Skulptören Corinna Helenelund börjar ofta sin dag med en promenad runt naturområdet Ramsholmen, eftersom det bara är 50 meter från hemmet till ateljén. För att komma in i arbetsmodus.
Hon har njutit väldigt mycket av närheten till naturen. Att bara kunna stiga ut och ha djur, träd och hav precis intill.
– Oberoende hur mycket trassel man än har i tankarna så öppnar man dörren och där är naturen som bara håller på med sitt. Det har gett något slags lugn i vardagen.
I Berlin hittade jag parker jag kunde söka mig till för att få lugn och ro, men det var hela tiden en pågående puls i staden.
Corinna Helenelund, skulptör
Hon pekar ut ett rådjur och berättar om en räv som rört sig nära ateljén.
Corinna Helenelund och partnern Lukas Malte Hoffmann har funnit sig väl till rätta på Villa Snäcksund i Ekenäs. De har bott här två år och har ett år kvar i Pro Artibus residens.
– Jag gillar det på Snäcksund, jag trivs mer och mer här. Innan jag flyttade hit var jag skeptisk till att bo i utkanten av en liten stad i Finland, men jag tror att Snäcksund (och Ekenäs också) botade min tonårsångest över att växa upp i en liten stad i Tyskland, förklarar Lukas Malte Hoffmann.
Rum för eftertanke
Småstaden ger rum för eftertanke och för ett långsammare arbete som är svårare att få tag på i stadsmiljö, säger Corinna Helenelund och jämför med Berlin som de bodde i året innan de kom till Ekenäs.
– I Berlin hittade jag parker jag kunde söka mig till för att få lugn och ro, men det var hela tiden en pågående puls i staden.
Corinna Helenelund kommer från Helsingfors och har studerat vid Bildkonstakademin där. Hon har tillbringat perioder utomlands och ställt ut bland annat i New York och Paris.
Corinna Helenelund säger att hon är en konstnär som på många sätt jobbar nära livet och vardagen, och då sipprar också livet och vardagen in i ateljén.
Det har också varit en speciell tid att vara i Villa Snäcksund under pandemiåren.
– Den osäkerhet, tyngd och stress som åren fört med sig åt de flesta, har lindrats av den ro och trygghet som residenset medfört, säger hon.
– Att flytta hit från Berlin, landa i en pandemi och att hitta mig själv i föräldraskapet har varit många utmaningar på samma gång. Snäcksund har dock varit något av en trygg hamn för mig i dessa stormar, säger Lukas Malte Hoffmann.
– Med alla dessa förändringar har min praktik blivit mer fokuserad. Jag kan beskriva det som att externa ljud sakta tonar ut; vilket bättre ställe att öppna öronen/ögonen/hjärtat igen än här, fortsätter han.
Väver glipor och pölar
Sedan 2014 har Corinna Helenelund framförallt arbetat i olika textila material och fibrer, i skulpturer och installationer.
Hon sitter vid vävstolen och väver in starka färger och skapar olika strukturer med hjälp av tunnare och tjockare remsor och tygstycken för form och textur.
Vävning är någonting hon alltid velat prova på och efter att hon kom till Snäcksund var det dags. Hon fick köpa en begagnad vävstol av en Marthaförening och satte igång.
Nu försöker hon sakta göra vävandet till sitt språk.
– Och det är en utmaning, både att lära sig tekniken från grunden och förstå vad som ligger i vävandets väsen rent tekniskt men också hur väven samarbetar med mina händer och mina tankar.
Dagar då det är flow kan vävstolen och kroppen långsamt bli till en rytm som bara kör på.
– Det beror också på vad det är för färg i vävstolen. De röda färgerna är väldigt starka och har en stark påverkan på humöret, säger Corinna Helenelund.
Tysta berättelser i väven
En ingång till vävandet har också varit det faktum att hennes mormor hade väldigt många systrar som alla vävde sina brudkistor, med högvis av linnehanddukar och lakan.
– Jag har suttit och tittat på dem och sett att det är lite olika mönster, lite olika spänning, vissa har slarvat lite i kanten. Att genom de här tygerna få en direkt fingertoppskänsla till historien. De har suttit och rört vid tygerna, nu rör jag vid dem och har någon slags diskussion med dem. Det är som tysta berättelser som syns mellan varven i inslaget och varpen.
Hon arbetar på en liten vävram men planerar att låta bygga en stor för att kunna ha bättre överblick över väven då den växer fram. På en ram kan man väva lite från olika håll.
