Att vara omutlig, kompromisslös och vägra vika sig, vilken betydelse kan det ha för ett samhälle? Här har vi en av de viktiga frågor som Anna Lindholm reflekterat över under sitt arbete med boken Den rätta färgen.
I den beskriver hon Anna Wiik och hennes man Karl Harald Wiik. De stod båda upp för sin övertygelse till den grad att de satt i fängelse för den.
Inga politiska diskussioner kring matbordet
Kring sekelskiftet 1800–1900 när Anna Forsström, som hon då heter, växer upp i Gräsviken i Helsingfors består det av fattiga arbetarkvarter. Hennes hem är enkelt men tryggt och utan särskilt politiskt engagemang.
Som fjortonåring 1905 upplever Forsström storstrejken ute på gatorna i Helsingfors. Hon börjar reflektera över klasskillnaderna i samhället och går två år senare med i det svenskspråkiga socialdemokratiska ungdomsförbundet.
Då inbördeskriget bryter ut 1918 har hon redan i tio år hållit tal på arbetarrörelsens scener, varit aktiv inom ungdomsrörelsen och ingått i tidningen Till storms redaktion.
Inbördeskriget är en stor besvikelse och mycket skrämmande för fredsaktivisten, pacifisten Forsström. Hon är fullständigt emot våldet på båda sidorna.
Den första fängelsedomen
I efterdyningarna av inbördeskriget blir Forsström till sin förvåning dömd till hela fyra års tukthus på Skatudden och hon fråntas sitt medborgerliga förtroende i sex år. Hennes brott klassas som "medhjälp till högförräderi".
Under sitt fängelsestraff – i praktiken från maj till november 1918 – blir hon emellertid ganska tuff och kaxig. Tillsammans med medfångar sjunger hon röda sånger och retar upp väktarna.
– Fängelsetiden är nog någonting som hon bär med sig för resten av sitt liv, som något som bygger upp ganska mycket mod i henne, uppfattar Lindholm.
När många andra kanske skulle brytas ner blir Forsström starkare när det är som svårast.
Det är bara en person, som redan före tiden i fängelset, har förmågan att göra henne knäsvag.
Han heter Karl Harald Wiik, är riksdagsledamot och senare Socialdemokraternas partisekreterare.
I mars 1918 skriver en förälskad Anna i sin dagbok:
"Det är egendomligt att jag ej kan komma över den nervositeten och skyggheten jag alltid känt i hans närvaro".
Giftermål på magistraten
Efter fängelsetiden blir Forsström och Wiik ett par och 1925 gifter de sig. Nu flyttar Anna Wiik från sitt föräldrahem till Malm där Karl Harald bor med sin mamma.
– Och deras äktenskap tycker jag är väl så där som äktenskap i stort är. Det är liksom både knepigt och svårt men också väldigt fint och varmt, berättar Lindholm.
Karl Harald har svårt att skiljas från sin innerligt kära Anna när han reser ut i Europa, bland annat för att sköta om partiets internationella kontakter. Han skickar hem oroliga brev.
Anna blir å sin sida störd av att han hemma kritiserar henne för att hon gärna struntar i morgongymnastiken och andra, i hans ögon, viktiga rutiner.
Men politiskt verkar Karl Harald, med sin borgerliga bakgrund och Anna, med sin arbetarbakgrund, hela vägen vara mycket samstämmiga.
Socialismen är den enda rätta vägen att nå fullständig demokrati och jämlikhet för alla och det är alltid fred som ska gälla.
Den svenska gruppens högkvarter på Cirkusgatan 3
En av många engagerade personer som ansluter sig till gruppen på Cirkusgatan 3 i Helsingfors är den blivande journalisten, författaren, politikern, riksdagsmannen, senare Tove Jansson-partnern Atos Wirtanen.
Han och Anna Wiik är snart involverade i en livlig dialog.
Atos kommer in med den psykologiska sida som Anna Wiik saknar hos den mer pliktfokuserade Karl Harald.
Hon har ett stort behov av att få ventilera sina känslor och filosofiska och religiösa läsefrukter, som till exempel Nietzsche.
För mig har du blivit det djupaste som människa men starkaste som kvinna
Atos Wirtanen till Anna Wiik
– Anna och Atos har en jättenära relation. Det har till och med gått rykten om att de kanske skulle ha haft någon slags mer intim relation. Det vet jag inte, ... men det är så otroligt starka känslor mellan dem, säger Anna Lindholm.
