Nu stundar en ny era då gamla Tryckishuset snart skall rivas och verksamheten flytta till splitternya lokaler i kulturhuset nya Fokus två kvarter bort. Kansliet för Västnyländska ungdomsringen (VNUR) som administerar huset får en ny adress.
På Tryckis får alla blommor blomma
En av de unga scenkonstnärer som funnit sitt hemviste i Tryckis är Felix Lönnqvist, även sekreterare i Ungdomsringen.
– Det är nog väldigt tryggt och man känner genast att kulturlivet är starkt i västra Nyland när man kommer in här, det samma gäller kulturhuset Karelia i Ekenäs.
Felix är sin unga ålder till trots en riktig mångsysslare inom performativa konster och på det lokala kulturfältet.
Bland annat har han varit involverad i den finlandssvenska talangjakten Grand Beat och det var i de rullorna han hittade till Tryckeriteatern.
Han tycker att teatern gett honom goda möjligheter att utveckla sig själv och sina drömmar och att Tryckis är en plats där alla får vara sig själva.
Kulturen och scenkonsten erbjuder enligt honom ett mervärde.
– Kulturlivet och sådana här institutioner behövs för att människorna i den här bygden skall få något extra förutom vardagen.
Holger Wickström, en av Tryckeriteaterns grundare och något av den västnyländska kulturens "Grand Old Man" och multitaskare, kan inte annat än hålla med.
– Det är ju lite så att när man blir teaterbiten så blir man lite tokig, det är en så stark och inspirerande sammanhållning, inflikar Holger Wickström.
Teatern lockade mer än gym och solarium
Men för att få en mer heltäckande bild av Tryckeriteaterns historia får vi backa bandet tillbaka till efterdyningarna av landets ekonomiska depression på 1990-talet.
Då hade Ungdomsringen redan en längre tid varit på jakt efter ett ställe där de kunde sätta upp sina egna produktioner samt visa gästspel.
Men eftersom det var ekonomiskt knappa tider, gick det lite trögt.
Tyvärr för tryckeriet men lyckligtvis för kulturen så visade sig det gamla talesättet "Den enes död, den andres bröd" stämma här.
Den traditionella tryckeribranschen gick nämligen genom stora strukturomvandlingar och år 1993 tystnade pressarna i Karis Tryckeri (filial till Ekenäs Tryckeri Ab) för gott.
Huset stod plötsligt tomt, på paradplats i Karis centrum, knutpunkt i Västnyland.
Efter nedläggningen av boktryckeriet gjordes försök att driva gym och solarium i tegelbyggnaden i Karis kärna.
Folk var ändå inte så intresserade av att trimma musklerna på den tiden, vilket gynnade scenkonsten.
– Den första stora produktionen, Maratondansen, var ju en enorm succé fast den som pjäs var ganska grym, minns Holger Wickström.
Efter det har otaliga teaterstycken, musikaler, monologer, sångföreställningar och dansuppträdanden lyst upp huvudscenen.
– Vi tänkte att om Teater Viirus kan skapa upplevelser i ett gammalt reningsverk på Råholmen i Helsingfors så kan vi inte vara sämre här i Karis, säger Holger Wickström.
Det som i mitten av 1990-talet började som alternativ och kompletterande scen i regionen i dag är en institution som står på stabil finansiell grund.
Starka tillsammans
Nya Fokus, som så småningom skall stå klart, kommer att kunna inhysa många olika kulturaktörer, inte bara Tryckeriteatern och Luckan.
Men så har det i praktiken varit också i gamla Tryckishuset. Dörren har stått öppen alla kulturutövare och -älskare.
Tryckeriteatern har under hela sin verksamma tid varit bra på att samarbeta med andra. Bland andra var Lärkkulla folkakademi med och förverkligade den första publikmagneten.
En annan långvarig, likvärdig samarbetspartner är Västra Nylands Folkhögskola, VNF.
Vettigare att bygga nytt än att sanera gammalt
Men allting har sin tid och Svenska Kulturfonden, som är Tryckeriteaterns viktigaste finansiär, började för några år sedan syna före detta Karis Tryckeris fastighet i sömmarna.
– Kulturfonden är mycket mån om att lokalerna skall vara ändamålsenliga och i gott skick och efter att ha gjort en konditionsgranskning av Tryckishuset så hade man att välja mellan att renovera nuvarande fastighet för miljonbelopp eller bygga nytt med staden som delfinansiär, berättar Wickström.
Det stannade för det senare. Utifrån en blandning av intern och extern finansiering får man helt enkelt mer.
Kulturhuset nya Fokus skall vara klart att ta i bruk sommaren 2022.
Ett eget hus planerat och byggt för att producera kultur
Charlotta Eriksson, heltidsanställd verksamhetsledare för Ungdomsringen, ser fram emot att få vara med och bygga upp verksamheten i det nya kulturhuset.
– De nya lokalerna är ju byggda helt och hållet med sikte på att där skall produceras kulturverksamhet, så det skall bli spännande.
Hon säger att det finns planer på att i framtiden skapa mer innehåll på finska, så här långt har Ringen varit ganska förankrad i det svenskspråkiga.
Som ett slags “öppningserbjudande” kör man också med lockbetet Open Call, där de två vinnande bidragen får hyra in sig på scenen gratis ett par gånger.
Holger Wickström konstaterar att det nog känns lite vemodigt att en era tar slut, men att det är bra att en annan tar vid.
– Det här är ju en gammal industribyggnad där vi kunnat härja ganska fritt, men det blir nog bra i det nya kulturhuset också.
I källaren i Karis Tryckeris hus finns också Teatergarderoben där man kan låna rekvisita för sina produktioner.
Den kommer att flytta med till nya Fokus, liksom föreningen Luckan och det ljus- och ljudteknikföretag som nu finns i huset som är utdömt.
“Sodankyläs gåva till Karis”
En långvarig samarbetspartner som Holger Wickström vill nämna är dansskolan Hurja Piruetti och dess grundare Katja Köngäs.
Hon är uppvuxen i Sodankylä i Lappland och hennes flytt till Karis ser Wickström som en vitamininjektion till det västnyländska kulturlivet.
– Jag brukar säga att Katja är Sodankyläs gåva till Karis.
Skolans dansare har medverkat i mången produktion och deras egna föreställningar drog alltid fullt hus.
Lite för fullt ibland, medger Wickström och berättar att enligt bestämmelserna får Tryckishuset ta emot cirka 240 åskådare, men att Hurja Piruetti någon gång fyllde upp salen många gånger om.
– Men det var inga problem eftersom många i publiken var barn och inte tog mer plats än små skumsläckare, måttar han med händerna, men intygar att förseelserna är preskriberade sedan länge.
Artikeln rättad 28.2: Tryckeriteatern fick ta emot 240 personer, inte 400 som det först stod i artikeln.
