Visst får vi snabba kommentarer i korridoren, men inget hat, vi har god sammanhållning i vår skola, säger både Filip och Viktor. De har ryska respektive ukrainska rötter och kriget i Ukraina är ständigt närvarande hemma och i skolan.
– Jag har kusiner i Ryssland, mormor och moster, säger Filip. Mamma kommer ursprungligen från Ukraina och hon är olycklig, vi är ju broderfolk med Ryssland, säger han. Folk måste förstå att kriget inte är folkets fel utan deras som har makten.
Viktor berättar att hans mamma blev väldigt oroad när kriget började.
– Det enda vi kan tänka på är att det måste bli eldupphör och fred. Vi måste få ett slut på kriget. Mamma har kusiner och småkusiner i Ryssland. De flesta bor i området runt Sankt Petersburg, berättar Viktor.
Skolan behöver lyssna och berätta vad som händer och vad som är sant
Viktor säger att skolans viktigaste roll nu är att hålla eleverna lugna och berätta vad som händer i Ukraina och Ryssland.
– Skolan måste lyssna på vad eleverna tänker. Många mår dåligt psykiskt av kriget. Man mår bättre av att få prata om det.
Filip instämmer och tillägger:
– Skolan har ansvar för att ge en helhetsbild av det som händer, sanningen om hur det faktiskt står till. Sanningen är bästa vägen. Våra lärare har lyckats med det här riktigt bra.
Jag vill undersöka vad som händer, fast det är hemskt
Båda berättar att de ser mycket propaganda i Ryssland om händelserna och orsakerna till kriget.
– Jag följer med BBC:s poddar och håller mig uppdaterad hela tiden. Det är tungt, säger Filip, men det har blivit en del av min vardag. Jag vill undersöka vad som händer, fast det är hemskt.
Vill att kriget ska få ett slut
Viktor säger att världen borde ha riktat mer uppmärksamhet mot östra Ukraina, det så kallade Donbass-området, efter 2014.
– Ifall vi hade gjort det kanske kriget inte hade brutit ut, säger han fundersamt.
Men i samma andetag säger han kriget absolut inte är berättigat.
– Vi måste få ett slut på det.
Jag ser elevernas oro, varenda lektion gör vi avstickare till dagsläget i Ukraina
Jan-Erik Till, lärare i historia
Historieläraren i Karis-Billnäs gymnasium bekräftar elevernas oro. Det går inte en dag att läget i Ukraina inte tas upp i klassen.
– Vi startade alla kurser i historia och samhällslära efter sportlovet med en lektion om det som hänt. Vi började med att ställa frågan huruvida det handlar om att Putin tappat förståndet eller om det finns större orsaker och vidare förklaringar till det som hänt och händer. Sen kommer vi fram till - hur vi alla, inklusive Frankrikes president Macron och Finlands Sauli Niinistö - har blivit besvikna och lurade. Då förstår vi också att "nu händer det någonting stort".
Jan-Erik Till säger att historieundervisningen upplever ett momentum nu, ett likt USA:s 9/11 händer nu i Europa. Men mycket av lektionerna går ut på att lyssna på eleverna.
– Jag ser deras oro och vi pratar mycket. Min allmänna bild är att de är lugna. De har just kommit ut ur en pandemi med konstig skolgång, det är en intressant generation vi ser i klassrummen nu.
Sociala medier med i undervisningen
Förväntningarna på undervisningen är också höga i gymnasiet nu.
– Vi behöva särskilt tänka till när vi pratar om "vems fel" händelserna i Ukraina är. Det är inte alla ryssars fel. Det är Rysslands fel och naturligtvis ledningen i Rysslands fel beträffande pågående krig.
Kriget har i flera medier kallats för "Putins krig".
Jan-Erik Till använder mycket sociala medier, såsom twitter i sin undervisning. Han såg en längre kommentarstråd på Twitter ur Helsingin Sanomat om nyhetsförmedlingen i Ryssland om kriget i Ukraina.
– Den tråden använde vi under en lektion. Jag såg vid intervjun fram emot en artikel i HS med samma tema. Nu är den publicerad och kommer att användas.
Läraren ser inte allt men jag ser ingen diskriminering hos oss
Jan-Erik Till
Det är på Svenska Yles begäran som Till har vidtalat Filip och Viktor för intervju. Som lärare upplever han inte att de blir särskilt utpekade under Ukrainakrisen.
– Vi har haft elever med rysk bakgrund i skolan tidigare och jag har inte upplevt något särskilt i klassrummet eller i korridorerna, säger han. Historien mellan Finland och Ryssland sitter däremot djupt i familjerna, i generationer.
– Våra erfarenheter av grannlandet är inte de bästa. Upplevelserna går vidare i familjer, det är också ett faktum vi måste acceptera.
Keep calm and carry on
det brittiska ordspråket, som Jan-Erik Till ofta avslutar med
Till betonar avslutningsvis att inställningen "allt ordnar sig på något sätt" är viktig att föra vidare i skolan, ständigt. Enligt JK Paasikivi ska vi börja med att erkänna fakta. Alla människor tål ändå inte fakta.
– Ofta avslutar vi lektionen med "Keep calm and carry on", ett berömt ordspråk, som användes under andra världskriget.
– Bilden av det brittiska folket som – trots enorma motgångar i början – lunkade vidare i vardagen mot segern. Den bilden fungerar bra just i dag, summerar Jan-Erik Till.
Filip och Viktor nämns i sammanhanget enbart med sitt förnamn på grund av ämnets känsliga natur.
Här kan du lyssna på ett längre ljudinslag med Filip och Viktor och deras historielärare Jan-Erik Till:
