Start
Artikeln är över 3 år gammal

Nästa front mot Ryssland byggs upp i WTO – sanktionerna är en "ekonomisk atombomb" enligt en amerikansk analytiker

Sanktionerna mot Ryssland kom i gång rekordsnabbt. Först under ledning av EU och USA, sedan helt inofficiellt. Men ytterligare en upptrappning är sannolikt på väg.

Hamnen i Aqaba i Jodanien
Lika omfattande sanktioner som de mot Ryssland har vi senast sett då Sydafrika isolerades på grund av sin apartheidpolitik, enligt Marios Iacovides. Bild: Mostphotos

Nästa nivå av sanktioner mot Ryssland sker inom världshandelsorganisationen WTO, tror Marios Iacovides, som är jurist och universitetslektor vid Stockholms universitet och expert på frågor gällande världshandelsorganisationen WTO.

– Man kan sluta tillämpa så kallad lika behandling gentemot Ryssland, säger Iacovides och tillägger att det kan få en stor betydelse i framtiden.

Lika behandling, som det kallas, är en central princip för världshandelsorganisationen. Den innebär att alla importerade varor måste behandlas lika oavsett vilket land de kommer från, samt lika förmånligt som inhemskt producerade varor när de väl passerat gränsen.

Om Ryssland fråntas sin rätt till lika behandling inom WTO kan andra länder bland annat höja tullavgifter för ryska produkter.

– Det finns också andra restriktioner man kan ta till, till exempel kan man bestämma ett maximibelopp för den ryska importen, konstaterar Iacovides.

Ryssland blev medlem av WTO år 2012 och är idag en del av det internationella handelsnätverket och därför också beroende av WTO:s regler.

Marios Iacovides, forskare vid Stockholms universitet
Marios Iacovides är jurist och universitetslektor vid Stockholms universitet.

Rysslandsbojkotten liknar Sydafrikabojkotten

Tidigare har vi sett ungefär lika omfattande sanktioner då Sydafrika isolerades på grund av sin apartheidpolitik, rasdiskrimineringspolitiken, säger Iacovides.

Skillnaden ligger i att allt nu sker i rasande fart.

– Det tog decennier att få igång bojkotten, sanktionerna mot Sydafrika. Nu skedde det på några dagar, beskriver Iacovides.

De sanktioner som nu har införts mot Ryssland är historiska genom att både officiella och frivilliga sanktioner har införts med rekordsnabb tidtabell.

Aldrig tidigare har en så genomgripande ekonomisk, politisk och kulturell bojkottkampanj gått i gång med en sådan här tidtabell.

Dels har EU och USA beslutat om vissa sanktioner, dels drar sig företag ut ur landet mer eller mindre frivilligt, trots att de officiella sanktionsbestämmelserna inte gäller just dem.

Dessutom utövar medborgare runt om i världen påtryckningar mot Ryssland. Det finns till exempel aktivister som via internet spårar upp ryska oligarkers lyxkryssare och privata jetplan, så att myndigheterna hittar dem och kan konfiskera dem.

Moral eller tvång när företag lämnar Ryssland?

Men då företagen drar sig ur den ryska marknaden kan det också handla om tvång, inte om moral, påpekar Iacovides.

– Det kan låta cyniskt, men jag tror att det för många företag handlar om en så kallad anseenderisk. Att stanna kvar kan innebära att företaget förlorar sitt anseende och råkar ut för en bojkott från västerländska konsumenter med högre köpkraft än vad de ryska konsumenterna har.

– Dessutom har förutsättningarna för verksamheten avsevärt försvårats, vilket i klarspråk betyder att företagen tar ett rationellt, kommersiellt beslut, när de lämnar Ryssland, tror Iacovides.

En ekonomisk atombomb

I New York Times kallar den utrikespolitiska analytikern och kommentatorn Thams L. Friedman kombinationen av både officiella och frivilliga sanktioner för “en ekonomisk atombomb”.

Friedman nämner bland annat en 19-årig studerande i Florida Jack Sweeney, som spårar ryska oligarkers privata jetplan och anger dem för myndigheterna.

Också det faktum att många västerländska teknologiexperter lämnar landet har en betydelse, tror Friedman.

Friedman noterar att bland annat den ökända hackerorganisationen har börjat angripa Ryska institutioner med cyberattacker.

– Vem ska Ryssland ringa till, för att få Anonymous att sluta med cyberattacker, när landet vill ha vapenvila, frågar sig Friedman.