Mona Bling har fått lära sig hur det är att göra bort sig på sociala medier. Hon är en finländsk journalist, innehållsproducent och hbtqi-influerare.
– Jag är själv ganska passionerad i människorätts- och likabehandlingsfrågor. Jag har alltid haft ett starkt behov av rättvisa.
Sådant som man själv känner starkt för väcker affekt. Då kan man ibland säga något på ett sätt som man själv senare ångrar. Man kan formulera sig alltför aggressivt eller rikta sina ord mot fel mål.
Först kunde jag inte tro det. Jag menade ju väl
Mona Bling, influerare och aktivist
Antti Kurhinen, Katri Norrlin, Petra Olli och Mona Bling berättar hur de har ändrat sitt beteende på sociala medier och i verkliga livet.
De deltar i kampanjen Bra sagt 7–9 april. Under kampanjen berättar de på sina egna Instagramkonton hur de har insett att det sätt som man själv har vant sig att uttrycka sig på kanske inte alltid är smart. Genom sitt engagemang i kampanjen vill de få folk att stanna upp och se över sitt sätt att tala – och lära sig av gamla misstag.
Man behöver inte alltid få sin vilja igenom
Petra Olli är tidigare brottare, i dag coach och influerare. Hon tycker att ihärdighet är ett positivt drag i idrottstävlingar och när man övar, men utanför tävlingsvärlden har hon varit tvungen att lära sig en annan attityd.
– Jag är österbottniskt tjurskallig och mot strömmen. Jag har ett humör och med mina närmaste kan känslorna åka från noll till hundra.
Dåliga erfarenheter har lärt Olli att lyssna, både i vänskapsrelationer och i arbetslivet. För henne har det varit viktigt att få ta ansvar för allt som har med karriären att göra, men efterhand har hon också lärt sig att ibland ta ett steg bakåt.
– Jag har märkt att det kan vara bättre att hålla tyst än att skapa mera drama.
Alla gör fel. Det viktiga är att fatta orsaken till att man gjorde bort sig, att man tar ansvar för det och går vidare
Mona Bling
Företagaren Antti Kurhinen har blivit känd via reality-tv. Han är både finsk och rysk medborgare. Det innebär att han i sin närmaste krets också har människor som försvarar Rysslands krig i Ukraina. I början ledde samtal med dem som inte delade hans åsikt till att han bröt med dem.
– Jag är ganska emotionell och kriget och åsikter som försvarar det har fått det att koka inombords. Jag har blivit arg på folk och till och med blockerat någon. Det är först efteråt som jag har börjat fundera på om jag kunde ha skött situationen på något annat sätt.
I sin närmaste krets har Kurhinen kunnat se hur Rysslands skickliga propaganda och upprörda känslor har lett till att familjemedlemmar inte längre har kontakt med varandra. En del personer med rysk bakgrund som bor i Finland följer bara med nyheter från Ryssland och får därför inte korrekt information om krigssituationen. Men Kurhinen har märkt att det inte blir bättre om man själv blir arg.
– Om jag anklagar och skäller ut en annan människa går hen bara i försvar. Det budskap jag egentligen ville förmedla går inte fram.
Känslorna kan åka från noll till hundra
Petra Olli
Antti Kurhinen har testat en mer diskuterande approach. Han berättar att han känner mamman till ett litet barn i Ryssland. Hon följer med vad som sägs på rysk tv och tror därför att Rysslands sak i Ukraina är god. Kurhinen provade på att tala lugnt om situationen, lyssnade på sin vän, och lyckades sedan ställa en motfråga, som han hoppas att sår ett frö till nya tankar.
– Jag frågade henne hur många människor till hon tycker att man ska döda för att hämnas. Hon blev helt tyst.
Goda avsikter garanterar inte ett gott resultat
Mona Bling influerar på Instagram. Hon är en feminist som aktivt talar om transfrågor offentligt. För några månader sedan tänkte hon sig att hon verkar för likabehandling när hon under en text om kvinnlig könsstympning av en annan påverkare skrev en kommentar där hon undrade varför man inte också lyfter fram ingrepp på pojkars könsorgan.
– Det blev en liten storm av det. Min kommentar såg ut som whataboutism. Dessutom fanns det också rasistiska undertoner i mitt kommenterande, eftersom jag är en vit påverkare som tog upp frågan med en influerare som är född i Somalia och som har mycket bättre koll på det här ämnet än jag.
