Att bo trångt är ett medvetet val för familjen Sjöberg och Haavisto

I en lillstuga på sextio kvadratmeter bor Lena Sjöberg och Jani Haavisto med barnen Ellen och Edvin.

Huset finns vid Karperöfjärden i Korsholm och på området finns också en storstuga, en gammal bondgårdsbyggnad, ett pörte och en strandbastu.

Så beskriver Haavisto familjens boende.

Tioåriga Ellen håller med och Sjöberg gillar samvaron som ett litet och kompakt boende för med sig.

Haavisto understryker det förmånliga i att bo smått: uppvärmningskostnaderna hålls nere.

Dessutom har stugan en öppen spis som gör att den snabbt värms upp.

Trångboddhet är alltid subjektivt, påpekar Johanna Lilius, seniorforskare på institutionen för arkitektur vid Aalto-universitet, och aktuell med nyutkomna boken "Boendets pris".

I Finland räknar vi att varje person i ett hushåll ska ha ett eget rum, köket exkluderat, annars anses man vara trångbodd.

Att bo ensam i en etta är inte att vara trångbodd.

I slutet av 2020 var 210 000 hushåll trångbodda och i dem bodde sammanlagt nästan 900 000 personer, enligt Statistikcentralen.

- Om man tittar på barnfamiljer så bor nästan trettio procent av dem trångt. Om man snävar in detta ytterligare och ser på barnfamiljer där barnen är under skolåldern når vi nästan upp till fyrtio procent.

Det säger Anneli Juntto som är boendeforskningsprofessor emerita, Finlands hittills första och enda.

Juntto påpekar att trångboddhet i många fall är kopplat till den sociala bakgrunden och har ett samband med förmögenhet.

Lägenhetsytan per person är större i ägarbostäder än i hyresbostäder.

För familjen Sjöberg och Haavisto är det ett medvetet val att bo trångt, även om det finns en del nackdelar.

Allting får inte plats, säger Ellen.

Haavisto skulle gärna ha mer förvaringsutrymme och önskar att det skulle finnas ett rum till eftersom Edvin så småningom kommer att behöva ett.

Sjöberg säger att ett litet boende kräver att man är ordningssam och praktisk och att det ergonomiskt kan vara en utmaning med exempelvis tvätten och andra vardagssysslor.

Och bor man i en drygt hundra år gammal lillstuga finns det vissa aspekter som man får ta:

Många trångbodda familjer, speciellt i huvudstadsregionen, betonar att de skulle behöva ett rum till men att man inte har råd och rummen är så små att de inte går att dela upp dem, berättar Lilius.

Ofrivillig trångboddhet gäller i synnerhet familjer som bor på hyra och också de med utländsk bakgrund.

Juntto konstaterar att man visserligen bodde trångt förr också, men då kompenserades det med omgivningen.

- Man vistades väldigt mycket utomhus på gården, i skogen, på ängarna. Men bor man i höghus är det det enda utrymme man förfogar över, det finns inget som kompenserar för detta som det gjorde förr.

Familjen Sjöberg och Haavisto är ett exempel på hur man kan kompensera ett litet boende då man bor i en behaglig och tillåtande omgivning.

Exempelvis då hela familjen hade covid19 kunde de ändå tillbringa tid ute nere vid stranden där de grillade korv och marshmallows, och behövde inte sitta helt instängda.

På sommaren står alla dörrar öppna och inne flyter ihop med ute.

Sjöberg säger att efter en stressig dag på jobbet kan det vara väldigt skönt att komma hem till huset vid den sex kilometer långa fjärden, oavsett årstid.

Text och foto: Anki Westergård, Lena Sjöbergs privata foton, Annika Lilius privat foto.