Relationspodden efterlyste erfarenheter från lyssnare som av en eller annan orsak inte dricker alkohol. De flesta av er som svarade är överens: det räcker inte att bara säga nej tack, i flera sammanhang krävs också en motivering.
Är du gravid? Kör du bil ikväll? Äter du någon stark medicin? Är du nykter alkoholist eller religiös eller någonting sådant?
Att dricka alkohol är normen, att avstå ses som udda.
Det är ju minst sagt befängt!
Så vad gör man då? Flera äldre lyssnare intygar att det här med tiden blir ett allt mindre problem. Förhoppningsvis landar man så småningom i en bekantskapskrets där alla känner till att man inte vill ha alkoholhaltiga drycker och accepterar detta utan pjunk.
Yngre lyssnare är däremot frustrerade över situationen. Ska det inte gå att delta i ett aktivt studieliv, gå på fest, ha roligt och vara en i gänget om man vill vara nykter? Ska man behöva stå ut med korsförhör och trugande varje gång man går på kalas?
Här får de som dricker alkohol skärpa sig!
Det angår väl inte andra varför en person väljer att vara nykter. Sluta ställa frågor, det kan ju till och med ligga någonting känsligt bakom beslutet.
Och är det för mycket begärt att fixa några alkoholfria alternativ nästa gång du har gäster, bara för säkerhets skull? Det är rätt ofint att hänvisa sin nyktra gäst till kökskranen medan alkoholdrickarna sitter och stroppar sig med en mustig Amarone.
I podden berättar Eva om sitt förflutna som ladette, medan Hannah försöker undvika att låta allt för präktig. Ett urval av publikberättelserna kan du läsa här.
Jag får ofta vara fylleskjuts
Det värsta med att vara den nyktra är att man på landsbygden alltid måste agera chaufför. Har varit sträng med att jag åker hem då jag vill och sen får sällskapet ordna skjuts på annat sätt.
Nykter 26
Säg som det är bara
Var öppen redan från början gällande din inställning till alkohol. För egen del så har jag aldrig druckit alkohol, omgivningen känner till min inställning och det är inga problem. Jag är kristen, dricker inte och behöver inte dricka.
HD. 65
Folk blir så provocerade att de köper drinkar till mig
Mitt icke-drickande är tydligen väldigt provocerande. Har råkat ut för personer som gått till baren och köpt en drink, ställt den framför mig med orden "nu får du dricka, jag betalar".
På senare år har jag märkt att personer som inte har kontroll över sitt eget drickande provoceras mest och försöker påverka mig att dricka.
Maja 40 år
Rosé är passé
Jag har några ordentliga fyllor i bagaget, men jag har aldrig behövt alkohol för att ha kul. Hängt med har jag gjort i alla fall.
De senaste tio åren har det skett en enorm förändring, både tobaksrökning och överdriven alkoholkonsumtion är klart passé och alkoholfritt har blivit trendigt i alla fall bland finlandssvenskar.
Fotbollsspelaren 34
"Du har ju druckit nattvardsvin så ta nu en öl"
Många trugar och inte kan ta ett nej. Konstigt många gånger har jag fått höra att "Haha, du drack ju nattvardsvinet när du konfirmerades, så du kan lika gärna ta en öl nu".
Men nej, inte ens nattvardsvin har jag druckit. Till sist brukar trugarna ge upp.
Aldrig druckit 30
Med en bakgrund som min behöver man inte förklara sig
Jag levde ihop med en alkoholiserad fru i mer än tio år, fick ta hand om fyra minderåriga barn och till skilde mig till slut. Min fru dog på grund av sitt missbruk av alkohol och läkemedel.
Jag är inte nykterist men dricker mycket sällan pga. att jag upplevt vad alkohol kan åstadkomma.
Jag behöver inte förklara något. Många i min bekantskapskrets känner till min bakgrund.
Johan 67 år
Den som vill ha alkohol får hämta eget
Senaste nyår skulle jag ansvara för skumvinet och köpte alkoholfritt sådant. Jag meddelade de andra och sade att om någon vill ha alkoholhaltigt får de hämta eget.
Alla var nöjda och tyckte att det går bra med alkoholfritt.
Ointresserad av alkohol, 30
Mammas alkoholism har gjort mig nykter, men måste jag förklara detta på varje fest?
Den största orsaken till att jag inte dricker är min mammas alkoholism. Därför har jag alltid upplev frågan "varför dricker hon där int" som ganska svår, jobbig och irriterande.
Måste tyvärr medge att detta förstör sociala sammanhang för mig. Jag måste alltid förbereda mig med någon lögn som svar till varför jag inte dricker eftersom mitt "nej tack" inte räcker.
19 åringen
Går på puben ändå
Jag studerar i Storbritannien där pubar är en stor del av det sociala livet, men för det mesta är det ingen som höjer på ögonbrynen när jag beställer alkoholfritt i och med att man sitter på puben på vardagskvällar.
Brukar ibland se till att jag går och beställer själv, då är det ingen som ens vet ifall det är alkohol i min dricka eller ej.
Sen undviker jag till exempel klubbar, för min erfarenhet är att att ju fullare folk blir, desto mindre blir deras förståelse för att jag inte dricker.
Studerande, 22
De ger sig inte förrän jag berättar sanningen (fast det inte angår dem)
Jag väljer att inte dricka alkohol dels av medicinska orsaker, dels för att jag tycker det är onödigt.
Mina närmaste accepterar detta, men nya bekantskaper har svårt att godta mitt nej. Då kan det bli trugande och tjat. Ibland räddar mina vänner mig genom att byta samtalsämne, ibland försöker jag hitta på någon ursäkt om att jag ska jobba eller träna tidigt.
Det händer också att mina ursäkter inte godtas och jag i slutändan måste berätta sanningen.
Jag drar mig ofta för att åka till platser där jag vet alkohol är inblandat just av denna orsak.
Tjej i andrastadiet
Mannen som går i väntans tider
I klassiskt grabbsällskap har jag fått kommentaren: ”Näej, nu ska vi minsann lära dig att dricka som en man!”
Nuförtiden väcker mitt icke-drickande inte lika upprörda känslor längre. Det kan ha att göra med att jag började säga att jag tyvärr är gravid. För mig som cis-man lär det dock inte vara möjligt, men det funkade i alla fall.
Jag är redan tillräckligt sjuk i huvudet i nyktert tillstånd, så jag klarar lätt av att ha roligt utan alkohol.
Gravid sedan 2010, 33 år