Whataboutism är en term som används om man i samband med ett missförhållande i stället börjar tala om en annan fråga. Det för bort uppmärksamheten från den ursprungliga frågan och i värsta fall skapar man en bild av att det ursprungliga missförhållandet inte är så viktigt.
– Först kunde jag inte tro att det var sant att jag blev anklagad för att föra debatten på villovägar och för att tysta ner en annan influerare. Jag menade ju väl. Så jag diskuterade det med andra influerarvänner och fattade att jag hade gjort bort mig.
Rakryggat erkännande bästa alternativet
Sin miss erkände Mona Bling offentligt. Det tog en stund för henne också att fatta var det var det gick snett.
– Alla goda avsikter i världen är inte samma samma sak som ett gott resultat. Jag har fattat att man inte är expert på allting även om man gör mycket som är bra. Man kan alltid lära sig mer.
Mona Bling lyfter i sin onlinenärvaro fram bland annat fel som har begåtts mot transpersoner. Bling önskar att personer som informeras om att de har gjort fel skulle bearbeta frågan på egen hand eller med sina vänner och sen be om ursäkt offentligt.
– Då och då tar folk kontakt efter att de har sagt något transfobiskt och de har insett att de har gjort fel. Då vill de att jag ska ge dem sympati. Men det är fel att belasta minoriteter genom att förvänta sig att de om och om igen ska förlåta.
Först efteråt har jag börjat fundera på om jag kunde ha skött det på något annat sätt
Antti Kurhinen
Mona Bling har också anklagats för att hon i sina inlägg skulle vilja tysta ner vissa människor helt och hållet. Själv ser hon inte att så kallad cancelling skulle vara ett äkta hot mot någon.
– Jag skulle i första hand vilja att människor förstår vad de gör fel och vilken inverkan det har i verkliga livet. Alla gör fel. Det viktiga är att fatta orsaken till att man gjorde bort sig, att man tar ansvar för det och går vidare.
En bra debatt kräver också empati och mod
Katri Norrlin är redaktör på YleX och aktiv på flera plattformar på sociala medier. Hon har också gett ut en bok om sociala mediers inverkan. Hennes recept för en god samtalskultur är kunskap och empati. Kunskap minskar fördomar och det är ofta ur fördomar som hatprat växer fram.
Norrlin uppmuntrar också till en empatisk inställning till människor som har gjort bort sig. Då bidrar man också till en tryggare värld för sig själv – en plats där man vågar säga någonting.
– När du ser andra stäcka upp handen för att signalera att nu gick det fel så kan du också våga göra det själv. Jag förstår att det är skrämmande, för många influerares uttalanden tas upp till hård behandling.
Mona Bling tror att hennes egen upplevelse av ett liv i en minoritet har hjälpt henne att sätta sig in i andras upplevelser. Det betyder inte att det någonsin är lätt att uppleva att man gör bort sig. Hon tänker att hon kunde vara ännu bättre på att visa sig själv medkänsla.
– Det är ett drag som jag tycker om i mig själv, att jag kan förstå när jag har gjort fel och att jag kan be om ursäkt.
Kampanjen syns i influerares kanaler på sociala medier och på Bra sagts Instagram
I kampanjen Bra sagt deltar flera andra bekanta ansikten: Influeraren och idrottaren Pernilla Böckerman, Yle Kioski-journalisten Aleksi Rantamaa, artisten Yeaboyah, Halv sjus programvärd Mikko Kekäläinen, Sista ordet-programvärden Rosa Kettumäki, journalisten och författaren Julia Thurén och Yle X3M:s programledare Märta Westerlund.
Kampanjen är en del av Yles och Dialogpausstiftelsens femåriga projekt Hyvin sanottu – Bra sagt, som syftar till att stärka de bästa sidorna av den finländska diskussionskulturen och skapa trygga samtalsmiljöer. Man kan följa kampanjen och delta i den genom influerares kanaler på sociala medier och på Bra sagts och Yles Instagram 7–9.4.2022.
Den här artikeln är en svensk version av Yle Uutisets artikel Mona Bling, 30, töppäsi somessa ja pyysi anteeksi: "Ota vastuu mokastasi ja jatka eteenpäin" – keskustelukulttuuri muuttuu vain, jos jokainen oppii virheistään skriven av Maija Virtanen. Översättningen är gjord av Sara Torvalds.