För dem som minns 1990-talet har Srebrenica blivit något av en synonym för krigsförbrytelser och Ratko Mladić en synonym för grymhet. Men om man inte själv har en direkt koppling till massakern i östra Bosnien i juli 1995 kan detaljerna ha bleknat.
Så vad var det som hände?
Under kriget i Bosnien ville bosnienserbernas militära ledare Ratko Mladić utrota bosniakerna, alltså de bosniska muslimerna. För att skydda den befolkningsgruppen inrättade FN år 1993 en skyddszon i utkanten av staden Srebrenica och tusentals bosniaker sökte sig dit.
Sommaren 1995 beslöt sig Mladić för att angripa i alla fall.
I tio dagar med början den 11 juli 1995 pågick sedan den värsta massakern i Europa sedan andra världskriget i Srebrenica, medan omvärlden stod handfallen.
I Srebrenica dödades över 8 000 i huvudsak muslimska män och pojkar av bosnienserbiska styrkor i det som hade varit en skyddszon.
Nederländerna, vars FN-soldater skulle skydda bosniakerna, har senare konstaterats bära ett medansvar till blodbadet. Nederländernas högsta domstol slog år 2019 fast att FN-truppen hade haft 10 procents chans att förhindra massakern.
Gärningsmännen försökte efteråt dölja spåren av sitt ytterst systematiska folkmord, så de döda slängdes i massgravar. Senare grävdes kvarlevorna upp på nytt med bulldozrar och spreds till olika gravplatser i området.
Nya gravar hittas ännu
Det innebär att man fortfarande – mer än ett kvartssekel efter massakern – fortsätter arbetet med att leta efter offren. I mån av möjlighet identifieras kvarlevorna och därefter begravs de på nytt i Potočari strax utanför Srebrenica.
Bland andra den finländska rättsodontologen Helena Ranta har arbetat med att identifiera offer från Srebrenica. Elisabeth Rehn var FN:s människorättsrapportör på Balkan under åren 1995-1997 och har vittnat om öppnandet av massgravar i Srebrenica.
Så sent som i december förra året hittades en ny massgrav i Kalinovik i Bosnien och DNA-prover kopplade samman kvarlevorna med minst tio personer som hade anmälts saknade.
Vad är kopplingen till Butja?
I Ukraina finns det minsann inga fredsbevarare. Så varför drar man då paralleller mellan Butja och Srebrenica?
Den största likheten är förstås att offren är civila. Att döda obeväpnade civila är alltid ett krigsbrott.
Dessutom verkar största delen av offren i Butja vara män, precis som i Srebrenica.
I Srebrenica satte de bosnienserbiska trupperna kvinnor och flickor på bussar och förde bort dem från staden, medan män och pojkar samlades ihop och avrättades. De som försökte gömma sig i skogen jagades och sköts ihjäl.
Även i Butja har människor uppenbarligen helt sonika skjutits.
I Ukraina har man också hittat nakna döda kvinnor. I minst ett fall har förövarna försökt bränna upp ett antal lik men misslyckats. Även i Bosnienkriget användes våldtäkt som krigföringsmetod – enligt uppgift våldtogs mellan 20 000 och 50 000 kvinnor systematiskt under kriget i Bosnien.
På många av de bilder vi har sett från Butja ligger de dödade människorna på öppen gata, men massgravar har också hittats i Butja. Enligt nyhetsbyrån AFP har man hittat 57 kroppar i en av gravarna.
Vi vet inte än hur många offer som kommer att hittas i Butja och Irpin och de andra städer och byar som de ryska trupperna har retirerat från. Inte heller vet vi om ett namn på den ryska sidan kommer att kopplas till massakern i Butja på samma sätt som Ratko Mladićs namn är förknippat med Srebrenica.
Men Butja är redan en fast punkt i Ukrainakriget som vi kommer att minnas med avsky.