Anneli Heikkilä-Nordmyr och hennes man Mikael blev efter lång väntan föräldrar till Samantha i slutet av år 2018. För Anneli var resan mot moderskap inte bara en känslomässig berg-och-dalbana, utan det var också en viktresa. Innan de påbörjade adoptionsprocessen gjorde de fyra IVF-behandlingar.
– Efter varje behandling samlade jag på mig kilon. En misslyckad graviditet bidrog också till viktuppgången. Då vi började vägde jag 57 kg och efter avslutade IVF-behandlingar vägde jag 95 kg.
Viktstressen tog inte slut då Anneli och Mikael bestämde sig för att försöka adoptera.
– Jag kände ett stort obehag över det här med vikten. Jag tänkte att vi inte skulle bli godkända, att vikten skulle fälla oss och jag började fundera om vi borde stormbanta för att gå ner i vikt.
Inga vidunderliga människor
Adoptionsprocessen börjar med adoptionsrådgivning, något som bland annat Helsingfors social och hälsovårdsverk ordnar. Maria Jensen är socialarbetare där.
– Alla har nog hört rykten om att det är en lång och krävande process. Många funderar säkert på om de duger. Men jag vill poängtera att det inte är några vidunderliga människor, med en viss akademisk utbildning eller ett hem med ett visst antal kvadratmeter, som blir adoptivföräldrar.
Hälsan är ändå viktig enligt Jensen. Den term som används för blivande adoptivföräldrar är att de ska ha ”god fysisk och psykisk hälsa”.
– Det handlar om helheten. Vi diskuterar allt från rusmedelsanvändning till allmän ork och medicinering.
Då vi var i hamn med adoptionen märkte jag att jag var totalt utmattad.
Anneli Heikkilä-Nordmyr
Är vikt eller BMI en avgörande faktor i adoptionsprocessen?
– I läkarintyget som de sökande lämnar in finns längd och vikt angivet och det går att räkna ut BMI. Men vi har ingen BMI-gräns. En person kan ha bra ork och god fysisk kondition trots övervikt. Sen finns det givetvis riskfaktorer som är förknippade med svår övervikt och det måste vi beakta.
Fetma kan vara en riskfaktor, men är i sig inte ett hinder för fortsatt rådgivning eller för att få adoptionsrätt. Maria Jensen känner inte till om det finns människor som blir avskräckta på grund av hälsokraven
– Många som kontaktar oss tar själva upp det här med vikten. En del kanske motiveras att göra en livsstilsförändring i samband med adoptionsprocessen. Andra kanske väljer att inte påbörja processen överhuvudtaget, men det är inget jag känner till.
Uppmanar ni människor att banta?
– Det känns främmande. Det har jag personligen inte gjort.
Barnens bästa och riskbedömningar
Finland har adoptionssamarbete med sju länder. Av de här länderna är det bara Thailand som i sina kriterier nämner att ‘märkbar övervikt kan vara ett hinder för adoption. De övriga sex länderna konstaterar att blivande adoptivföräldrar ska ha god fysisk och psykisk hälsa.
Efter adoptionsrådgivningen är det Adoptionsnämnden som beviljar adoptionstillstånd.
– Grunden för våra beslut är att de fattas med barnets bästa i åtanke, säger Irene Pärssinen-Hentula.
Majoriteten av adoptionsansökningarna får grönt ljus. År 2020 var det bara två av 61 nya ansökningar om internationell adoption som fick negativt besked. Orsakerna till avslagen kan Pärssinen-Hentula inte kommentera.
Hon konstaterar att de barn som adopteras förlorat sina föräldrar en gång. Det gör att de har speciella behov och att det handlar om ett sorts reparerande föräldraskap.
– Familjen ska vara så riskfri som möjligt ur barnets synvinkel. Det handlar inte bara om trygghet och stabilitet, utan det handlar också om att adoptivföräldrarnas egna hälsoproblem inte får vara så stora att de kan vara en risk för barnet.
Rent konkret handlar det om att minska risken för att barnen ska förlora sina föräldrar igen.
– Adoptivbarnen behöver föräldrar med god hälsa. Om övervikt, tillsammans med andra faktorer, gör att man kan ha en förväntad kortare levnadstid så är det något vi tar med i vår helhetsbedömning.
Psyksikt påfrestande
Att hälsan är viktig för blivande adoptivföräldrar är inget Anneli Heikkilä-Nordmyr ifrågasätter. Den information hon och hennes make fick under adoptionsrådgivningen var också väldigt bra. Så frågan om vikt och hälsa kom inte som någon överraskning.
– Jag förstår att hälsan och också vikten är sådant man måste granska. Det är självklart och det är för barnens bästa.
Men att bli synad i sömmarna är ändå psykiskt väldigt tungt.
– Då vi var i hamn med adoptionen märkte jag att jag var totalt utmattad. Det är påfrestande att under en lång tid oroa sig över om man duger. Och jag minns att jag brukade tänka; hur kan någon annan säga att jag inte skulle duga som mamma?
