Det var för en dryg vecka som tyngdlyftaren Anni Vuohijoki funderade tillsammans med en kompis, tränaren och influencern Laura Peippo, på hur man kunde hjälpa offren av Rysslands invasion i Ukraina.
Det var då som idén om att hämta ukrainska flyktingar med buss från Polen föddes.
– Jag tänkte att om man har möjlighet att hjälpa så kan man faktiskt göra något, i stället för att oja sig på hemmasoffan. Det var så som allt fick sin början. Därefter frågade jag på Twitter om det skulle finnas ett par busschaufförer som var intresserade, berättade Vuohijoki för Yle Urheilu förra veckan.
Ett dygn senare hade hon hittat chaufförer, en buss och en ryskspråkig tolk.
Tidigare tänkte jag att idrott och politik inte hör ihop
Polen fick snabbt ta emot hundratusentals flyktingar från grannlandet. Händelserna gjorde Vuohijoki djupt berörd, själv hade 33-åringen tyngdlyftningsvänner fast i Kiev.
– De har inte kunnat ta sig därifrån. Det är sorgligt. Det är också kanske därför som jag varit aktivare på sociala medier än tidigare, då jag tänkt att idrott och politik inte hör ihop.
Råa scener
Nu är Vuohijokis och Peippos buss tillbaka i Finland – med över 50 ukrainska flyktingar. När Yle Urheilu får tag på henne berättar hon att många velat stödja projektet, och att tidigare utrikesministern Timo Soini bidragit med diplomathjälp.
– Vi är nu i Warszawa och diskuterade nyss med Polens tidigare ambassadör. Vi började ta in folk vid Warszawas järnväg. Morgonen gick åt att plocka ut våra sjukhusförsändelser, som går raka vägen till Ukraina, sa Vuohijoki på måndagen.
– Jag visste att mitt och Lauras hjälpande skulle kunna ge lite mer synlighet åt den här viktiga saken. Om man gör något gott åt någon annan så får man också tillbaka något gott, så tänker vi själva också.
Vuohijoki och Peippo har betonat på sociala medier att det inte lönar sig att åka till den ukrainska gränsen för att hjälpa om man inte kommit överens om saken med lokala myndigheter.
Enligt Vuohijoki hade man på förhand på klart de nödvändiga personuppgifterna och destinationerna för människorna som skulle hoppa på bussen.
– För dem som inte har någonstans att ta sig till i Finland så fixar vi ett ställe på vägen.
– Som 33-åring har jag inte upplevt ett krig på något sätt tidigare, så det är väldigt rått att få se folkets trötthet och sorg.