Peter Gembäck är mitt uppe i en livskris just nu. De tjugo åren i Knutbysekten är bakom honom, men han lider av PTSD med suicidala tendenser och processen att hitta sitt nya jag och vad han tror på är lång och svår. Men kanske också lite spännande.
Det var år 2017 som Gembäck anmälde sig själv och pastorerna Åsa Waldau och Urban Fält till polisen.
Polisanmälan blev slutet för sekten som överträffade även den vildaste av fantasier: mord, våld, sex, pengar, maktmissbruk.
Gembäck dömdes för misshandel och olaga tvång och fick villkorlig dom och dagsböter. Åsa Waldau dömdes för åtta fall av misshandel och Urban Fält dömdes för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning.
Gembäck har avtjänat sitt straff.
Morden i Knutby
Redan kring år 2000 blev Knutby ökänt då två kvinnor i sekten bragtes om livet. År 1999 hittades Helene Fossmo död i badkaret och man misstänkte brott mot liv.
År 2004 sköts Alexandra Fossmo ihjäl av den så kallade Barnflickan.
Både Helene och Alexandra var hustrur till Knutbypastorn Helge Fossmo och misstankarna riktades mot honom.
Även om Barnflickan var den som sköt Fossmos hustru så dömdes Fossmo till livstids fängelse för anstiftan till mordet och anstiftan till mordförsök. Gällande Helene Fossmos död har man aldrig kunnat bevisa att mord låg bakom, även om misstankarna mot Helge Fossmo funnits där.
Efter dödsfallen och den oönskade uppmärksamhet som riktades mot Knutby, höll församlingen låg profil. Men det man trodde fick ett slut i och med domen av Fossmo, fortgick i det fördolda.
Sekten isolerades ännu mer, maktmissbruket eskalerade och människor for illa.
Från normalt till onormalt
Det är värt att påpeka att församlingen i Knutby är sprungen ur ett normalt frikyrkligt sammanhang.
Men med en karismatisk ledare vars storhetsvansinne tilläts växa genom de övriga medlemmarnas tro på henne, förvandlades det till en sekt där personkult och tystnadskultur rådde.
– Tanken att skriva en bok kom tidigt då det blev klart för mig hur fel vi hade haft. Då man tänker på sluttampen i Knutby så är det svårt att förstå att vi faktiskt var vanliga människor som var med i den här sekten.
Gembäck har brottats med tanken om att de tjugo år han var med i församlingen i Knutby var förgäves, eftersom allt det de trodde på visade sig vara en stor lögn. Med boken hoppas han de här åren ändå kan tjäna ett syfte för att få oss, inklusive sig själv, att förstå vad det var som hände.
En annan orsak till varför han skrev boken "Knutby inifrån" var att han ville lyfta fram ett förövarperspektiv.
– De flesta böcker om sekter är skrivna ur ett offerperspektiv men det kändes viktigt för mig att förklara varför jag blev en förövare och sektledare. Vilka mekanismer jag tänker låg bakom.
Boken kan anses vara unik utifrån det perspektivet, eftersom Gembäck ärligt beskriver sin egen roll som pastor i sekten.
– Jag försöker i möjligaste mån ta ansvar för det jag bär ansvar för. De jag sårat får bedöma hur väl jag lyckas med det.
Kan komma ett nytt Knutby
Psykolog och psykoterapeut Pia Puolakka ger terapi åt människor som utsatts för bland annat andligt våld. Både hon och Gembäck tror att ett nytt snarlikt "Knutby" kan uppstå.
– Ifall en person med narcissistiska eller psykopatiska drag får chansen att leda en gemenskap och de lyckas manipulera medlemmarna, så kan det hända igen.
Puolakka säger att skadliga gemenskaper kännetecknas av en strikt kontroll och att man fördömer och straffar de medlemmar som inte lyder.
– I skadliga miljöer finns oftast “endast en sanning” och man tolererar inte avvikande åsikter. Det förekommer även andligt våld som kan vara både psykiskt, fysiskt och sexuellt till sin karaktär och som man rättfärdigar genom gemenskapens tro, säger Puolakka.
Hon påminner om att i en sund gemenskap tillåts annorlundaskap och man ingriper genast om någon mobbas eller om det förekommer andligt våld.
– En god gemenskap stöder människans välbefinnande, inger hopp och har en positiv inverkan på människors liv.
I Finland finns Stödföreningen för religioners offer rf och där kan man läsa mera om andligt våld, som om man ser till medlemsantal och antalet personer som tagit kontakt med föreningen, vuxit under senare år.
Åsa bestämde allt, till och med vem man låg med
Puolakka påminner om att i en sund miljö kan en människa vara sig själv och göra sina egna livsval.
I Knutby bestämde Åsa Waldau däremot allt. Allt från vilken bil man fick köpa, hur man fick inreda och måla om hemma, hur man skulle gå klädd.
Till och med hur ofta de gifta paren fick ha sex och ifall de fick sova med varandra och om ens barn fick bo under samma tak som sina föräldrar, dikterades.
Efter att Knutby upplöstes var det alltså inte enbart det existentiella man skulle ompröva efter decennier av hjärntvätt. Också rent praktiska saker och den plötsligt fria viljan blev knepig.
– Det var exempelvis ett stort steg för mig att gå till frisören och klippa mig. För Åsa hade klippt mig och bestämt hurudan frisyr jag skulle ha under så lång tid. Jag såg ju inte klok ut.
Också att få köpa den bil han drömt om var stort, även om bilen visade sig vara ett krånglande måndagsexemplar.
– Det var hemskt, för min tanke var att Gud förbannade och straffade mig för att jag inte trodde på Åsa längre.
Gembäck säger att han rationellt förstår att man inte kan tänka så, men känslomässigt var det "svåraste och svartaste och djupaste ångest".
Värt att komma ihåg är också att i Knutby hade Gembäck sina "närmaste och finaste vänner" som han värdesätter högt.
– Dom finns kvar, men vi är så trasiga så vi kan inte umgås på samma sätt längre.
Farligt missförstånd
Då Gembäck får frågan om vad som är den vanligaste missuppfattningen om de som var med i Knutbysekten, kommer svaret direkt.
– Att vi är freaks. Att man tror att vi är udda och konstiga människor. Att vi är svaga och korkade och emotionellt störda på något sätt.
Också Puolakka säger att det är en farlig missuppfattning att tro att människor som dras med i exempelvis en sekt, olika slags bedrägerier eller in i en våldsam parrelation, skulle vara annorlunda på något sätt.
Som Gembäck uttrycker det:
– Det är ett farligt missförstånd eftersom det innebär ett antagande om att sånt enbart “kan hända andra”. Och då finns faran att man inte är observant, missar de röda flaggorna.
Idag börjar minnena av personer som Åsa Waldau, Helge Fossmo och Urban Fält att blekna för Gembäck. Han vaknar inte längre lika ofta upp på natten och känner stark ångest.
– Samtidigt är smärtan över vad jag har gjort och vad jag har blivit mer påtaglig idag.
Det är svårt att börja om då man som Gembäck i många sammanhang blir igenkänd som en tidigare sektledare.
Men, efter att människor pratat en stund med Gembäck brukar de alla säga samma sak: du är ju jättevettig! Det känns bra men han skulle gärna slippa de förutfattade meningarna, att han bara skulle få vara människa och inte tidigare sektledare.
Gembäck och hans hustru och barn har flyttat till ny ort i Sverige för att börja om.
– Jag är i en fundamental rekonstruktionsfas av hela mitt liv, vi får se var jag landar.