I slutet av 1920-talet skriver Atos till Anna:
”Hellre död för dig än i ditt hjärtas periferi. Jag visste väl att jag stod dig andligen närmare än kanske någon annan, men hjärtat! Du vet att jag fördömde min känsla, men förneka den kunde jag inte. Du vet också, att jag inte med min vilja begärde dig och intet älskade, blott det, att få vara i en särställning och utan att störas av annat och andra. Var det för mycket? Kanske. ... För mig har du blivit det djupaste som människa men starkaste som kvinna … Jag glömmer dig nog inte, ty hur skulle man kunna glömma – sitt liv?”
Som riksdagsman är Karl Harald mycket ute och reser och som partisekreterare är han jätte upptagen. Så Lindholm tror att Atos också blir en viktig vän för att Anna med honom är mindre ensam.
Under 1930-talet börjar rullningen utför mot katastrofen
I och med Hitlers maktövertagande i Tyskland 1933 blir Anna Wiik väldigt orolig för vart världen är på väg. Hennes liv får nu en ny vändning utför, konstaterar Anna Lindholm.
Paret Wiik och deras parti SDP är först på samma linje, eniga om hur man ska stå emot fascismen med fredliga medel i ett neutralt Finland. Men i takt med Hitlers ökade framfart börjar partiet ändra riktning och år 1937 går det med på militarisering och upprustning.
Det gör Anna och Karl Harald djupt besvikna och nu blir de mer och mer på kant med SDP:s övriga medlemmar. Deras protester mot upprustning och militarisering, i bland annat tidningen Vapaa Sana, leder till att de 1940 utesluts ur partiet.
Det är en bra fråga att fundera över om man är den som vågar stå upp
Anna Lindholm
Också fem andra riksdagsmän – en av dem kvinna – utesluts. Och med Karl Harald i spetsen börjar de året därpå kalla sig för Sexlingarna.
Anna Wiik vänder ryggen till Atos Wirtanen
1940 skriver Atos Wirtanen en artikel i Arbetarbladet som blir en dödsstöt för hans och Annas relation.
I den är han djupt kritisk mot Vapaa Sana gruppen, alltså Sexlingarna, och han skriver att Karl Harald är en fegis med bara en massa åsikter i teorin som han aldrig klarar av att hålla i praktiken.
Anna upplever det som högst förnedrande att hennes väldigt nära vän plötsligt skriver en så här oerhört nedlåtande artikel. Från och med nu pratar hon inte ett ord med Atos Wirtanen någonsin mer i livet.
– Och det är lite så hon funkar, om man sviker Anna Wiik då är man aldrig, aldrig, aldrig mer och får hennes förlåt, det kommer aldrig att ske, säger Anna Lindholm.
Karl Harald fängslas
Som folkvald kan Karl Harald i alla fall fortsätta att fungera som riksdagsman. Och i slutet av juni 1941, precis när fortsättningskriget står för dörren, håller han ett tal i Riksdagen i vilket han är mycket kritisk mot krigsplanerna.
Talet får SDP och regeringen att vilja tysta Karl Harald och också resten av Vapaa Sana gruppen. Och när paret Wiik sedan är uppe i Munsala på sommarsemester hos sina nära vänner Tekla och Vilhelm Westlin häktas Karl Harald.
På frågan om hur han mår i fängelset svarar han först upprepade gånger att han mår bra. I brev hem beskriver han hur han gymnastiserar ute på fängelsegården och har fin utsikt.
Anna har för sin del fullt upp med att ordna med matpaket till honom. Hon är på sitt sätt också stolt, för hon tycker att hon hellre har en inlåst man som står upp för det han tror på än en fegis som är fri.
Samtidigt är det en stor frustration för Anna att allt det här sker utan att det skrivs någonting om det i tidningarna. Inte heller Karl Haralds försvarstal i rätten får allmänheten vetskap om.
In i total isolering
Och sedan förflyttas Karl Harald från fängelset i Åbo till Riihimäki fängelse och nu hamnar han så att säga längre och längre in i fängelsesystemet, in i isolering. Inte ens matleveranser utifrån är tillåtna.
– Anna är livrädd att hon en dag bara ska få ett samtal om att han har blivit mördad i fängelset, berättar Anna Lindholm.
