Peter Lüttge är kulturarbetare, kulturjournalist (tidigare Yleanställd), teaterregissör, pjäsförfattare och medgrundare av Siriusteatern, översättare, med mera. Han har bott tidigare i Österbotten, sammanlagt 16 år.
År 2014 flyttade han från Vasa till Helsingfors. År 2020 drog han igen upp bopålarna och flyttade till Berlin.
– Då kände jag Dorothee redan och vi levde i ett särboförhållande. En dag så tyckte jag att särbolivet inte kändes lockande mera, sade upp mig från Yle och flyttade.
Tidpunkten för flytten till Berlin var ytterst lyckosamt vald: en vecka senare slog coronaviruset till. Peter konstaterar att ett särboförhållande Helsingfors-Berlin under pandemin vore i stort sett omöjligt.
Det var också pandemin som fick paret att lämna mångmiljonstaden Berlin för byn Andkil, med dryga fyrtiotalet invånare. För Dorothee är det första gången som hon bor på landsbygden.
– Jag har alltid bott i städer och i Berlin blev det 22 år i områden med liv och rörelse: fester, kultur och så vidare. Men jag tröttnade och med pandemin och nedstängningarna tog allt kulturliv slut, säger hon.
Teater, författarbesök, konstnärer...
Abrams donerades i tiden till SLS av affärsidkaren Matilda Westin. Hon ville att gården skulle fungera som bostad för svenskspråkiga författare. Gården renoverades för ändamålet och togs i bruk år 1992.
Då SLS kungjorde att gården än en gång skulle bli ledig fanns det en passus som Peter och Dorothee tog fasta på i sin ansökan. Det var önskan om att gården skulle "öppnas upp" och göras mer tillgänglig och bekant för allmänheten.
– Vi skrev en treårsplan för hur vi vill utveckla gården, säger Peter.
Dorothee arbetar för en tysk stiftelse, ett arbete som hon också kommer att fortsätta med. Hon säger att Peter och hon utgör ett bra team och hon ser fram emot att utveckla gården.
– Jag är projektchefen, kan man säga – jag har organisationsförmågan.
Det kommer att ordnas evenemang, med inbjudna konstnärer av alla slag. Konstnärer kommer också att kunna arbeta och genomföra projekt på gården.
Peter har redan bjudit in Siriusteatern, som han var med om att grunda för 30 år sedan. Så då är det bäddat för att göra teaterns klassiska pjäs "Vandring för tre röster" i Vörå.
– Den börjar alltid vid en bro och det här finns en bro över Vörå å alldeles intill. Där kan då Paul Olin säga öppningsrepliken: "Den här bron är ny – den måste ha byggts över natten"
Peter nämner också bland annat en spansk konstnär som arbetar med jordkonst ("land art") som de lärde känna på Gotland. Även lokalbefolkningen ska involveras och på första maj blir det sillfrukost för grannskapet.
– Egentligen vill vi skapa ett litet men naggande gott kulturcentrum av Abrams. Storstugan vi sitter i nu kommer att vara öppen och här kommer att hända saker och ting.
På webbplatsen www.abrams.fi (öppnar den 11.4) ska det gå att läsa om vad som är på gång. Det här året är redan rätt så välfyllt, säger Peter.
Trädgården väcks till liv
Även miljön kring gården kommer att få ett lyft. Den första invånaren i Abrams, Tatiana Sundgren, anlade en trädgård. Sen hon flyttade ut efter tio år har trädgården inte skötts om.
– Hon anlade trädgården tillsammans med "plantlegenden" Aagot Ljung. Här finns ett och annat kvar och nu ska jag "renovera" den, säger Peter som har erfarenhet av både odling på landsbygden och i balkonglådor.
Till Abrams hör också en åkerplätt. Den kommer väl till pass för odling av potatis, grönkål och zucchini, säger Peter ivrigt.
– Det enda som saknas här är en bastu, konstaterar Dorothee. Under coronatiden byggde vi en bastu i ett förrådsrum i vår lägenhet i Berlin – det här måste åtgärdas!
