuvarande uppgifter klockan 15.10 finsk tid. Kanada och Schweiz möts i den andra semifinalen som kör igång klockan 6.10.