Få juridiska kontrakt innehåller klausuler om hur man ska gå till väga om en statlig ledare inleder ett krig som får omvärlden att tappa förtroendet för ett land där företag har verksamhet.
De företag som nu beslutat lämna Ryssland i protest mot Putins krig i Ukraina binds därför ofta av de avtal de slutit med andra parter.
Casper Herler är vd för advokatbyrån Borenius. Den har verksamhet på många orter i Finland samt i London och New York.
Han påpekar att den allmänna opinionen i en koncerns hemland för att fortsätta bedriva verksamhet i Ryssland nödvändigtvis inte är en acceptabel grund för att säga upp ett avtal.
– På samma sätt som i väst finns det arbetslagstiftning och avtalsrätt som reglerar när avtalsförpliktelserna är bindande.
Lagar gäller också i Ryssland
I nyhetssändningar i demokratiska länder ter sig Ryssland ofta som ett samhälle där lag och ordning väger lätt. Putins retorik om kriget i Ukraina och den senaste tidens fängslanden av demonstranter har inte förbättrat den bilden.
Men det betyder inte att Ryssland skulle vara en anarki som företagen lätt skulle kunna dra sig ur utan att bry sig om avtal och bestämmelser.
Casper Herler säger att västerländska bolag ofta strävar efter att inte använda rysk lag när de sluter avtal i Ryssland.
– De använder något annat lands lag som grund för hur avtalen ska tolkas. Ofta är den rättegångsplats där avtalen tolkas också utanför Ryssland. Det är vanligt att man avgör tvisterna med skiljeförfaranden i väst och använder kanske engelsk, svensk eller finsk lag. På det viset skiljer sig inte situationen så mycket från om ett bolag skulle vilja säga upp ett avtal i Finland. Samma principer gäller.
Kriget räcker inte alltid som grund för att bryta ett kontrakt
I de flesta fall gäller inte kriget i Ukraina som grund för att bryta ett kontrakt.
– Det är en omständighet som få har kunnat förbereda sig på när de har slutit kontrakten. Allmänt utgör det inte någon grund för att säga upp ett avtal om motparten i avtalet inte har någon direkt anknytning till stridsåtgärderna, säger Casper Herler.
Läget är ett annat då EU, Storbritannien och USA använder sig av sanktioner.
– Många avtal har klausuler om sanktioner som kan göra det omöjligt att upprätthålla ett avtalsförhållande då parterna annars skulle bryta mot EU-lagstiftning.
Men i offentligheten talar vi mest om företag där det inte är sanktionerna som är den drivande motivationen till att upphöra med verksamhet i Ryssland.
Långa avtalstider kan vara bindande
Casper Herler påpekar att problem som uppkommer naturligtvis beror på vilken typ av verksamhet företagen sysslar med och vilken typ av avtalsförpliktelser de har.
Avtal som inte innehåller uppsägningsmöjligheter och som sträcker sig över lång tid kan vara svåra att säga upp utan följder, säger han. Sådana kan till exempel vara långa hyresavtal, leveransavtal eller andra samarbetsavtal.
– Om ett företag till exempel har förbundit sig att leverera de varor det producerar i Ryssland för flera år framåt tvingas det bedöma förutsättningarna för att sluta med leveranserna. Det finns ingen automatik där ett företag bara kan meddela att det slutar följa avtalet. Det kan orsaka avtalsparten skada. Det kan i sin tur leda till att företaget måste betala skadestånd.
På samma sätt som i Finland kan företagen också ha ingått olika typer av hyresavtal.
– Företagen kan ha tidsbundna hyresavtal som det är svårare att dra sig ur. Andra kan ha tillsvidare gällande avtal med en uppsägningstid, säger Herler.
Ersättningar till personalen
En annan relevant fråga är förstås alla arbetsavtal. Casper Herler säger att Ryssland har en arbetslagstiftning som är förhållandevis arbetarvänlig med relativt långa uppsägningstider.
