För tre veckor sedan skickades Olena Bezedinova och hennes 15-åriga dotter med buss från Helsingfors till Migrationsverkets flyktingförläggning i Joutseno i södra Karelen. De blev förskräckta då de kom fram och insåg att de skulle bo i ett gammalt fängelse, endast tio kilometer från den ryska gränsen.
– Vi hade just flytt från kriget och så hamnade vi så här nära ryska gränsen. Situationen är förstås annorlunda här, men det kändes ändå inte bra, berättar Olena Bezedinova.
Men Olena är inte besviken på bara själva platsen, utan också på det bemötande hon och de andra ukrainska flyktingarna fick på flyktingförläggningen.
– Vi bad om kläder, schampo och diskmedel, men vi fick ingenting på flera dagar. Om man ville ha skor kostade det extra.
Middagen på flyktingförläggningen bestod av ris och en kryddstark sås. Det var inget fel på maten, men den passade inte små barn.
– Många hade små barn, 2–5 åringar, och mammorna bad om havregryn för att själva koka gröt till barnen, men de fick höra att det inte finns gryn.
Registreringarna halvgjorda
Flera flyktingfamiljer Svenska Yle har talat med upplever att kommunikationen med förläggningens personal inte har fungerat. Det har dels handlat om bristande språkkunskaper, men också bristfällig information om hur till exempel registreringarna går till.
– Behandlingen av registreringarna blev halvgjorda för allas del. Ingen hade uppehållstillstånd och vi visste inte vad vi skulle göra. Det fanns ingen att prata med, de sa bara att vi skulle vänta.
Olena påpekar att alla ukrainare är mycket tacksamma över att ha fått komma till Finland, men på flyktingförläggningen i Joutseno var de som i ett vakuum.
Lagret av underkläder har inte räckt till
Flyktingförläggningens ledning medger att det i viss mån har varit utmanande att öka på kapaciteten. På kort tid har ungefär 170 ukrainska flyktingar inkvarterats.
Då det gäller kritiken mot bristen på kläder, så har förläggningen inte som vana att dela ut kläder till alla flyktingar.
– Vi har ett loppis där flyktingarna till en mycket billig peng kan köpa kläder och skor. Vår erfarenhet är att folk hamstrar om allting är gratis och därför är det bättre att betala en liten slant för det man behöver, säger Katri Lyijynen, biträdande chef på flyktingförläggningen.
– Men det är sant att vårt lager av till exempel underkläder inte har räckt till, då det på kort tid har kommit så här många människor.
Förläggningen ska anställa mera personal, upp till tio personer. Det behövs bland annat hälsovårdare, socialvårdare och handledare. Köket ska rekrytera en kock.
– I själva verket är det ganska svårt att tillreda sådan mat som är i allas smak och som passar alla kulturer. Men vi har fått feedback om att det har varit utmaningar med barnens mat, så det försöker vi åtgärda, säger Lyijynen.
Olena behöver uppehållstillståndet för att få jobba
Olena Bezedinova stannade på flyktingförläggningen med sin dotter i tio dagar. Sedan flyttade de hem till en familj i Sibbo, med hjälp av en finländare som hon fått kontakt med via Facebook.
– Vi åkte sedan genast till en polisstation och fick våra papper i skick. Vi förlorade tio dagar då vi hamnade i Joutseno.
Katri Lyijynen säger att flyktingarna får information om uppehållstillstånd och myndighetsprocesser på särskilda infomöten, som ordnas en gång per vecka.
– Då berättar vi vad flyktingarna har rätt till, vilka mottagningstjänsterna är och hur man ansöker om mottagningspenning.
Olena är utbildad sjukgymnast. Hon vill gärna börja jobba så fort som möjligt och därför är det viktigt för henne att få beslutet om uppehållstillstånd.
De är lättade över att få stanna hos familjen i Sibbo så länge de behöver. Dottern fick börja i svensk skola bara några dagar efter att de flyttat till kommunen.
– Hon har redan fått kompisar och trivs jättebra!
Den här artikeln bygger på ett tips från publiken.
Känner du till andra oegentligheter de ukrainska flyktingarna råkat ut för? Tipsa Svenska Yle här!