”Det känns nästan overkligt!” konstaterar flera Åbokonstnärer om drömmen som gick i uppfyllelse: Konstens Hus ett stenkast från Åbo Domkyrka. Nu har drygt 40 konstnärer flyttat in, i framtiden hoppas man på ett myller av aktiviteter, scenkonst och musik, gallerier och caféverksamhet, och en innergård som mötesplats för stadens invånare.
Allting började med en situation som upprepats många gånger i Åbo, att ett stort antal konstnärer och kulturarbetare höll på att bli hemlösa.
Det är nu tio år sedan Barkers gamla bomullsspinneri några kilometer utanför centrum blev ett slags kulturcentrum, med scener och arbetsrum och kontor. Men så skulle den väldiga fastigheten byggas om till bostäder, och tiden för att hitta nya utrymmen höll på att ta slut.
Ofta har den processen varit utdragen och komplicerad i Åbo. När tanken på att förvandla en gammal tobaksfabrik på paradplats bakom Gamla stortorget vid å-stranden till ett Konstens Hus, var det därför inte många som trodde att drömmen skulle gå i uppfyllelse.
- Det var i augusti 2020 som vi presenterade vår idé för stiftelsen för Åbo Akademi som ägde fastigheten och för staden, minns bildkonstnären Annika Dahlsten som varit en av dem som drivit drömmen framåt.
- Då kändes det som en galen idé. Men vi var lite desperata så vi tänkte att varför inte, och när Åbo stad i fjol sedan på riktigt började fundera på alternativet så hände allt supersnabbt.
- Man vill ju drömma och när man drömmer ska man göra det stort, men att det sedan blir verklighet är ganska otroligt.
Invigning i maj
Att tobaksfabrikens tredje och fjärde våningars arbetsrum nu har fått sina nya invånare, är bara det första steget i resan som ska förvandla fastigheten till ett Konstens Hus.
Den officiella invigningen sker i mitten av maj med en stor festival och öppna dörrar, tills dess ska man ha gjort tillfälliga hyresavtal med olika aktörer som kan passa in i helheten. Efter sommaren sammanfattar man erfarenheterna och slår fast hur man kommer att gå vidare.
Annika Dahlsten, som också är medlem i styrelsen för Konstens Hus, hoppas att det i framtiden ska finnas plats för scenkonst och mycket musik, och att stadsborna hittar platsen.
- Jag önskar att man vill komma hit och strolla omkring, för att det alltid kommer att hända någonting här.
Möjligheter finns. Det är inte bara Barker-fastigheten som töms på konst under våren, också den aktiva finska studentteatern TYT, litteraturföreningen Bokens hus och rumsteatern Mondo behöver nya hem och hoppas få plats i Konstens Hus.
Helt oproblematisk är drömmen om ett brett konstutbud ändå inte.
Scenkonstverksamheten begränsas av de många pelare som gör fastighetens stora rum komplicerade att utnyttja. Redan nu har Barker-teatern istället slagit sig ner i det såkallade Stentryckeriet, just för att utrymmena där är mer lämpade för dansteater.
Tillsvidare är det oklart var i huset ett rum för scenkonst kommer att hitta sin plats, TYT verkar nu i ett tillfälligt utrymmemen som i första hand bara lämpar sig för kursverksamhet, men för att satsningen ska lyckas erövra en position som samlingsplats behövs det både scener och ett tillräckligt brett annat utbud, gallerier och caféer.
Fantastisk plats i Åbos historiska centrum
Platsen är förstås optimal, i kanten av stadens historiska centrum från medeltiden.
Som granne har man museet ArsNova AboaVetus, Åbo Konsthall, Bokcaféet och platsen där julfreden utlyses, nu gäller det att locka tillräckligt mycket annan kulturverksamhet till platsen.
Annika Dahlsten har för några dagar sedan flyttat sina saker till sitt rum på fjärde våningen, med utsikt mot Observatoriet och Kåren. Solen strålar in över väggarna som fortfarande täcks av tiotals flyttlådor.