– Jag är intresserad av glappen som kan bildas i en väv om man inte gör ett bra jobb. Då bildas det små öppningar och fönster i väven.
– Textil har en så direkt koppling till taktiliteten och känslosinnet eftersom vi har så mycket tyg på kroppen och nära omkring oss i vardagen, konstaterar hon.
Ibland har man fått röra vid hennes tygskulpturer på utställningar, ibland inte. Vissa material är känsligare för beröring än andra och kan behöva mera underhåll.
– En av de praktiska aspekterna med textil och de här uppstoppade verken är att om man tar ut stoppningen så är de väldigt små. De går att vika och sätta i sitt förråd. Och ta fram och stoppa upp igen när någon vill ställa ut dem.
Skapar tillsammans
Partnern Lukas Malte Hoffmann är också konstnär. De träffades under studietiden, samarbetar ibland och hjälps åt då den andre har utställning.
Han ställde ut på Gamla Kaplansgården i Borgå i februari och Corinna var med och assisterade med installeringen.
Jag tror att lugnet och koncentrationen jag kan hitta här återspeglas i arbetet och i min praktik i allmänhet.
Lukas Malte Hoffmann, konstnär
Hoffmanns utställning Hi, Who Are You? handlar om relationen mellan teknologi och människa.
I utställningen visar han en serie skulpturer, videor och teckningar som har sina rötter i en arbetsprocess som pågått de senaste två åren i Snäcksund.
Verken i utställningen har alla kopplingar till igenkänning, förklarar Lukas Malte Hoffmann.
Vissa verk visar direkt landskapet runt Villa Snäcksund. I andra verk i utställningen är Snäcksunds omgivning kanske mer indirekt närvarande.
– Jag tror att lugnet och koncentrationen jag kan hitta här återspeglas i arbetet och i min praktik i allmänhet.
Hoffmann kommer ursprungligen från Tyskland och har studerat konst vid Bildkonstakademin i Helsingfors och i Holland.
Han arbetar huvudsakligen med videoverk och installationer.
– I vårt skapande har vi försökt hitta sätt att ha en sökande, skapande process, fastän tillsammans, berättar Corinna Helenelund.
I deras senaste gemensamma projekt arbetade de bland annat med metoder som automatiskt skrivande, att dela tankar som man inte ens vet att man tänker, tillägger hon.
Deras senaste samarbetsprojekt var utställningen The Dough (Degen) på Galleri Titanik i Åbo 2018. Då jobbade de med deg, sten och olika formlösa material och deras långsamma formtagande.
Det var en video- och textilinstallation som de skapade delvis parallellt men också tillsammans.
– Att båda är konstnärer har fört in en förståelse för arbetet och också för tidsanvändningen.
Både Corinna Helenelund och Lukas Malte Hoffmann deltog i Pro Artibus utställning Oasis i Ekenäs 2021 så då hade båda deadline samtidigt. Det ledde till att deras barn ofta fick följa med och gräva blomrabatt och bygga upp verk på stan.
– Det var en både rolig och utmanande utställning eftersom den var utomhus och pågick hela sommaren, minns Corinna Helenelund.
Då samarbetade hon med Lauri Anttila om en gemensam blomrabatt som ändrade och förvildades vartefter. Den krävde också täta besök.
– Det var roligt att prata med utställningsbesökare och finnas där med verket under sommaren.
Anttilas del i verket utgick från Sigfrid Aron Forsius och hans färgcirkel. Corinnas verk hade sitt ursprung i den medeltida abbedissan och mystikern Hildegard av Bingens texter och recept.
Hildegard skrev en medicinbok där går hon igenom skapelsens växter, träd och djur och deras helande verkan.
– Till exempel kan den som är trött i ögonen av ålder eller sjukdom gå ut och titta på grönt gräs tills ögonen tåras. Så får ögonen tillbaka sitt ljus. Det är ett recept som känns aktuellt i dag, då vi ofta sitter framför datorn, så kan det vara bra att gå ut vila blicken.
Vad är det som gör ett residens till ett bra residens?
– Det som gör Snäcksund så speciellt är den långa tid man får stanna. Tre år gör residenset till ett hem säger Corinna Helenelund och fortsätter:
– Jag har inlett saker här som jag aldrig skulle ha börjat med inom en kortare tidsram. Det har känts värdefullt: att ha tid och rum att prova nya tankar, prova sig fram, säger hon.