Inför Karl Haralds sextioårsdag ”bråkar” Anna sig till ett tillstånd att få besöka honom. Men ett besök under bevakning känns ändå för fruktansvärt för henne, så hon omförhandlar besöket till rätten att få fram ett brev till honom i stället.
Den barbariska svälttortyren
Också om Anna Wiik är under bevakning, tar hon till slut en risk och sänder iväg en artikel för publicering i Sverige.
I den beskriver hon den "barbariska svälttortyr” som Sexlingarna utsätts för. Om Karl Harald skriver hon:
”Min man, som vid överföringen till Riihimäki i början av november befann sig i utmärkt fysiskt skick, väger nu 54 kg. … Vi har vänt oss till alla upptänkliga myndigheter för att få tillstånd att själva deltaga i deras underhåll, men … Den hjärtlösa tidsandan och ’rättsordningen’ i Finland kräver att fångarna ska svälta.”
När Karl Harald friges 1944 lever han, men är i dåligt skick. Han är ännu med om att grunda DFFF, det Demokratiska förbundet för Finlands folk, vars första ordförande han blir.
Men bara ett par år efter frigivningen, år 1946 dör Karl Harald Wiik bruten av sjukdom. Anna Wiik blir ensam ända fram till sin död år 1964.
En ångerfull Atos och Lindholms egna reflexioner
1963 skriver Atos Wirtanen i sina memoarer Mot mörka makter att han missuppfattat Wiiks politiska linje och att brytningen med Anna och Karl Harald tillfogade honom sår som aldrig läkt.
Samtidigt är han inte alls säker på att hans natur hade lämpat sig ”för ett flerårigt fängelsemartyrium”.
Jag är född på 1980-talet och på 1990-talet sjöng jag fredssånger i skolan och vaggades in i att fred är den enda vägen
Anna Lindholm
Anna Lindholm konstaterar att det nu långt senare är svårt att förstå att Finland då var i ett läge där en person som Karl Harald, som var emot upprustning och åkte runt för att varna för krig och tala för fred, att det var något som Statspolisen och regeringen såg som ett hot mot Finland.
– Anna Wiik ser ju egentligen på det då som vi kanske ser på det i dag – eller vi, vem nu det är? Jag är född på 1980-talet och på 1990-talet sjöng jag fredssånger i skolan och vaggades in i att fred är den enda vägen ... Men det var ju det han sattes dit för, då han och Anna var helt övertygade om att Finlands självständighet bevaras endast om landet går in för neutralitet!
I sin bok Den rätta färgen skriver Lindholm att hon vill att vi diskuterar vad det här har att göra med oss i dag. Hon uppfattar att vi likaså nu lever i osäkra tider och att vi faktiskt behöver processa det hur vi ska bevara fred och demokrati.
– Så då tänker jag att Anna Wiik ju verkligen får oss att fundera på hur mycket vi ska kompromissa? Hon ville ju absolut inte kompromissa, det tyckte hon var fegt. Gjorde hon rätt eller gick hon för långt i sin kompromisslöshet? funderar Anna Lindholm.
Anna Wiik är ju som många människor är. Vi ser exempel på det runtom i världen, att det sitter människor i fängelse för att de har försökt försvara demokratin i sitt eget hemland. Många överlever, många gör det inte.
– Men ... så jo jag tror ändå det väl är en bra fråga att fundera över om man är den som vågar stå upp. Atos Wirtanen gör det ju sedan när det är lite mera tryggt, vilket man kan tycka att är provocerande. men jag kan också förstå att det kan bli så, säger Anna Lindholm.
Vi har ju samma problem i dag med hur vi ska förhålla oss exempelvis till högerradikalism och rasistiska åsikter och partier – och länder – som verkligen hotar demokratin
Anna Lindholm
Och om det är så att man faktiskt är tvungen att röra sig bort från demokrati för att på något sätt överleva som självständig nation - som till exempel då i Finlands fall – så tror Lindholm att det samtidigt är väldigt bra att den här oppositionsgruppen fanns.
– Och att det finns motsvarande grupper i dag, som väger upp och nyanserar och gör att man på något sätt tvingas förhålla sig. Alltså vi har ju samma problem i dag med hur vi ska förhålla oss exempelvis till högerradikalism och rasistiska åsikter och partier – och länder – som verkligen hotar demokratin och ändå lyckas fånga folks stöd och röster, påpekar Anna Lindholm.
