Det är full rulle i mixade zonen där spelare och media möts efter OS-finalen. Så här fullpackat har det inte varit under hela OS, men nu är varenda plats upptagen. Sida vid sida, på samma sätt som i tiderna innan pandemin svepte över världen.
Leo Komarov står en stund och tittar på när assisterande tränaren Mikko Manner intervjuas av Yle. Och när det blir hans tur bränner han av ett brett leende.
– Det känns bra. Jag har alltid drömt om ett OS-guld och nu vann vi.
VM-guld, VM-silver, OS-brons, Gagarin Cup – Leo Komarov har varit med om en hel del under sin karriär. Men det finns ingen tvekan i rösten när han svarar på frågan om det här var den största segern.
– Jo. Jag har varit med om allt möjligt, men det är klart att OS är OS.
Lejonen har gjort ett fenomenalt bra OS, med seger i varenda match. Trots att spelet inte alltid sett så bra ut som det hade kunnat.
– Vi spelade en bra sista match. Vi har haft en bra turnering, men vi har inte spelat som vi har velat varje match. I dag spelade vi ända från första perioden och vi visste att vi hade en stor chans att vinna.
"Nu får vi så småningom dricka lite öl och fira lite"
Efter World Cup 2016 hade Leo Komarov gjort sitt i landslaget – eller så trodde han i varje fall. Men så fick han frågan av sin lilla son om varför pappa inte spelar i landslaget. Den frågan kom att ändra allt. Vägen tillbaka till landslaget och mot drömmen om ett OS-guld stakades ut.
I höstas inledde Komarov sin fjärde säsong i New York Islanders – men var inte nöjd med den speltid han fick. När möjligheten öppnades i SKA St:Petersburg var saken klar.
– Jag ville komma till OS och jag behövde spela. Nu har jag fått spela om ett OS-guld.
Hur känns det nu?
– Det känns tomt. Tre veckor har vi varit ganska så inlåsta med coronan och allt. Nu får vi så småningom dricka lite öl och fira lite. Sex hårda matcher, det har varit tufft för allihopa. Det känns tomt, men på ett bra sätt.
Ser fram emot några dagar med familjen
KHL har haft paus under OS och ligan beslöt att säsongen kör igång igen med slutspel den första mars. Nu ser Komarov allra mest fram emot att få träffa familjen och sonen som hade tidig väckning i morse.
– Jo han har varit uppe och tittat. Jag vet att de kommer och vänta på oss till flygplatsen. Jag har inte sett honom på flera veckor och så måste jag till St:Petersburg igen och dom blir hemma.
– Familjen är väl det viktigaste. Hockey är hockey men det är roligt att få åka hem.
Jo jag vill hälsa till Nykarleby, till mamma och pappa. Det har varit roligt. Snart kommer jag hem!
Komarov har upprepade gånger i intervjuer sagt att karriären sjunger på sista versen.
Finns det energi kvar ännu, eller är allt fullbordat?
– Finns lite energi kvar ännu, men vi får se. Det har varit två tunga år med corona. Så vi får se hur det går vidare.
Vill du avslutningsvis skicka en hälsning hem?
– Jo jag vill hälsa till Nykarleby, till mamma och pappa. Det har varit roligt. Snart kommer jag hem!