Då Yle Österbotten träffade Mariia Skog för första gången berättade hon om oron för föräldrarna i hemstaden Harkiv efter att Ryssland anfallit Ukraina.
Maria Skog väcktes av mammans telefonsamtal från Ukraina: "Jag kan inte göra något annat än be"
Nu sitter mamman bredvid henne i soffan och ute sover det yngsta barnbarnet.
– Det känns skönt att ha henne här, säger Mariia Skog.
Mariias pappa är ännu kvar i Ukraina. Eftersom ingen man i åldern 18 till 60 år får lämna landet. När Mariias mamma lämnade hemstaden Charkiv körde pappan henne till den västra delen av landet.
– När de körde till väst och mamma gick över gränsen blev han kvar i Lviv i en dryg vecka. Men han kunde inte bara sitta där och inte ha något att göra. Så nu är han tillbaka i vår lägenhet i Charkiv.
Trasigt köksfönster
Mariia visar bilder som hennes pappa har skickat på något som flugit in genom lägenhetens köksfönster och från balkongen medan han var borta. Troligen är det något som orsakats av en bomb som träffat ett höghus på andra sidan torget.
– Han har städat och reparerat med plast. Kanske han kan gå tillbaka till jobbet nu. Han väntar på att de ska ringa.
Maria berättar att de som är kvar i Charkiv försöker leva som vanligt och i vissa delar av staden är butikerna öppna och det finns varor på hyllorna.
– Vår lägenhet finns i utkanten av staden och alla utkanter har blivit bombade. Nu förstod jag på pappa att Ukraina har trängt undan ryssarna. Pappa säger att de skjuter och bombar lite hela tiden, men de senaste dagarna har det inte varit i närheten.
Lång resa västerut
Samtidigt som Mariias mamma Olha bestämt sig för att ta tåget bort från Charkiv hörde en vän till familjen av sig och frågade om hon skulle kunna ta med sig hans dotter bort från staden. Så Mariias föräldrar körde västerut genom landet.
– När de for därifrån kände jag mig lugnare. Jag ville inte att pappa skulle åka tillbaka, men nu känner jag mig lugnare med det också. Jag förstår att han vill göra något och där mår han bra. Vi har sagt att han måste ha en packad väska som är klar om han behöver resa, säger Mariia.
Resan genom Ukraina tog lång tid på grund av långa bilköer och kontroller. Efter fem dagars bilresa tog sig Mariias mamma över gränsen till Slovakien, därifrån med tåg till Warszawa i Polen, flyg till Helsingfors och tåg till Vasa. Hon har nu registrerat sig och får temporärt skydd i Finland i ett år.
När Mariias mamma Olha kom till Korsholm hade hon två resväskor med sig.
– Jag försökte packa bara det nödvändigaste, som viktiga papper, pengar, mediciner och ombyteskläder, vatten, lite mat och täcke ifall vi skulle behöva sova i bilen, säger Olha.
Trodde att Ryssland ville skrämmas
Olha berättar att hon inte trodde att Ryssland skulle starta krig mot Ukraina.
– Jag trodde att Ryssland bara ville skrämma Ukraina. Jag hoppades på det bästa ända tills kriget bröt ut. Nu hoppas jag bara att kriget ska ta slut.
Olha är född och uppvuxen i ett område som nu hör till Ryssland och där bor hennes mamma och andra släktingar.
– Jag hoppas att jag ännu ska kunna åka till Ryssland för att träffa min mamma. Jag skäms för landet där jag är född, säger Olha.
Under veckorna av krig har omvärlden fått upp ögonen för Ukraina och dess folk. Mariia säger att omvärldens hjälp känns skönt.
– Förr har man klagat på vårt ledarskap och till exempel sagt att det är mycket korruption och att ingen vill bo där. Men nu har folket förenats och vår armé har överraskat mig. Det känns skönt att andra länder stöder och hjälper flyktingar. Men å andra sidan skulle vi behöva mer hjälp och inte bara gula och blå färger på Eiffeltornet, säger Mariia.