Hon arbetar med stenlitografier, och är glad över att ha sitt arbetsrum på samma våning som konstgrafikernas verkstad där hon kan förvandla sina bearbetade stenar till konstverk.
Och så är hon överlycklig över platsen.
- Det känns extra spännande att vara här i den äldsta delen av Åbo. Man känner av historien varje dag när man går förbi Domkyrkan och genom Gamla stortorget, och sen kommer fram till sitt eget rum.
Då jag träffar bildkonstnären André Peterdi verkar han lika lycklig över platsen, och utsikten mot ån som han har från sitt rum på fjärde våningen.
- Det betyder också någonting att man kan ta en paus i arbetet och bara titta ut över den historiska miljön.
- Dessutom har jag aldrig tidigare haft ett så bra ljus i mitt arbetsrum. Stora väggar är också ett plus, och så råkar det finnas ett WC i mitt rum så nu behöver jag inte gå långt för att tvätta mina penslar.
Liksom Annika Dahlsten hade inte heller han kunnat tro att drömmen skulle gå i uppfyllelse.
- För det första är byggnaden så centralt belägen, den kändes lite för fin för konstbruk så jag trodde inte på chansen att den skulle kunna tyglas till sånt. Jag är fortfarande lite överraskad, men nu måste jag ju tro på att det är sant.
- Det här är dessutom ett ypperligt läge för kulturverksamhet. Jag hoppas att den här fina innergården kan locka mycket människor hit, också turister, för arkitekturen här är enastående. Nu gäller det att kombinera näringslivet med kulturutbudet på ett bra sätt.
Det hoppas också bildkonstnären Saara Ekström, att hela paketet skulle locka stadens invånare till platsen. Till det hör också tanken att konstnärerna ska bjuda på öppna dörrar ibland.
- Jag har alltid lite motsatt mig den idén, säger Saara. Det känns så intimt att folk klampar in till ens arbetsrum, men nu känner jag mig lite skyldig att ge någonting tillbaka.
- Jag önskar också att hit skulle komma konstnärer från andra fält, inte bara bildkonst utan också musik och scenkonst, och att man skulle kunna skapa någonting tillsammans.
Saara Ekström inför utställningen i Helsingfors Konsthall
Saara har sitt arbetsrum i hörnet mot Nunnegatan på tredje våningen. Då jag knackar på suckar hon över den gassande solen genom de stora fönstren, hon gissar att det kommer att bli väldigt varmt på sommaren.
- Kanske det blir att jobba på kvällar och nätter, säger hon och skrattar.
Hon har en stor utställning på Helsingfors Konsthall om ett drygt år att se fram emot, och är redan därför lättad över att ha ett ställe att flytta alla sina saker till när hon var tvungen att lämna Barker.
- Som konstnär i Åbo har man ju varit i den här situationen många gånger tidigare, att man blir av med sitt arbetsrum och snabbt måste hitta något annat, och så har staden erbjudit mögelskolor och andra trevligheter. Så när jag fick höra om den här möjligheten tänkte jag som alla andra att det lät alldeles för bra för att vara sant.
- Men här sitter man nu då. Roligt!
Det får mig att fråga om hon upplever att Åbo stads förhållande till konstscenen nu har förändrats, ett decennium efter att Åbo firade sitt år som Europas kulturhuvudstad.
- Nåja, konstnärer är alltid lite skeptiska så jag vet inte. Men jo, jag hoppas det, för det här måste man ju se som att det finns en vilja att ge konsten och kulturen plats också i praktiken och inte bara i stadens PR-arbete.
André Peterdi är inne på samma linje.
- Jag tror att Åbo stad har insett möjligheterna med konst, att den inte bara tar pengar utan att den också ger.
Då huset invigs den 14e maj utlovas festivalstämning och ett första prov på vad Konstens Hus kan komma att betyda för Åbos kulturliv.