– Beroende på vilken typ av anställd det är fråga om kan deras ställning också ge omfattande skydd mot uppsägningar.
Det betyder att företag som väljer att säga upp sin personal i Ryssland på ett eller annat sätt får kostnader för det.
– Västerländska företag kan inte omedelbart sätta lapp på luckan. De får räkna med anställningsförhållandena fortsätter eller så måste de avtala om saken med enskilda arbetstagare.
Enligt Casper Herler tror många i väst felaktigt att det i Ryssland finns ett någorlunda heltäckande socialt skydd.
– I verkligheten är det skydd som samhället erbjuder på ungefär samma nivå som i USA. Om man säger upp arbetstagare finns det inte så mycket skyddsnät. Därför måste bolagen också avväga frågor om etik och företagsansvar när de lägger ner sin verksamhet.
Svårt att sälja verksamhet
Ett alternativ till att bara lägga ner den ryska verksamheten kunde vara att sälja den. Men i den nuvarande ekonomiska situationen är det inte lätt att hitta köpare.
– Man borde ju hitta en köpare som är villig att fortsätta verksamheten. De finländska bolagen har i regel gjort omfattande investeringar som de räknat en viss avkastning på. Om de inte lyckas sälja verksamheten till ett gott pris kan de tvingas avskriva den. Då är det i slutändan de ofta finländska ägarna till bolaget som betalar förlusterna, säger Herler.
Han påpekar att också den monetära situationen är problematisk om ett företag säljer sin verksamhet.
– Hur kan ett företag till exempel överföra köpesumman till EU? Det är också oklart hur ett finländskt företag till exempel skulle kunna överföra gamla vinster i ett ryskt bolag till EU. Sådant kräver analys och skatteplanering. I en situation där rubeln har förlorat en stor del av sitt värde och centralbanken inför olika typer av valutarestriktioner kan läget bli ännu mera komplicerat.
De ryska myndigheterna hittar på nya regler
Ytterligare en aspekt som kan påverka läget är att den lokala ledningen kan pålägga företagen nya skyldigheter.
– Vi ser en trend att den ryska federationen ser ett hot i att västerländska bolag drar sig ur Ryssland och utvecklar nya lagar för att sätta käppar i hjulen. Dels gör de det svårare att helt och hållet lägga ner verksamheten och dels att överföra verksamheten till någon annan, säger Herler.
– Det kan hända att vi ännu får se flera sådana lagstiftningsmässiga hinder.
Herler säger att företagen då måste gå en balansgång mellan det som gäller koncernen och det som gäller för den lokala ledningen.
Ingen omedelbar press på Putin
Det kommer alltså att tid innan de finländska bolagen klarar av att lösgöra sig från Ryssland. Att dra sig ur den ryska marknaden är därför inget snabbt och effektivt redskap för att pressa Ryssland att dra sina trupper ur Ukraina.
– Det tar ofta en lång tid att etablera sig på en ny marknad och det är också en tidskrävande process att avsluta verksamheten även om det i offentligheten kan se ut som ett kort meddelande, säger Casper Herler.
Han säger att också Borenius har beslutat att dra sig ur Ryssland.
– Vårt mål med att etablera oss i Ryssland var att betjäna våra klienter som gjorde investeringar i Ryssland. När nu en stor del av bolagen drar sig ur Ryssland har också våra förutsättningar att fortsätta vår verksamhet där minskat. Därför försöker vi nu hjälpa vårt team att ta över vår ryska verksamhet och fortsätta som en lokal rådgivare på den ryska marknaden.
Själv tycker Casper Herler att det tyngsta med processen är den ryska personalens öde.
– Det svåraste är att fatta besluten och bära företagsansvaret för de människor vi har i vårt team i Ryssland. Om de inte lyckas fortsätta driva verksamheten utan förlorar sina jobb blir det ett hårt slag för dem.
Casper Herlers namn var tidigare felstavat, korrigerat 9.3 klockan 11.05.